Irrelevansens mjölkvarn

Tänk dig följande scenario. Du har just varit och handlat, och kommer hem med ett par tre tunga kassar som kanske eller kanske inte innehåller lite för många onyttigheter. Du har egentligen inte att vara sig handla eller vara hemma, men med en generös tolkning av planeringen och lite med hjälp av en kollega som täcker upp för dig just där och då så hinner du ändå. Den här gången. Om du gör en snabb in-packaupp-ut-manöver och på det stora hela rör dig väldigt fort. Nyckelordet här är stress, och det är först när du börjar närma dig ytterdörren som du märker att någonting är fel.

Så som att den redan är öppen. Och att ljud kommer inifrån.

Den första tanken är förstås att det är ett inbrott på gång. En snabb titt på inbrytarna visar dock på någonting mycket märkligt - de är iklädda polisuniform, och tycks inte leta efter värdesaker. Snarare tycks de leta efter någonting mer specifikt, och som du - om du hade detta - enligt dem förmodligen gömt undan på ett sådant ställe att det behövs en synnerligen grundlig undersökning både bakom och inuti varje vrå och skrymsle.

Plötsligt känns de där tunga kassarna inte lika tunga längre. Särskilt inte som en mycket tyngre fråga dyker upp likt en tjuv om natten: varför letar polisen efter saker i mitt hem, och vad är de ute efter?

(Foto: Alan Cleaver)

Svaret på den frågan är en smula oroande. då det kan vara lite vad som helst - vare sig du är skyldig eller inte. Vi har exempelvis den infamösa § 56a i upphovsrättslagen som ger polisen rätt att begå husrannsakan vid misstanke om brott mot § 53. Det vill säga vid misstanke om fildelning. Misstanke om - dvs vare sig du råkar vara skyldig eller inte.

Det kan också tänkas att de fått ett pålitligt tips om att just ditt hem är en knarkcentral av guds nåde, och att 85% av alla grannskapets knarktransaktioner sker i eller i direkt anslutning till ditt hem. Vilket då är tillräckligt för att sparka igång vare husrannsakningsmaskineriet vare sig du är skyldig till att handla med någonting starkare än alvedon eller inte.

Eller så har ett lika pålitligt tips om att det som på ytan är ett respektabelt hem egentligen är en synnerligen väl etablerad bordell dykt in, med samma resultat.

Eller så gömmer du illegala flyktingar. Eller barnporr. Eller allt för subversiv propaganda för Piratpartiet. Eller så är det någon av de många andra anledningar som polisen har att börja leta efter saker i ditt hem som du förmodligen inte kommer att få reda på att de finns förrän de överraskar dig genom att hinna hem före dig.

Det är en väldigt konkret tendens inom svenskt rättsväsende att det inte längre spelar någon roll om en medborgare är oskyldig eller inte. Brottet är inte längre att bryta mot lagen, utan att råka befinna sig i ett sådant läge där de institutioner vars syfte det är att upprätthålla den uppmärksammar dig. Eller, mer konkret - brottet är inte att bryta mot lagen, utan att bli anklagad för att bryta mot lagen.

Ett synnerligen konkret exempel på detta är gårdagens beslut om att tillfälligt frihetsberöva och filma över ett och ett halvt tusen(!) personer i syfte att fånga ett mycket litet antal brottslingar. Jag vet inte om ni märkte övergången där, men vi lever numera i ett samhälle där polisen har full befogenhet att frihetsberöva ett mycket stort antal människor på misstanke om brott. Inte ett stort antal brott, utan ett (1) brott.

(Foto: Philippe Leroyer)

Turerna kring Bodströms plötsliga vägran att ställa upp på ett drogtes är ett annat exempel på samma tendens. Det spelar egentligen ingen roll om hen är skyldig eller inte - att hen på grund av sin vägran att ställa upp blir anklagad för både det ena och det andra är av långt större konsekvens än om det skulle visa sig att en mindre mängd x fanns att spåra i resultatet.

Det sägs ibland att den som har rent mjöl i påsen inte har någonting att frukta. Detta är dels ett argumentationsfel av närmast bibliska mått, och det är dessutom - som grädde på moset - irrelevant i sammanhanget. Det spelar inte längre någon roll huruvida en är oskyldig eller inte, eftersom sannolikheten att drabbas av statsmaktens ingripande börjar bli ungefär lika stor vare en utfört ett brott eller inte. I fallet FRA är sannolikheten att drabbas redan exakt lika stor för skyldiga som oskyldiga: 1.

Vill vi ha det så här?

Vill du leva i ett samhälle där du aktivt måste planera in att staten kanske eller kanske inte bestämmer sig för att vara extra intresserad av dig just idag?

Vill du leva i ett samhälle där det är mer befogat att vara rädd för de i uniform än de utan?

Vi är bevisligen på väg mot ett sådant samhälle. Vägen dit är asfalterad av goda föresatser, och finansierad av dina skattepengar.

Det är upp till dig att göra någonting åt detta.

Rösta gärna pirat.