Begreppet diskurs

Det dyker lite då och då upp en viss irritation över att jag använder begreppet diskurs i min diskurs. Vilket jag skulle kunna ha tyckt vara oerhört begripligt och självklart om det inte vore så att jag är helt nedsänkt under ytan i en synnerligen överdriven mångfald av akademiska diskurser, och därmed har en näsa som inte sträcker sig längre än elfenbenstornets väggar. Dvs är för hemmablind för att inse att det inte riktigt ingår i var mans, kvinnas och antitraditionalists vardag. Vilket onekligen är en irriterande sak att vara.

Den enkla definitionen av diskursbegreppet är att helt enkelt säga att det är en lös synonym till ordet "diskussion". Om du och jag har en bloggdiskussion där vi i ett par inlägg bollar en fråga fram och tillbaka så har vi skapat oss en diskurs - om än en väldigt kort och lättöverskådlig sådan. En lite större diskurs kan vara hela den inomakademiska diskussionen om diskursbegreppet - som, erkänningsvis, är bloody enorm även med akademiska mått mätt. Det går även att relatera till "diskussion" i betydelsen att diskutera någonting i textform - ni som fått tentafrågan "diskutera diskursbegreppet" vet att det är en smått elak sådan.

Problemet med denna enkla definition är att det inte direkt krävs en mottagare för att diskurs ska uppstå. Det räcker med att någon organiserat någonting i någon slags sammanhängande form för att denne ska ha producerat diskurs - exempelvis ett antal ord i en text. Huruvida någon läser texten eller inte spelar ingen roll - så länge någon någonsin kan läsa det är det diskurs i alla fall (även om det förmodligen inte kommer att produceras någon diskurs kring detta diskursiva ting).

Ni märker kanske att problemet ligger i att det är en väldigt lös definition av ett väldigt löst begrepp. Det finns en hel drös lokala definitioner i användning där ute, och att försöka hitta alla är en så meningslös uppgift att inte ens läroböckerna i ämnet har några ambitioner på att försöka. Den stora tonvikten ligger dock på att det handlar om [möjligheten till] mellanmänsklig kommunikation i alla dess former - och, indeed, dess former - och när någon använder ordet så rör det sig om någon som säger någonting om, med, till eller kring någonting.

Det är lite som ordet "igår". Om författaren är bra på det här med diskursproduktion så framgår det av sammanhanget exakt när, var, hur, vem och vad det råkar handla om just den gången. Om inte så har ni min officiella tillåtelse att be denne att läsa om Foucault en gång till. (Eller Fairclogh - hens diskurs är lite lättare att ta till sig, trots allt.)

(Foto: Camilla Hoel)

Användbarheten i begreppet ligger i att det helt plötsligt blir möjligt att tala om hur folk kommunicerar utan att behöva gå in på detaljer. Det levlar upp diskussionen en kategorinivå, och helt plötsligt går det att tala om en piratpartistisk diskurs, en socialdemokratisk, en centerpartistisk, en sverigedemokratisk osv. Helt plötsligt blir det möjligt att tala om den kommunikation som förenar alla pirater, nätrötter, hunduppfödare eller vadsomhelst - plötsligt finns det ett praktiskt diskursivt grepp att ta till för att kommunicera kring kommunicerande kollektiv.

Detta ska förstås inte tolkas som att det råder total enighet inom dessa diskurser, men det blir desto lättare att diskutera olika drag inom en diskurs när dess existens väl spikats fast. Exempelvis finns det inom varje politisk rörelse dragningar åt olika håll (främst ideologiska, även om just Piratpartiet har en skara a-ideologiska kryptoanarkister knutna till sig), men rörelsen som sådan har ändå en pågående diskurs med synliga mönster över tid. Falang a brukar säga detta, falang b detta, falang c detta, och över den tid de brukat säga detta så har diskursen förändrats si och så - kort sagt, total enighet är inte ett diskursivt krav.

Enighet är ju, som bekant, inget krav för kommunikation.

Det mest slående med begreppet är att det egentligen inte betyder någonting du inte redan vet. Det är väldigt mycket snack för att sedan komma fram till någonting som är självklart redan från början - att kommunikation tenderar att se likadan ut och handla om samma saker gång på gång. När väl betydelsen "att folk pratar med varandra, och hur" lyckats klämmas fram ur förklaringen så brukar folk titta trött på en och säga - döh, onödig diskursproduktion där, du.

Still. En måste ha tagit till sig förklaringen för att kunna kalla den onödig. Och om jag vore elak skulle jag säga att diskurs föder diskursproduktion. -