Alternativa vägar

Det finns vissa tankelekar som gör vardagen intressantare att leva i. Som vänder upp och ner på status quo och sätter saker i ett annat perspektiv.

Jag gissar att många moderater just idag både tänker och önskar att de inte råkat ge bort en vårdcentral till ett par privatpersoner som utan vidare besvär sålde den vidare för tjugo miljoner. Men det är inte det jag vill skriva om idag.

I stället vill jag ställa den mer hypotetiska frågan - tänk om Piratpartiet inte hade funnits?

Frågorna hade förstås fortfarande funnits. Alla de lagar som drabbat oss - FRA, Ipred, Acta,, Sopa/Pipa, etc - hade fortfarande hänt. Och jag misstänker att information om dessa hade spridits så som information sprids - via forum, bloggar, twitter, random encounters i vardagen. Jag misstänker också att små nätverk hade bildats som ett välbehövligt försök till motstånd - så som de förvisso bildas även nu.

Det är så lagstiftning och internet fungerar.

Det som skiljer denna hypotetiska situation från dagsläget är att dessa nätverk förmodligen hade fortsatt vara små - om än aldrig så vitala. De hade gjort sin grej, gått till jobbet, somnat på kvällen - och vaknat upp dagen därpå till någonting som såg väldigt likadant ut som gårdagen.

Jag ser framför mig ett stort antal individuella aktörer som var och en för sig gör ett beundransvärt hästjobb, men som i sin okoordinerade parallellitet ändå inte lyckas överrösta schlagerfestivalens lockrop.

Lagstiftningen och internet till trots.

Och denna ineffektiva parallellprocessering leder i längden till att de lokala eldsjälarna bränner ut sig. Märker att de kämpar förgäves. Börjar tänka att det inte är värt det, blir bittra. Gör någonting annat.

Maratontittar på Stargate SG-1 en gång till.

För några ögonblick tänkte jag skriva att de lägger ner vapnen. Men om något så är det just det som inte görs. De hålls i beredskap, i väntan på den stund de skulle komma att behövas. Ty make no mistake - vapen är precis det svar som anses vara precis rätt när de ensamme individen konfronteras med det monstruösa system av övervakning, godtycklig våldsutövning, sviktande rättssäkerhet och direkta ointresse för den mänskliga välfärden som håller på att byggas upp.

Desperata tider kräver desperata åtgärder. Och försöket att påverka läget via opinionen har ju trots allt redan misslyckats.

Det är inte helt otänkbart att det skulle kunna inträffa kontrafaktisk sammansmältning med den kontrajihadska rörelsen. När vardagen blir för hopplös blir hopplösa gemenskaper desto attraktivare - särskilt om de utlovar att förbereda en för den väpnade kamp en vet kommer att inträffa.

Det värsta med det här tänk om-scenariet är inte att det är en uppenbar dystopi. Det är värre än så - det är vardag för ack så många som inte riktigt funnit vägen in i en gemenskap. Som tänker att det är dem, ensamma, mot systemet -

Varje gång någon säger att Piratpartiet inte finns i den svenska politiken, så kan jag inte annat än att tänka att det borde finnas gränser för hur grund en analys får vara. Ta bara det här med att frågor så som FRA numera befinner sig i den delen av diskursen den allmänbildade bör känna till - ett framsteg bara där. Och att det finns en självklar goto-plats när det gäller frågor om sådana. Eller, förvisso, att så väldigt många som är intresserade av just dessa frågor men inte vill vara ett piratparti förenas just genom denna vilja att inte vara.

Det är inte perfekt. Men det är bättre än det hade varit annars.

Nu fortsätter arbetet. Delvis i det fördolda, men också i vissheten om att det inte bara är jag som tänker på sånt här. Och det är värt långt mer än någon momssänkning någonsin kommer att vara.