#95teser #14 - Vad vill det?

Ni som hängt med i testuggandet från början har förmodligen märkt att jag har en något svajig relation till det här med att vara trogen källmaterialet. Och utan vidare byter ut "företag" mot "organisation", "marknader" mot "människor", och så vidare med andra synonymer. Vilket beror dels på att jag tänker på olika saker olika dagar, dels på att det hela inte är så noga egentligen så länge en tänker till och lär sig saker - men mest för att organisationer är organisationer, vilken form de än råkar ha och vad de än råkar syssla med.

För att backa tillbaka till grunderna - det handlar om människor. Och med detta i bakhuvudet, så kan jag introducera dagens tes:

Corporations do not speak in the same voice as these new networked conversations. To their intended online audiences, companies sound hollow, flat, literally inhuman. 

Bokstavligen omänskliga. Smaka på det i några ögonblick. Och tänk sedan på de organisationer som finns i din omgivning, rent generellt. Företag, skolor, förvaltningar, myndigheter, företag - listan är längre än din arm, och du är förmodligen skyldig minst någon av dem pengar.

Fortsätt sedan tänka på vilka krav de ställer på dig. Och hur de formulerar dessa krav.

Allt fler arbetsplatser använder skenbart objektiva mått för att mäta vad de anställda åstadkommit. Siffror, utan vidare pardon eller förståelse. Anställningen baserar sig på antal enheter per miut, och den som av någon som helst anledning inte uppfyller kraven så det ryker - ryker. Bakom en mask av objektiva mått döljer sig tanken att de som utför arbetet bara är utbytbara delar i maskineriet - och precis som med ett maskineri så kan delarna förändras när det så önskas.

Ingen mänsklig empati i syne. Särskilt inte för den som råkar bli sjuk.

Men samtidigt används - missbrukas - den mänskliga psykologin för att uppnå resultat. Det blir en tävling - vem kan leverera flest enheter i timmen? Och för att verkligen sporra de anställda till vidare ansträngningar så byggs en kultur där det är viktigt att veta vem som inte har levt upp till den "informella" standarden (som förvisso är över den formella men som ändå är påtagligt närvarande).

Litteraturen är fortfarande oense ifall det är tävlingsinstinkten eller rädslan för att tappa i social status som sporrar. Men en arbetsplats där defaultläget är att ge allt en har är allt annat än hälsofrämjande.

Särskilt inte när en börjar identifiera sig med sin roll som utbytbar kugge i systemet. Som ett prima exemplar av en beståndsdel i ett system vars främsta funktion är att äta mänsklighet levande.

Det finns bättre sätt att leva. Och det finns bättre sätt att organisera ett samhälle.

För att inte tala om företag.

Andra människor: Qer, Christer, Marie, Erik.