Dagen då nätet stod still

Idag har varit den märkligaste av dagar. Ni har förmodligen märkt att ungefär alla som betyder något har svartnat sina sidor i protest mot Sopa/Pipa. Piratpartiet, Wikipedia, Reddit - listan är lång och väldokumenterad, och ni har förmodligen drabbats av det hela minst förton gånger i ert vardagliga surfande idag.

Tanken är förstås att vart en än sig i världen vänder, så möts en av info om amerikanska censurlagar. Vilket är precis vad som skulle hända om dessa lagar skulle råka gå igenom - eller, rättare, det är vad de skulle tillåta. Och när det gäller lagstiftning så är det som bekant alltid den principiella möjligheten som är det intressanta.

Du kanske litar blint på den som råkar sitta vid rodret just nu, men det är inget argument för att lita på dennes efterträdare.

Det märkligaste med idag var dock inte att Wikipedia, Reddit och alla andra sidor som betyder något frivilligt gjorde sig otillgängliga. Det märkligaste är snarare att det på de flesta håll varit så tyst om det. Särskilt i den svenska politiska bloggosfären, som i stället med god vigör och utan att ens darra på den virtuella manschetten har pratat - partiledardebatt.

Guys, jag vet att det ibland kan vara svårt att hitta uppslag, och att det är lättare att haka på vad partikollegorna skriver om vad tidningarna skriver, men - really? Är er värld verkligen så liten att det inte ens gör ett avtryck när Wikipedia försvinner?

Det förklarar onekligen en hel del.

Nu är förvisso de förutbestämt självklara viktiga ämnena viktiga när det gäller att bygga en antropologisk gemenskap, men det luriga med politik är att det inte nödvändigtvis handlar om den gemenskap som byggs upp mellan de som politiserar. Särskilt inte i en allt mer globaliserad värld, där utgångspunkten att det som händer i Almedalen stannar i Almedalen faktiskt är brutalt sannare än det kan tyckas på plats.

Och det är förvisso ingen överdrivet radikal analys att påpeka att det politiska är något av en bomullsvadderad ankdamm. Hey - när sossarna inte är upptagna med att producera förtroende, så är de överförtjusta i att säga att högern byggt en ekokammare som ständigt återupprepar och modulerar högervärderingar. Till vänsterns ständiga nackdel.

Orden "internaliserad självbild" ploppar spontant upp i mitt huvud.

Men det är intressant att kunna studera fenomenet på nära håll. Kunna se dess effekter, dess blinda fläckar, dess totala avskildhet från det vi andra kallar vardag. Dess direkt konkreta närvaro, omöjlig att förneka i all dess märklighet.

Jag tror jag lär mig mer av er tystnad än av Wikipedias.