Saturday, August 7, 2010

Begreppet diskurs

Det dyker lite då och då upp en viss irritation över att jag använder begreppet diskurs i min diskurs. Vilket jag skulle kunna ha tyckt vara oerhört begripligt och självklart om det inte vore så att jag är helt nedsänkt under ytan i en synnerligen överdriven mångfald av akademiska diskurser, och därmed har en näsa som inte sträcker sig längre än elfenbenstornets väggar. Dvs är för hemmablind för att inse att det inte riktigt ingår i var mans, kvinnas och antitraditionalists vardag. Vilket onekligen är en irriterande sak att vara.

Den enkla definitionen av diskursbegreppet är att helt enkelt säga att det är en lös synonym till ordet "diskussion". Om du och jag har en bloggdiskussion där vi i ett par inlägg bollar en fråga fram och tillbaka så har vi skapat oss en diskurs - om än en väldigt kort och lättöverskådlig sådan. En lite större diskurs kan vara hela den inomakademiska diskussionen om diskursbegreppet - som, erkänningsvis, är bloody enorm även med akademiska mått mätt. Det går även att relatera till "diskussion" i betydelsen att diskutera någonting i textform - ni som fått tentafrågan "diskutera diskursbegreppet" vet att det är en smått elak sådan.

Problemet med denna enkla definition är att det inte direkt krävs en mottagare för att diskurs ska uppstå. Det räcker med att någon organiserat någonting i någon slags sammanhängande form för att denne ska ha producerat diskurs - exempelvis ett antal ord i en text. Huruvida någon läser texten eller inte spelar ingen roll - så länge någon någonsin kan läsa det är det diskurs i alla fall (även om det förmodligen inte kommer att produceras någon diskurs kring detta diskursiva ting).

Ni märker kanske att problemet ligger i att det är en väldigt lös definition av ett väldigt löst begrepp. Det finns en hel drös lokala definitioner i användning där ute, och att försöka hitta alla är en så meningslös uppgift att inte ens läroböckerna i ämnet har några ambitioner på att försöka. Den stora tonvikten ligger dock på att det handlar om [möjligheten till] mellanmänsklig kommunikation i alla dess former - och, indeed, dess former - och när någon använder ordet så rör det sig om någon som säger någonting om, med, till eller kring någonting.

Det är lite som ordet "igår". Om författaren är bra på det här med diskursproduktion så framgår det av sammanhanget exakt när, var, hur, vem och vad det råkar handla om just den gången. Om inte så har ni min officiella tillåtelse att be denne att läsa om Foucault en gång till. (Eller Fairclogh - hens diskurs är lite lättare att ta till sig, trots allt.)

(Foto: Camilla Hoel)
Användbarheten i begreppet ligger i att det helt plötsligt blir möjligt att tala om hur folk kommunicerar utan att behöva gå in på detaljer. Det levlar upp diskussionen en kategorinivå, och helt plötsligt går det att tala om en piratpartistisk diskurs, en socialdemokratisk, en centerpartistisk, en sverigedemokratisk osv. Helt plötsligt blir det möjligt att tala om den kommunikation som förenar alla pirater, nätrötter, hunduppfödare eller vadsomhelst - plötsligt finns det ett praktiskt diskursivt grepp att ta till för att kommunicera kring kommunicerande kollektiv.

Detta ska förstås inte tolkas som att det råder total enighet inom dessa diskurser, men det blir desto lättare att diskutera olika drag inom en diskurs när dess existens väl spikats fast. Exempelvis finns det inom varje politisk rörelse dragningar åt olika håll (främst ideologiska, även om just Piratpartiet har en skara a-ideologiska kryptoanarkister knutna till sig), men rörelsen som sådan har ändå en pågående diskurs med synliga mönster över tid. Falang a brukar säga detta, falang b detta, falang c detta, och över den tid de brukat säga detta så har diskursen förändrats si och så - kort sagt, total enighet är inte ett diskursivt krav.

Enighet är ju, som bekant, inget krav för kommunikation.

Det mest slående med begreppet är att det egentligen inte betyder någonting du inte redan vet. Det är väldigt mycket snack för att sedan komma fram till någonting som är självklart redan från början - att kommunikation tenderar att se likadan ut och handla om samma saker gång på gång. När väl betydelsen "att folk pratar med varandra, och hur" lyckats klämmas fram ur förklaringen så brukar folk titta trött på en och säga - döh, onödig diskursproduktion där, du.

