Kriminellt tänkande

Har du någonsin cyklat utan lyse en nästan med inte riktigt mörk sommarnatt i en nästan men inte riktigt sommardöd stad? Det är en sån där upplevelse som beror väldigt mycket på ens sinnesstämning. Om en är på kontemplativt humör så kanske en funderar över det planeringsmässiga misslyckande den nuvarande anpassning till bilen som överordnat trafikmedel egentligen är. Om en är lite mer praktiskt sinnad - och jag vet att många av er berömmer sig för sina synnerligen praktiska sinneslag - så tänker en lite mer på att en är ute och cyklar utan lyse efter mörkrets utbrott. Och på att detta har vissa synnerligen praktiska konsekvenser. Så som böter från en polisman som råkar befinna sig just där du är just då när du är det.

Dessa praktiska konsekvenser kan få en att bli smått paranoid. Varje bil sedd på håll blir ett potentiellt hot, varje gathörn en potentiell otäck upptäckt, varje val av resväg blir en riskkalkyl. En tvingas börja tänka som en brottsling: var är polisen, var brukar de vara och - viktigast - hur hittar jag de vägar där de inte brukar vara? Helt plötsligt blir det hela en fråga om strategi, taktik och lokalsinne - hur göra för att undvika och/eller ta sig ur eventuella situationer? Vilka vägar bör undvikas respektive utnyttjas?

Jag anar att en hel del av er anser att jag romantiserar tänket en smula. Jag anar också att de lite mer praktiska av er anser att det hela kan undvikas genom att helt enkelt kliva av cykeln och leda den i stället. Vilket kanske är mer sant än inte.

Jag läste just ett inlägg hos min gode kollega Hanna om en sjuttonåring som inte visste om hen gjort sig skyldig till brott enligt § 53 i Upphovsrättslagen i sitt datoranvändande, och än mer om huruvida de synnerligen omtalade konsekvenser som nämns av de omedelbart följande paragraferna skulle kunna tillämpas på henom. Ni som läst Kafka vet att detta är en väldigt obehaglig känsla, detta att vara anklagad för någonting en inte riktigt vet vad det är eller om det är allvarligt, och de av er som läst de omedelbart följande paragraferna vet det är väldigt omfattande konsekvenser. Exempelvis husrannsakan.

För de av er som anser att jag överdriver så står lagtexten att finna här, och för de praktiskt sinnade personer som anser att det bara är att ställa ifrån sig datorn så finns det bara en sak att säga: ni lever i ett praktiskt sinne fångat i en drömvärld. Det går inte att helt plötsligt sluta använda datorer - dels för att ens sociala liv skulle bli torrlagt, och dels för att det i allt större utsträckning blir omöjligare att fungera i samhället utan en sådan. I sin enklaste form genom att det blir svårare att få och betala fakturor offline, och i en lite mer svårpåtaglig form genom att det här med telefonkontakt blir mindre och mindre prioriterat.

Datorn och internet är här för att stanna, och inte ens ett praktiskt sinneslag förändrar detta.

Det blir därför extra allvarligt när allt fler och fler börjar få en känsla av att datoranvändande är som att cykla utan lyse i en mörk stad - utan möjligheten att kliva av. Helt plötsligt blir vardagligt och nödvändigt datoranvändande någonting som i sig själv skulle kunna föranleda polisens uppmärksamhet, och på så vis blir det nödvändigt att börja tänka strategiskt, taktiskt och virtuellt lokalt. Hur kan jag se till att undvika att hamna på radarn, vad gör jag om jag gör det ändå och var kan eventuell viktig information som jag inte har professionellt eller emotionellt råd att skiljas från lagras i händelse av att det värsta inträffar?

Den gode Rick ställer en oerhört relevant fråga: varför ska vi som vanliga medborgare behöva gå in i sånt här tänk i vår relation gentemot staten? Märk väl - vanliga medborgare, som du, jag och vår rättrogne granne som drömmer mardrömmar av att ha fått tillbaka för mycket i växel. Varför ska vanligt, hederligt och hårt arbetande människor behöva oroa sig för ett rättsläge där det är polisen snarare än brottslingarna som är det stora hotet?

Varför har vi ett rättsläge där vanliga människor per default anses vara brottslingar, och därmed också behöver övervakas in i minsta elektroniska detalj? Varför ska vanliga människor tvingas tänka som proffskriminella?

En cyklist kan ställa ifrån sig sin cykel när det mörknar. En medborgare kan inte ställa ifrån sig sitt medborgarskap när staten börjar mörka.

Betänk. Och tänk då även på barnen, som tvingas växa upp med en sån här mentalitet.