Bloggande, politik och du, del 2

För tid sedan skrev jag ett märkligt inlägg. Det handlade om bloggande, politik och dig, och kunde egentligen sammanfattas med påståendet "du är vad du skriver". Eller, mer ambivalent, "du är hur du skriver". I vilket fall som helst så utgick jag från dessa två påståenden, applicerade principen om diskursproduktion - dvs att det går att säga precis vad som helst om precis vad som helst - och lät saker gå sin egen väg. Vissa tyckte sig kanske se spår av Cicoux, Derrida, Foucault eller Joyce i det hela, men det säger mer om den läsande än om mig.

Att säga att "du är vad/hur du skriver" är förstås ett uttalande som ber om att bli bemött. Det vanligaste - "men de som inte skriver då?" - besvaras förstås i att det är ett annat sätt att vara, men det är förvånansvärt sällan svaret jag får är att ifrågasätta vad det betyder att vara vad/hur en skriver. Jag hoppas konstant på svaret att ifrågasätta exakt vad det är en skriver, och hur, men det säger mer om mig än om någonting annat.

Om vi ska skissa lite på vad det betyder så kan vi börja med ordet vad. Vad du skriver - rent bokstavligt, den text du producerat - är i mångt och mycket ett tecken på vem du är; vilka ämnen du väljer att skriva om, vilka saker du uppehåller dig vid eller undviker, hur mycket uppmärksamhet de får, hur de prioriteras om/när du måste välja - allt detta spelar in för att ge en bild av vad som rör sig inuti dig. Är, i viss mån, en del av vad som rör sig inom dig.

Nästa ord blir förstås hur. Hur du skriver - återigen rent bokstavligt - är en funktion av vem du är. På något sätt måste du disciplinera din kropp att anpassa sig till ditt skrivdon, och denna anpassning ser olika ut beroende på vem du är. Men det är också mer metaforiskt - vilka källor du väljer att hänvisa till, vilka premisser du bygger dina argument på, vilket tonfall vilka ämnen framkallar, vilka aktörer som anses legitima, vilka perspektiv som brukas, vad som tas för givet, - allt detta ger en fingervisning om hur du är när du, well, är, rent generellt.

Vad och hur du skriver avgör vem du är. Du är det du skriver; du skriver det du är.

Vilket blir intressant om en tar vissa mer rabiata skyttegravskrigare i åtanke, vars närmast enda ämnesval är den egna och den andra sidans förtjänster respektive brister, och vars enda hur är heroisering respektive demonisering. Det kanske inte kräver någon mer djuplodande analys för att inse att detta inte är den mest konstruktiva av diskurs, men det leder ändå till den intressanta frågeställningen - tänk om de verkligen är så endimensionella på riktigt? Tänk om de är precis lika onyanserade som sina skriverier, och bara kan se världen i termer av vi, de och den avgrund som skiljer de tu? Tänk om det inte bara är en biprodukt av den annalkande valrörelsens egna logik, utan ett reellt uttryck för det subjekt som gömmer sig bakom bloggförfattarens ansikte?

Visst är det en intressant och djupt skrämmande tanke?

Vissa klagar ibland på att jag skriver lite för svårt. Denna klagan är förståelig, eftersom jag har en viss distans till språket som får mig att använda det på ett sätt som inte alltid är omedelbart socialt. Allt språk är förvisso socialt, men språket följer ibland en annan logik än vad det omedelbara sociala sammanhanget gör. Analysmetoden ovan är ett uttryck för detta - om du skulle försöka tillämpa den i en lite mer omedelbar social situation skulle du misslyckas med dina sociala åtaganden. Så som, exempelvis, att med snabba ryck ge svar på tal vid tilltal. Distans är inte alltid en bra sak, men den tillåter en att göra saker som en inte kan göra på nära håll.

Så. Om nu varje skrivande bildar ett jag, och skrivandet på sistone blivit mer polariserat - innebär det då att även människorna blivit mer polariserade? Kanske. Men oavsett vilket så har de fortfarande ansvar för sina jag, ansvar för sitt skrivande - och för att kunna ta ansvar krävs det en viss distans.

Skriv det du tänker, men tänk på vad du skriver.

Det politiska bloggandet skulle bli så tråkigt att läsa om alla du - och enligt mig finns det ett stort antal sådana - gick och odistanserat skrev sig själva som enbart och endast en funktion av sin partitillhörighet. Håller du inte med?