#95teser #17 - Televiserad blindhet

Jag är något av en traditionalist på de mest oväntade sätt ibland. Så som när jag firar jul, och varje år hamnar hos mina föräldrar.

Now, ni som firar jul vet att en inte riktigt kan leka supersambandscentral för sociala medier samtidigt. Det förtar något av julstämningen, och hela grejen med att umgås med familjen undermineras om en ständigt kopplar ihop folk med samtalsämnen de inte vet om att de är intresserade av än. Plus att det enligt vissa definitioner är att vara på jobbet, vilket definitivt inte hör hemma i ett traditionellt julfirande.

Så, offline it is.

Och medan jag var offline så gjorde jag någonting jag inte gjort på väldigt länge. Jag tittade på teve.

Ni anar förmodligen kulturkrocken redan här. Så det är bara passande att citera dagens tes: Companies that assume online markets are the same markets that used to watch their ads on television are kidding themselves. 

Ty det var det första som mötte mig på den däringa televisionsburken. Reklam. Högljudd, vrålandes, bombastisk, intetsägande reklam, som sög musten ur mediet för att uppnå någon slags effekt.

Min första reaktion var att försöka installera någon slags Adblock. Sedan kom jag ihåg att fjärrkontrollen hade vissa begränsningar när det gäller att förändra innehållet i mediet, och att det egentligen bara fanns tre alternativ: fortsätt, byt eller stäng av.

Eftersom jag så sällan tittar på teve, och diggade retromodigheten i det hela, valde jag "byt".

Jag fick välja byt många gånger under tittandet, ty ständigt ploppade de upp. Vrålandes, ätandes på varje uns av stämning som de eventuella programavbrotten försökte förmedla. Det vore inte helt missvisandes att säga att det var något av en allergisk reaktion. Så byt, byt, byt.

(Ni som hängt med här ett tag vet att jag i några månaders tid hade annonser här. Mest som ett socialt experiment, för att se vad som hände. Efter 30 klick på 15k besök kände jag att poängen var bevisad, och plockade bort dem.)

Det säger sig självt att jag inte är helt mottaglig mot televiserad reklam. Och, som användningen av ordet Adblock ovan antyder, inte riktigt för nätannonsbaserad heller. (Även om det ibland händer att jag klickar hos bloggare som skrivit okynnesbra just den dagen - det kan vara värt att ge dem en tia för den lilla ansträngningen.) Det krävs, som synes, andra metoder.

Så som att någon jag känner ger en rekommendation. Eller visar att det är användbart genom praktisk användning. Eller att jag helt enkelt snubblar över det i flödet via någon diskret omväg - som med Thought Catalog.

Det är nya tider, med nya villkor. Och jag är rädd att de där reklammiljonerna som spenderas på television är helt bortkastade på just mig. Och, misstänker jag, så väldigt många andra i min generation.

Månne är det dags att förändras en smula.

Andra postteleviserade visioner: Qer, Marie, Erik och Christer.