Barnporr och diskursetik

Ni som varit med ett tag i debatten om huruvida homosexuella bör få adoptera barn eller inte - en väldigt infekterad diskussion, var så säker - har med största sannolikhet stött på argumentet att barnen i fråga kommer att retas på grund av sina föräldrars läggning. Alla som vet någonting om barn och gruppdynamik svarar förstås på det här argumentet med det brutala men självklara svaret att barn inte retar varandra på grund av objektiva faktorer, utan att de hakar på vilken sak som helst när de väl bestämt sig för att reta någon. Glasögon är en klassisk sak, men när kreativiteten väl slår till - och barn är fenomenalt kreativa, var så säker - så räcker det med att den retade existerar.

Vi hade på mitt lekis en stackare som blev retad för sitt efternamn. Inte helt ovanligt, precis som efternamnet i fråga - Andersson.

Som synes så är detta ett beteende som baserar sig mer i gammal hederlig gruppdynamik än i lite nyare politiska sakfrågor. Om och när en mobbningssituation uppstår så kommer allt att kunna användas mot offret - bokstavligen allt. Vilket stackars Andersson fick uppleva när en hel hoper ungar stod och pekade på henom och med barnslig förtjusning ropa "Andersson, Andersson, Andersson" om och om igen.

I morse kom SR ut med en skrivelse med rubriken "Piratpartiet vill legalisera innehav av barnporr". Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Det vore dumt att dra över en kam och säga att den enda reaktionen som inkommit är att peka mot PP - eller, marginellt mer nyanserat, Falkvinge - och skrika "barnporr, barnporr, barnporr", men det verkar en smula som om det är en väldigt förekommande sådan. Vilket är en förståelig form av argumentation så här innan en valrörelse, men det två största problemet med den är dels att samvetet hos oss partiska retoriker inte riktigt anser att förståeligt är liktydigt med okej, och - än mer - att den inte är okej ens på dagis.

Så. SR kom med en nyhet. Den innehöll orden Piratpartiet och barnporr i samma rubrik. Uppseendeväckande? Ja. Sätter det de vanliga reglerna för diskursetiskt förhållande mellan människor ur spel?

Tydligen.

Är det tillräckligt för att dra uppmärksamheten bort från den större och mer övergripande frågan om statens förhållande till individen - och allt annat partiet konsekvent stått för de senaste fyra åren?

Tydligen.

Nu tänker jag inte bege mig ut på de naiva vattnen att kritisera rådande massmedieklimat. Att den massmedierade offentliga diskursen utvecklats åt det håll den gjort är en sak som inte kan förnekas, och aktörerna på mediefältet måste agera enligt de vägar denna utveckling tagit. Detta är givet på förhand.

Men att vi bloggare, som fortfarande i viss mån har frihet kvar att sätta standarden för bloggmediets framtid, medvetet hakar på - det är inte givet på förhand. Det är fortfarande kvar i sitt formerande stadium, och de saker vi gör idag formar kollektivt den diskursiva utformning vi kommer att se om fem, tio, femtio år.

Vill vi verkligen att framtidens bloggosfär ska se ut som mitt lekis - eller tänker vi redan nu ta initiativet och sätta standarden för en bättre framtid?

Now, jag har sagt det förr, och jag säger det igen: kritik av PP är en god sak. För fram den om du har den - ta god tid att gå igenom varje aspekt och nyans av vad du vill kritisera, måla himmelen svartvit med kritik! Men det jag ser idag är - många gånger - inte kritik. Det är inte ens ett försök till dialog, kritikens förutsättning. Det är snarare - tja.

Barnporr, barnporr, barnporr.

Kanske har jag en något naiv övertro till detta vårt nya mediums förmåga att förmedla tankar och resonemang; kanske överskattar jag mina medmänniskors förmåga att ta ett steg från en diskussion och se helheten; kanske är jag helt enkelt bara ung och dum som trodde att logos hade lite större vikt än ethos hos mina ömma medbloggare. Kanske borde jag sluta tro att mina medmänniskor ser längre än -

Barnporr, barnporr, barnporr.

Barnporr.

När jag är på bättre humör tänker jag greppa tag i själva sakfrågan, men tills dess nöjer jag mig med att ge er en kort lista på rubriker folk har satt på sina inlägg idag, som illustration på hur mina medbloggare väljer att utforma samtidsdiskursen:

Piratpartiet skiter ner sig
Frihet? Jag spyr
Piratpartiet - pedofilernas bästa vän
Och så var det kört för Piratpartiet
Piratpartiet älskar barnporr
Tack och godnatt, Piratpartiet
Piratpartiet, partiet för fri sampling, gräver sin egen grav!
Jag tror Rick Falkvinge visste vad han gjorde, han ville ha all uppmärksamhet

Tänk på barnen. Det är de som kommer att ärva den här diskursiva stilen när dammet väl lagt sig.