Regeringsduglighet, you say?

Alliansen ståtar med ordet "regeringsduglighet" i diverse sammanhang. Kanske för att försöka skryta om de senaste fyra åren, kanske för att försöka skryta i förtid för de nästkommande fyra åren på ett sådant sätt att det framställer dem själva i positivt ljus hur valet i höst än går - dvs genom att framställa sig själva som ett paradigm av detsamma om de vinner, och konstant poängtera bristen på detta hos de rödgröna om de förlorar. I vilket fall som helst så fick ett av Mikaels senaste inlägg, samt Kents bloggdebattutmaning, mig att tänka på både regeringsduglighet och på gamla greker.

Det kanske inte verkar så, men de gamla grekerna var listiga typer. De tänkte nämligen på allt. Både bokstavligen, i betydelsen att inget var för litet för att tänkas närmare på, men också mer metaforiskt, i och med att det finns ytterst lite i den mänskliga och mellanmänskliga tillvaron som de inte aktivt tänkt igenom och på något sätt formulerat någonstans. Jag tänker inte spekulera i varför det är så, utan nöja mig med att påpeka att de hade vissa saker att säga om det här med ledarskap.

En god ledare ska enligt våra visa föregångare ha tre egenskaper: intelligens, handlingskraft och dygd. Ingendera av dessa är vare sig nödvändig eller tillräcklig för att bli en ledare, men de utgör tillsammans nödvändiga förutsättningar för det goda ledarskapet. Eller, med andra ord: du behöver inte vara vare sig smart, handfast eller dygdig för att bli en ledare, men om du vill bli en god ledare så bör du skaffa dig dessa tre saker pronto.

Intelligensens roll är förstås självklar - det är lite småsvårt att agera klokt om en inte vet vad en gör, eller hur detta ska uppnås. Eller ens känner till problematiken som ska göras någonting åt - mänskliga relationer och organisationer är komplicerade saker som kräver ibland väldigt komplicerat tänkande för att förstå.

Handlingskraftens roll är förstås även den självklar. Det gäller ju att omsätta den kanske eller kanske inte befintliga intelligensen i handling, och förmågan att aktivt fösa igång både tankar och människor brukar vara det de flesta förknippar med ledarskapsrollen.

Dygd, däremot, är lite knivigare. Inte minst för att tanken att goda ting kan vara goda i sig själva är väldigt främmande för oss, utan även för att den tyngd som de gamla grekerna lade vid det hela verkar smått överdriven ibland. I sammanhanget innebär det dock en blandning av godhet, visdom, måtta, klokhet, självinsikt och en halv arsenal andra ord på samma tema.

Kort sagt - ett gott ledarskap kännetecknas av att det vet vad som behöver göras, kan få det gjort och, viktigast av allt, vet hur det kan göras med minst skada för samtliga inblandade - på både kort och lång sikt.

Alliansens betoning på regeringsduglighet lägger främst tyngdpunkten på handlingskraft. Deras agerande, däremot, uppvisar inte ett helt dygdigt mönster. Att börja med att bryta mot vallöftet att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration är inte direkt den mest visa, kloka eller måttfulla sak att inleda sitt regerande med. Det gick utför därefter, med ett radikalt uppbrott mot all tidigare rättslig tradition, där både dygd och måtta slängdes överbord för att staten - eventuellt - skulle kunna få en smula självinsikt.

Problemet med alliansens betoning av regeringsduglighet är att den i och med denna skjuter sig själv i foten. Må vara att den utger sig för att vara handlingskraftig, men att införa massövervakning av folks elektroniska kommunikation, förskjuta våldsmonopolet till enskilda privata aktörer samt nu en gummilag som tillåter polisen att insamla och lagra ungefär vilken information de vill om vem de vill - det är inte direkt ett paradigm av vist utövande av dygd.  Även om de lyckas med konststycket att presentera sig som handlingskraftiga, så finns det fortfarande långa vägar kvar att gå för att lyckas med dygdens svåra balansgång mellan mål, medel och samvete. Handlingskraftigt, kanske, men det är varken i linje med vår rättsliga tradition eller någon som helst definition av god statsmannakonst enligt dygdens alla regler.

Nu kanske ni reagerar på att jag ännu inte tagit upp intelligensens roll i det hela, men det beror på att jag faktiskt inte vet vilket som är värst: att de inte vet vad de gör, eller att de vet precis vad de gör men gör det ändå. -