Inte riktigt än; för mycket!

Väldigt många saker här i världen följer vissa mönster. Det mönster jag har i åtanke just den här gången brukar vanligtvis beskrivas så här: inte riktigt än, inte riktigt än, inte riktigt än - för sent, för mycket! Det går inte riktigt att peka ut exakt var gränsen mellan "inte riktigt än" och "för mycket" går, men det går definitivt att avgöra när den har passerats. Och väldigt många gånger är det vi gör som är av den här typen direkt nödvändigt för att samhället ska kunna fungera.

Ett exempel på detta är polisarbete, vilket med en funktionell och brutal definition kan sägas vara våldsutövande i statens tjänst. Ett visst mått av det är nödvändigt, men efter ett tag passeras den där gränsen mellan legitimt förhindrande av brottslighet och extremt illegitimt missbruk av övervåld. Exakt var gränsen går blir en tung uppgift för juristerna att reda ut, och har varit sedan tids gryning, men att den finns är det ingen som helst tvekan om.

Emma skrev nyss ett tänkvärt inlägg en annan gräns av det här slaget, nämligen den mellan att bara vara förtrogen och bekant med en viss personlighet, och att vara korrumperad av densamme. Om någon skriver en till synes intressant bok om ett aktuellt ämne, och bjuder in eventuella intressenter för denna bok för att diskutera både den och andra ämnen kring den - är det då otillbörligt att de inbjudna berättar för andra om både boken och eventet? Eller har den osynliga gränsen passerats, till ljudet av ett synnerligen högljutt "för mycket!", i det här fallet delgivet av den uppmärksamme Cornucopia?

Jag skrev tidigare idag - och tidigare i livet också - om hur det här med makt inte är någonting som finns rent generellt, utan om hur det är någonting som skapas i samspelet mellan människor (tänk Foucault). Det ställer frågan om korruption - maktmissbruk - i ett intressant ljus. Om makt är en social relation, och korruption är ett missbruk av dessa - var hamnar vi då i dessa nya tider av konstant digital kommunikation i ett otal mer eller mindre närvarande och konstanta relationer? Uppstår korruption närhelst vi börjar prata med olämpliga människor, eller finns det en tid då vi sakta men långsamt rör oss över det ljusa "inte än" till det nattsvarta "för mycket"?

Detta blir en synnerligen aktuell fråga när nu vem som helst kan prata med närmast bokstavligen vem som helst på planeten, oavsett var de befinner sig. Om korruption = kommunikation så är potentialen för det förra exakt lika mycket större som för det senare. Vilket onekligen ställer oss inför både nya utmaningar - för att inte tala om juristerna!

Jag tror dock det finns ett stort utrymme där mellan den första kontakten och den första överträdelsen; att prata med folk kan inte omedelbart vara vare sig korrumperande eller brottsligt i sig - never mind att Sokrates dömdes till döden för just detta. Relationer tar tid att odla, liksom korruption.

Det här är inte på långa vägar en färdigt formulerad tanke, men det är viktigt att vi tänker även denna. Det är en direkt följd av att det kommunikativa landskapet har förändrats, och vårt tänkande måste förändras - kan inte annat än förändras - med det.

När är vi färdiga? Well, inte än, inte än, inte än...