Vår tids Baader-Meinhof?

Jag såg just en dokumentär om Baader-Meinhof-rörelsen, och som alltid när jag tänker tillbaka på den där tiden mellan murens uppgång och fall så förundras jag över hur annorlunda saker och ting var då. Det var ju trots allt inte särskilt länge sedan, och det är inte helt svårt att hitta personer som levde på den tiden. Det kanske till och med fortfarande finns kvar folk som fortfarande lever i en mental värld där öst och väst inte bara var olika prisklasser när det gäller turistorter.

Det var en tid som i mångt och mycket går att kalla ett öppet sår efter andra världskriget. Även om den svåra läkandeprocessen hade påbörjats - tro inte att den är över än idag - så var minnet av det som inträffat fortfarande ett traumatiskt inslag i tidsandan. Om det vore ens ett uns mer påtagligt så skulle det inte behövas byggas vare sig statyer eller monument får att åminna det inträffade - det skulle vara själva varat om det vore lite mer.

Det är någonting som är svårt att förstå så här efteråt. Det är dock inte det jag vill skriva om här - och jag har dessutom gjort det förr.

I stället vill jag ställa frågan om vad det innebär att jag kan dela med mig av att jag just såg en dokumentär om en tid som ännu inte riktigt har flytt så lätt som jag faktiskt kan. Det är förvisso ett tungt ämne att tänka på, men själva delandet av mina tankar när de väl är emotionellt genomarbetade är hur enkelt som helst. Jag skriver dessa ord här, och det tresiffriga antal personer som varje dag hittar hit kan ta del av dem utan större ansträngning alls. Vad innebär denna kommunikativa enkelhet?

På den tiden var det ett långt svårare företag att få hundra personer att läsa någonting en skrivit. Dels var det en ansträngning att trycka upp hundra flygblad med ens text, och dels var det ännu mer av en utmaning att säkerställa att dessa verkligen lästes

Det är svårt att förstå så här efteråt, men på den tiden var det långt ifrån självklart att den vanlige människan kunde göra sin röst hörd. Det var långt ifrån självklart att en tanke om att berätta om att en just såg en dokumentär om någonting någonsin kunde få sig ett uttryck - för att inte tala om mer djupgående funderingar kring livet, universum och allting.

Det är svårt att förstå det så här i samtiden, men det var en tid som samtidigt var så väldigt lik och så väldigt olik vår egen.

Jag undrar - om Baader och/eller Meinhof hade haft en blogg, skulle saker och ting ha gått samma väg då?

Jag tror vi kommer att behöva tänka över vår nya tid både länge och väl innan vi förstår exakt hur ny den egentligen är. Och, än mer, att vi inte riktigt kan unna oss den lyx det är att kunna ta status quo för ett av gud givet naturtillstånd som alltid har varit och alltid kommer att vara som det är. I alla fall inte om vi vill förstå den tid vi lever i, och än mer den vi just levt i.

Vad innebär det att jag kan berätta för dig att jag just sett en dokumentär? Eller att vilken modebloggare som helst med samma enkelhet kan kommunicera kring dagens outfit? Eller, för att dra det till någon slags motsatt spets, att Wikileaks kan göra det de gör på den skala de gör det?

Förstår vi verkligen det som har hänt? Egentligen?