Sociala medier, you say?

Den som vill lära sig om psykoanalys borde inte läsa Freud. Faktum är att det vore något av en omväg att gå direkt till Freuds texter och läsa sig in i dem om ambitionen vore att få en förståelse för vad den psykoanalytiska metoden egentligen går ut på. Du kommer eventuellt fram till en sådan, men det hade gått väldigt mycket fortare om en hade greppat en metabok i stället, dvs en bok som skriver om vad Freud skrev om det hela. Dels för att den sammanfattar allting åt en (förhoppningsvis på ett pedagogiskt vis), men också för att den förmodligen tar kortare tid på sig att komma fram till samma sak. Det blir så att säga mindre kringsnack och lite mer kärnpunkt.

Jag börjar ana att det är likadant med sociala medier. Det går förvisso att komma fram till en förståelse för och en rättvis bild av deras användning genom att gå direkt till urkällorna, men det går desto fortare att ta sig till den sekundärlitteratur som finns på området. Urkällan finns runt omkring oss hela tiden - om jag nu kan komma undan med att kalla den empiriskt pågående kommunikationen här i det virtuella för "urkälla" - men i och med principen om att fisken är den siste att upptäcka vattnet så kommer det att krävas en hel del pedagogiskt förklarande innan vi förstår vad vi rör oss och kommunicerar genom.

Nu finns det förstås en liten, liten skillnad mellan det ena och det andra här, och det är att där sekundärlitteraturen kring Freud med efterföljare är relativt lätt att hitta (hylla D i biblioteken, med en viss ansamling kring underavdelning Do), så blir det lite värre med den om sociala medier. Det finns förvisso ett par böcker som rör sig explicit på temat på hylla Bv, men de tenderar inte att vara allt för många och - dessutom - att vara lite äldre än vad vi riktigt är bekväma med. Intet ont om nittiotalets underbart överdrivna hype om informationssupermotorvägen (om jag någonsin avhandlar i retorik kommer det att vara om detta), men vi har liksom sett den till döds nu.

Vi stöter därför genast på nästa metodologiska problem - vad är det vi vill veta någonting om? Är det infrastrukturen, den sociala strukturen, den mentala strukturen, den ekonomiska strukturen eller månne poststrukturalismens struktur? Vad består dessa sociala medier av? Vilken hylla ska vi gå till?

Det mest irriterande med detta problem är förstås att det är alla på en gång. och att varje försök att reducera sociala medier till något slags "enbart" är dömt att vara en tentativ formulering i väntan på att den stora syntesen kommer. Jag är inte helt säker på att den kommer att skapas inom vår livstid, men jag är övertygad om att många kiloton virtuellt bläck kommer att spillas om det hela innan den dyker upp. Eventuellt kanske naturvetarna hinner före oss - på gott och ont.

(Foto: Bettina Tizzy)

Precis som med grammatik så krävs det dock inte att de som använder sig av eller når framgång med hjälp av sociala medier riktigt vet hur de fungerar. Egentligen. De flesta av de som talar ett språk känner inte till de finare aspekterna och nyanserna av övergången från presens particip till perfekt, men lyckas ändå använda språket på ett framgångsrikt sätt i vardagen. Den absolut övervägande majoriteten av språkanvändarna känner dessutom inte till att den grammatiska utformningen ett visst specifikt språk har skapar en viss implicit världsbild hos språkanvändarna, men lyckas ändå tänka på världen med hjälp av det. Samma sak med sociala medier - det krävs inte direkt en explicit förståelse av dem för att kunna använda dem framgångsrikt.

Ändå finns det en sociala mediernas grammatik, ändå föds det en viss ontologi ur användandet av dem. Det går inte att förneka att du som användare av den nya tidens kommunikationsmedel ser väldigt annorlunda på världen än den som - mot förmodan - inte gör det. Vi som lever i flödet, bruset, röken har en helt annan världsbild än den som lever kvar i den gamla världen av naiv realism, där världen tenderar att vara det den ser ut att vara och sociala relationer har någonting med geografi att göra.

Vi behöver inte förstå vare sig denna grammatik eller denna ontologi på djupet, men vi behöver skissa lite på den skillnad som finns mellan den nya och den gamla tiden. Inte nödvändigtvis för att bli framgångsrika i vårt användande av sociala medier, utan för att ständigt påminna oss själva om att de flesta av de föreställningar vi har av och om världen på något plan är formade under en tid som nästan, men inte riktigt, inte har särskilt mycket att göra med det vi gör idag.

Sociala medier är inte bara en liten aspekt av vår tillvaro; sociala medier ÄR för allt fler en tongivande och dominant del av deras tillvaro. Även om vi förvisso fortfarande måste anstränga oss för att förstå varandra när vi kommunicerar genom dessa, så måste vi anstränga oss desto mer när vi kommunicerar utan dessa.

Frågan är vilken slags sekundärlitteratur vi behöver läsa oss in i för att kunna göra detta.

Jag anar att det inte riktigt är Freud. Även om det fortfarande förstås är en givande erfarenhet att ha läst hens texter, rent generellt. - Tillgången på mer direkta medier till trots. -