Ett visualiserat 2022

En uttalad målsättning med 2022.nu är att göra livet lite mer visionärt så här i dessa valtider. Det finns ju som bekant en viss tendens att saker och ting träar till sig i ett pragmatiskt bejakande av nuets realiteter, och även om det förvisso är viktigt att hålla fötterna på jorden så finns det ändå mer i världen att beskåda än asfaltsrealism. Vilket är anledningen till att 2022.nu har ambitionen att vara både ett visionärt och ett visuellt inslag i vår diskursiva valvardag.

Visuellt, ja. En av de mer återkommande reaktionerna jag och mina medredaktörer har på sistone är att folk som egentligen är för stressade för att hinna läsa går in bara för att se vilka bilder som ligger i dagens inlägg. Nu finns det förstås vissa konnotationer på det här med att bara vara intresserad av bilderna i en viss skriftserie, men jag tar det ändå som ett gott betyg. När folk på eget initiativ börjar nämna någonting i positiva ordalag så är det vanligtvis en bra sak, och det vore dumt av mig att säga emot i onödan. Det förtar stämningen lite.

(Foto: Werner Kunz. 2022: 2 aug)

När vi väljer bilder så väljer vi främst CC-licensierade sådana. Det ligger lite i sakens natur - vi i Piratpartiet gillar ju som bekant det här med fri kultur. Det beror även på att det finns väldigt många och väldigt bra sådana att få tag på, och än mer på att vi vill påvisa att det här med kulturskapande är någonting som alla är delaktiga i. Vi är alla kulturskapare, och vi är alla fria att ta del av vår gemensamma kulturskatt.

Att då visa upp att vår gemensamma kulturskatt är så enormt mycket större än vad vi ibland kanske tror blir då en självklarhet för oss. Återigen - vision och visualisering.

(Foto: Emilio Dellepiane. 2022: 31 aug)

En sak vi på redaktionen lägger ner väldigt mycket tid på, och erkänningsvis tycker bäst om, är att försöka sålla och göra ett urval av de bilder som står att finna. Det är en utmaning att försöka hitta bilder som klart och tydligt matchar texten och framhäver dess tes, utan att för den skull dränka den på ett sådant sätt att författarens röst försvagas. Detta kräver en hel del eftertanke, och ibland tar processen en väldigt litteraturvetenskaplig vinkel där själva textens natur i stort hamnar i fokus.

Jag kan inte erkänna annat än att det är gruvligt lärorikt, och att jag tagit mig till biblioteket för att läsa om både en och tre böcker på temat. Plötsligt förstår jag så väldigt mycket mer av vad de menar, och kan - om ni ursäktar ordlekandet - se saker i nytt ljus.

(Foto: dgermony. 2022: 27 aug)

Det ligger förstås i vår roll som redaktörer att se till så att kommatecknen ligger på rätt ställen, att inga artefakter från författarens revideringsarbete ligger kvar (dubbelord är en klassiker), att syftningsfel vänds åt rätt håll - kort sagt, att tänka på alla de där tusen små saker som alla författare måste tänka på men kanske inte riktigt hinner. Det är dock detaljer i sammanhanget - viktiga detaljer, förvisso, men det verkligt viktiga är trots allt att vi kan tillåta författarna att verkligen ge sig hän visionerandet och låta penna eller tangentbord flöda till tonerna av musik vi inte hört ännu.

Jag ser det som så att vårt mål att visualisera hur mycket kultur det finns där ute matchar väldigt väl med vår ambition att visa upp våra visionärers förmågor. Förhoppningsvis gör du det också.