Still. En måste ha tagit till sig förklaringen för att kunna kalla den onödig. Och om jag vore elak skulle jag säga att diskurs föder diskursproduktion. -

Flattr this

10 comments:

  1. Äsch, det är ju bara en försvenskning av "discourse". Det har varit högsta mode i flera decennier att knycka ord från engelskan för att man tror att det låter coolt, bildat, nydanande, etc. - eller för att man är för lat för att ta reda på vad det heter på svenska eller för att man inte har tillräckligt gott vokabulär i svenska. Nåja, lånat ord från andra språk har vi gjort i hundratals år så inget nytt under solen. Det finns hur många exempel som helst på fullständigt meningslösa inlåningar av ord.

    Ett exempel från medeltiden är t.ex. när tyskans "Ansicht" blev populärt och med tiden ersatte svenskans "anlete", så idag säger vi "ansikte" (fast vi arbetar fortfarande i vårt "anletes svett").

    Ett bedrövligt exempel från det senaste decenniet är "fri". Plötsligt betyder inte "fri" bara att vara fri, utan nu har vi fördummat språket och gjort svenskan mer otydlig eftersom nu kan "fri" också betyda "gratis". Nåja, "gratis" är i och för sig också det ett låneord.

    ReplyDelete
  2. Hoppsan! Ta bort min kommentar. Ser att det står "discourse" på boken.

    ReplyDelete
  3. Tack för förklaringen.

    ReplyDelete
  4. "Anletsdrag" säger vi också fortfarande, inte ansiktsdrag. :-)

    ReplyDelete
  5. Citat
    Bodil Jönsson: ”…Det var mitt pedagogiska intresse som drog mig till fysiken - fysiken som språk - och som ledde till att jag för 30 år sedan disputerade i fysik. Möjligheten att exakt förstå en annan människa, att veta precis vad vi är överens om utifrån experimentella resultat och/eller fysikaliska teorier var det som i grunden attraherade mig. Det handlade alltså egentligen om själva det naturvetenskapliga språket som en unik förutsättning för ett lärande.
    Det är f.ö. sorgligt att denna mellanmänskliga funktion hos fysiken så sällan framhävs, och att så få människor fått chansen till närkontakt med den mentalhygien som faktiskt naturvetenskapens stringens kan tillföra ett mänskligt samspel - på sitt område…”

    Nästan ända fram tills pensioneringen var jag en av nördarna inom detta superenkla elfenbenstorn, där praktiskt taget alla - åtminstone fram till 70-talet - var överens. Tvivlade man så var det bara att plocka fram rätt formler och föreställa sig vad som händer på vägen mot noll eller oändlgheten. det var tryggt och bekvämt på många sätt...

    ReplyDelete
  6. men hela tiden fanns det en vild, vild värd utanför med förvirrade troll som använde språket utanför på ett sätt som förvirrade...

    ReplyDelete
  7. Det var nämligen så att på 70-talet när digitaltekniken i effektivite började överglänsa skönheten hos anlogvärlden så var det liksom ingen utanför som brydde sig om att försöka förstå vad vi analogtekniker höll på med. När vi liksom inte längre behövdes - det gick lika bra med selleri - så blev guldet till sand och blasé och tristess tog över - vad fan sysslar du med ge dig ut i världen och försök att lära dig deras språk - och det var inte lätt eftersom jag bara hade sjuårig folkskola när det gällde ekonomi och allt det andra...

    ReplyDelete
  8. Min första lärare på högskolan gick igenom begreppet diskurs under första föreläsningen. Han tipsade om att det var bra att krydda sina texter med begreppet, "för det får dig att framstå i bättre dager inom akademiska kretsar" ;)

    Tyckte jag var rätt kul

    ReplyDelete
  9. Jag är naturvetenskapligt skolad och stötte på begreppet diskurs efter studierna. Det var inte helt lätt att få veta vad det betyder eftersom de sociala vetenskaperna konsekvent undviker defintioner. Den förklaring jag till slut kom fram till och som ännu inte har fallerat mig är följande:

    Diskurs är ett vidare begrepp än diskussion. Förutom det som sägs inkluderar det även vilka begrepp som används, vad de betyder, samt vilka grundläggande frågeställningar som används.

    ReplyDelete
  10. "Äsch, det är ju bara en försvenskning av "discourse"."
    Nope. Det är en försvenskning av "discursus". Ordet "diskurs" har varit belagt i svenskan sedan 1600-talet. Visserligen inte riktigt med den nuvarande betydelsen, men översättningen "discourse=diskurs" är inte mindre giltig för det.

    "Det har varit högsta mode i flera decennier att knycka ord från engelskan för att man tror att det låter coolt, bildat, nydanande, etc."
    Om ordet hade varit nyknyckt tror jag att det hade låtit mer...engelskt.

    "(...) eller för att man är för lat för att ta reda på vad det heter på svenska eller för att man inte har tillräckligt gott vokabulär i svenska."
    Så vad föreslår du att det heter på svenska? ;-)

    ReplyDelete