Bloggande, politik och du, del 3

Det här med att vara bloggare är en väldigt informationsintensiv verksamhet. Om en verkligen går in för det hela så närmast måste en omformulera vetandets arkeologi från att handla om en historisk till en brutalt samtida aktivitet - den information som rör sig i nuet är samtidigt också historisk i och med att den åldras väldigt fort. Det pågår dessutom en hel drös samtida och parallella diskurser, som kanske eller kanske inte känner till varandra, och var och en av dessa följer var sin egen interna logik.

Det finns ett enkelt sätt att summera denna logik. Någonstans finns det en urkälla, en startpunkt som diskussionen utgår från, vanligtvis genom att någon kommenterar detta och andra sedan kommenterar denna kommentar. och - well, med lite detektivarbete kommer en eventuellt tillbaka till ruta ett. Sedan kan en med lite mer detektivarbete skapa en kronologi där det etableras vem som kommenterade på vem, hur detta togs emot av vilka andra bloggare och hur de svarade - men det är vanligtvis överkurs.

Vad som inte är överkurs däremot är att dessa diskussioner har en början, en mitt och ett slut. Inledningen är förstås de första som kommenterar vad startpunkten har att säga - de där tre, fyra första inläggen som etablerar diskursen som påbörjad. Mitteninläggen skrivs av sådana som inser att en diskussion är påbörjad och hakar på med egna kommentarer, reflektioner och, vanligtvis, goda poänger. Slutet, till sist, inträffar när nyhetsvärdet och/eller intresset väl är uttömt men det ändå fortfarande kommer in nya inlägg om det hela. En gnista, en eld och en glöd, således.

Tidsramen för denna diskurskreativa flamma ligger på allt från några timmar till flera dagar. Vissa saker självdör rätt fort, vanligtvis pga brist på intresse eller av att någonting viktigare inträffar och överskuggar. Andra saker drar ut väldigt på tiden, men faller ändå eventuellt ned i glödens nostalgiska tillvaro.

Now, det pågår som sagt ett helt antal såna här diskurser samtidigt, och varje ny våg är ett nytt tillfälle att haka på. Varje ny tråd är en ny chans att göra sig hörd på ett sådant sätt att en blir både intressant och intresserande - och det gäller att greppa den innan den övergår från att vara i full flammande gång till att vara en gyllene glöd. Medan intresset fortfarande lever och järnet fortfarande är varmt.

Dock. Som jag försökte banka in i del ett och två så finns det en skillnad mellan bloggande och politik, och än mer mellan bloggande och skrivande. Som politiska bloggare har vi inte bara ett ibland synnerligen väl definierat ämnesval; vi har även ett ansvar för vad vi skriver, och hur. För att inte tala om varför.

Det finns en viss risk att vi låter den logik som definierar bloggmediet definiera innehållet i vår diskurs, och om vi inte intar en viss distans till detta så finns det all anledning att frukta att vi börjar tänka som vi skriver. Dvs mer eller mindre enbart som en reaktion på händelser som inträffat relativt nyligen och som andra också reagerar på. Det är inte så mycket ett utslag av groupthink som en anpassning till ens önskan efter läsare och trafik - men det bär ändå med sig vissa negativa konsekvenser för det politiska samtalet. Perspektivet blir, onekligen, väldigt kort om det enbart formuleras i termer av vad som råkar vara intressant för stunden, inte sant?

Vilket då för oss från bloggandet, genom politiken till - just det - dig. Känner du igen dig och ditt bloggande från beskrivningen ovan?

Då har jag, förhoppningsvis, lyckats ge dig någonting att tänka på. I alla fall om du känner dig som en sån däringa politisk bloggare. -