Nej, nej, nej!

Jag passar på att låna en rubrik som jag såg Kent använda igår. Den passar så bra in på det nuvarande läget att det känns något redundant att hitta på en ny.

Det har nu kommit fram att vår ömme Cencilias ambitioner att göra någonting åt barnpornografin bara är en del av en större helhet, som - precis som vi i Piratpartiet sagt hela tiden - syftar till att göra internet till en mycket väl censurerad lekhage. Måhända motiverat med statens ambitioner att få bukt med brottslighet, men censurpaket har ALLTID varit motiverade med statens säkerhet. Ända sedan Nineveh.

Detta större paket tycks vid närmare undersökning vara av synnerligen drakonisk karaktär. Om vi ska dra till med att låna och vidareutveckla en dramatisk metafor så kommer det fria ordets att bombas med en ytterst rättfram bombmatta, och därefter lämnas att svälta ihjäl i det öde landskap som återstår.

Överdrivet? Tänk så här - hur var det med det fria ordet innan internet, egentligen? I praktiken? Hade du, din granne, din kusin eller, för den delen, större delen av människorna på gatan någon som helst reell möjlighet att göra sina röster hörda annat än genom att ställa sig på torget och vråla ut dem?

Vill vi återvända dit?

Det finns viss risk att det ligger i statens intresse att vi gör det. Och det ligger i Piratpartiets att förhindra detta.