Till oroliga föräldrar

Jag har suttit hela morgonen och skrivit tenta om upphovsrätt. Specifikt då URL. Den är inte särskilt lång, egentligen, och det går rätt fort att komma till § 53. Ni vet, paragrafen som statuerar att det finns ett maxstraff på två års fängelse på fildelning, och som följs tätt därefter av § 56 a som ger domstol rätt att vid misstanke bevilja husrannsakan för att kunna säkra bevisning för att ett brott enligt § 53 begåtts. Medan jag satt och skrev den där tentan kunde jag inte låta bli att fundera på hur det skulle se ut om detta kom till oroliga föräldrars kännedom.

Alla föräldrar är förstås oroliga för sina barns framtid. Det ingår liksom i föräldrapaketet att vara det i någon form. Det ingår också i ungdomspaketet att göra sina föräldrar orolig på något vis, till exempel genom att lära sig att använda internet och dess funktioner. Och, det senaste decenniet, också även att försöka sig på det här med att ladda hem saker. Ni vet, i strid mot § 53 ovan, och det på ett sådant sätt att det närmast blir misstänkt att vara ung numera. Det är nästan så att vilken ungdom som helst kan misstänkas för detta brott i egenskap av att vara ungdom. Och eftersom det enligt § 56 a räcker med misstanke -

Well, det här med att vara förälder har aldrig varit lätt. Men idag blev det plötsligt svårare, i och med att dagens domslut slår fast att det räcker med misstanke om att ha fildelat hela fem filmer för att aktivera lagens maskineri. Fem filmer. Med rätt sällskap är det en lyckad filmkväll. Med fel turnummer i rättvisans ack så långsamt malande kvarnsystem blir det dock en synnerligen olycklig historia för den förälder vars ungdom råkar vara den som blir utpekad som misstänkt för fildelning.

Och detta applåderas förstås från Antipiratbyråns håll.

Jag tror inte riktigt de har vare sig föräldrarnas eller barnens bästa för ögonen. Egentligen.