Utbildning och ideologi

Jag läser med visst intresse en debattinlaga av den gode Martues i Expressen om det här med utbildning. Ni som har varit med länge vet att jag har något av ett intresse i ämnet, och delvis bygger min subjektsposition på att jag har mycket av min vardag knuten till just utbildningens institutioner. Jag kanske till och med nästan kan drista mig till att säga att jag vet någonting om det hela. Vilket då får mig att reagera när den gode Marteus skriver så här:

Fler inom borgerligheten måste göra som Jan Björklund, och sätta sunda förnuftet och skolbarnens bästa före ideologisk feber.

Ni kanske märker problematiken här. På något vis försöker den här formuleringen framställa det som om sunt förnuft och definitionen av "barnens bästa" ligger utanför ideologin fält. Det är i och för sig en snygg polarisering, där det egna laget står för det sunda förnuftet och det andra för ideologisk blindhet, men grejen är ju att det inte riktigt fungerar så. "Sunt förnuft" är oerhört ideologibundet, och vissa skulle säkert även vilja inflika att det är klassbundet. Vilket då antyder att det inte är ett giltigt argument att referera till det sunda förnuftet för att kritisera ideologi - ideologi bestämmer, determinerar och avgör vad som är sunt förnuft, och att i det läget använda det senare för att kritisera det förra blir lite som att svansen viftar på hunden.

Det vill säga att det är intressant att se det hända i praktiken, men samtidigt väldigt oroande.

Som akademiker blir jag lite stött av att se att detta kan förekomma i en förment seriös diskurs rörande utbildningsväsendets väsen. Det ligger lite i sakens natur att de som diskuterar det borde ha läst grundböckerna inom pedagogik åtminstone översiktligt nog för att förstå denna skillnad mellan orsak och verkan, ideologi och förnuft.

Vafalls? Är det valrörelse, säger du?

Borde inte det vara ett argument för en ökad grad av seriositet, snarare än tvärtom? -