Det är en märklig känsla att ha kommit till den punkt i ens liv då en VET att vissa personer kommer att inkluderas i ens biografi när det blir dags att skriva en sådan. Just den här gången rör det en nestor - nej, inte DEN nestorn - jag hade som föreläsare på min sociologitid. Det var en nestor som hade en mycket ambitiös ungdom bakom sig, och som hade spenderat mycket av sitt forskande liv borta i Indien.
(Alla som läst sociologi vid Örebro universitet vet nu precis vem jag talar om. Yep. Det är DEN nestorn. Det finns bara en av dem, och du tänker på henom.)
Den första fambitionen hade varit att forska om kvinnors situation i Indien. En rimlig ambition vid första anblick, men när en väl börjar fundera på saken så inser en att det kanske är lite overkill. Det finns ju trots allt en miljard indier, vilket då innebär sisådär en i runda slängar fem hundra miljoner kvinnor. Vilket i ljuset av att budgeten och tidsramen för projektet hade vissa gränser antydde att det behövdes någon slags avsmalning av forskningsområdet.
Så den lite äldre och klokare nestorn omformulerade saken en smula, och skulle nu forska om vissa kvinnor i Indien. Eller, rättare, indiska kvinnor i ett visst geografiskt område. En stad eller så. Det borde gå, right?
Varpå den fortfarande unge nestorn upptäcker att kastsystemet är i full färd just där och då, och att det inte riktigt går att generalisera kring kvinnor när det ju bevisligen råder milsvida intersektionella skillnader mellan kvinnor och kvinnor. Ytterligare en avsmalning behövs, med andra ord.
Så den ännu lite äldre och ännu lite klokare nestorn omformulerade saken en smula, och skulle nu forska om vissa indiska kvinnor i ett visst specifikt geografiskt område. NU borde det väl gå, right?
Varpå den unge och nu inte helt oerfarne nestorn upptäcker att den specifika grupp kvinnor hen valt är precis lika svårbegriplig, mångfacetterad och komplex som vilken grupp kvinnor som helst, och att det därför finns hur mycket som helst att säga om ens den minstaste lilla minsta aspekt av deras liv. Vilket, återigen, innebär att det är dags för en avsmalning.
Så stackarn stod nu där med en ambition att forska om vissa aspekter av vissa kvinnors i en viss geografisk regions i Indien. Tydligen så var det väl avgränsat nog, för hen skrev bevisligen klart det hela och kunde komma hem och berätta om det.
Det hela kommer att komma med i min stackars överplanerade biografi, i och med att det lärde mig en mycket viktig sak om världen: om en ska göra någonting ordentligt så kommer det med nödvändighet att innebära att låta bli att göra någonting annat. Någonstans, på något plan, måste en välja mellan att antingen göra någonting väl - eller göra någonting annat; världen är lite för stor för att en ska hinna göra allt perfekt. Eller ens halvbra; det finns en punkt där en måste kompromissa mellan kvalitet och kvantitet.
Vilket då inte helt osökt för oss till det här med bloggande. Väldigt ofta kan den entusiastiske bloggaren drabbas av en känsla av att, aye, jag ska skriva om ALLT angående det här ämnet som råkar vara intressant för mig just nu. Och ibland lite till, när en ändå är i farten.
Nu behöver en förstås inte åka till Indien och studera några nyanser av vissa aspekter av specifika detaljer för att bli en bloggare, men det underlättar att ställa sig frågorna vad en vill skriva om, vad en vill förmedla och - inte minst - vilken del av helheten som passar sig bäst i det utklipp som utgör ett inlägg.
Min överplanerade biografi kommer onekligen att bli ett intressant dokument. Förhoppningsvis får jag inte plats med allt. -
Rekommenderade texter och videos
-
Läs mina senaste alster i *Bulletin*:
• *Är den demokratiska rättsstaten islamofobisk? »*
*• Den ohållbara gröna bidragskapitalismen »*
Mina senaste tex...
6 days ago
Mycket rolig läsning på morgonkvisten! Humoristiskt och välformulerat om en seriös fråga .....
ReplyDeleteVad skönt och vilsamt det är att läsa dina inlägg av mer filosofisk art än de mer vanliga hårda fakta- och/eller propagandainläggen (som andra skriver). Tack för omväxling såväl som ... ja, levnadscoaching!
ReplyDeleteDet låter som att din biografi kan komma att bli ett mastodontverk, kanske inte att läsa men väl att skriva. Kanske lika bra att sätta igång?
ReplyDelete;-)=
fairymary: tack! =^_^=
ReplyDeleteMia*: det finns en tid för propaganda, en för fakta och en för filosofi. Just nu är mer en tid för det sista, skulle jag tro.
Christer: den skriver sig själv. Det är bara det att författaren måste hinna med ockå. :D