Form och innehåll

Det finns inga egentliga hinder för vad som kan utgöra en grund för diskursproduktion. Det enda som egentligen hindrar en är kreativiteten, och den kan bankas på tills den gör vad en vill. Den är flexibel, med andra ord, och följer inte bara inspirationens oväntade vägar, utan även envishetens mer upptrampade sådana.

Nu tänker jag inte i detalj förklara hur detta går till. I stället tänker jag visa hur det går till, så att ni får er ett alldeles eget smakprov på hur även de mest vardagliga av ting kan hackas verbalt. Till min hjälp tänker jag ta ett par slumpmässigt valda ord, och utgå från dem i någon slags spontant genererad diskurs. Allt för att visa hur diskursproduktion går till.

Ord: skiftnyckel, tallrik, morgon, frihet, himmel. Let's ta dem ett i taget, ett stycke i taget.

Här har vi en skiftnyckel. Den är ett verktyg, det vill säga ett produktionsmedel. En människas socioekonomiska klass kan i mångt och mycket sägas vara en funktion av dennes relation till produktionsmedlen. Men förhållandet är inte helt självklart - det är inte direkt en linjär funktion, och det som föser korrelationen av den linjära banan är det hegemoniska producerandet av en situerad diskursiv subjektsposition, som -

Det ligger en tallrik framför dig. Eller, rättare, det föreligger ett komplext och komplicerat samspel mellan dina synintryck, din förmåga att spontant tolka dessa, din mindre spontana förmåga att begreppsligt resonera kring dessa tolkningar samt, förstås, dina förväntningar om vad som är acceptabelt att utgå ifrån rörande de mer intersubjektiva aspekterna av ditt intryck av denna tallrik. Den kanske framstår som en skärva av ett Fabergé-ägg för dig i just detta ögonblick, men detta kanske eller kanske inte är acceptabelt att föra på tal -

Det var en grå och stilla morgon, den typ av morgon som får konservativt sinnade människor att undra hur någon, någonsin, skulle kunna få för sig att förändra den rådande ordningen. Det var inte direkt gråheten som frammanade denna förnimmelse, utan snarare stillheten - en stillhet som får varje aktivitet, varje ljud att framstå som en mindre hädelse mot någon slags naturväsen som nästan, men inte riktigt, ger sig till känna när ingenting annat vågar göra det -

Om frihet är en doughnut, så är befrielse en bagel. Skillnaden kanske inte är uppenbar till en början, men efter ett tag blir den mer och mer påtaglig. En donut är en doughnut är en donut, men efter att ha ätit sådana non stop varje dag i en lång tid så bildas det, mer eller mindre spontant, ett sug efter någonting annat, en befrielse från friheten, om så än för en stund. Även en bagel, som många skulle anse vara identisk med en donut vid första anblick -

Intet är nytt under himmelen, men framför våra ögon är väldigt mycket väldigt nytt väldigt ofta. Det kanske har sagts tll döds vid det här laget, men det enda sättet att lära sig någonting från grunden är att uppfinna det på nytt. Att himmelen inte ser det med samma entusiasm som du är inte ditt problem, utan dess; även om många på sistone har slängt upp både ett och annat vakande öga till himlavalvets bågnande krön, för att föra gamla ting inför nya ögon -

Det finns, som synes, inga direkta hinder för diskursproduktion. Det går att ta fem till synes helt slumpmässiga textstycken, framspånade utifrån fem till synes slumpmässigt valda ord, sätta in dem i ett sammanhang, ge dem en kortare inramning och en diskurs uppstår. Varje fragment kanske utgör en obegriplighet i sig själv, eller en tendens till en rörelse i en riktning som leder in i en återvändsgränd, men sammantagna säger de någonting annat. Själva det att de befinner sig på samma plats ger dem en helt annan innebörd än om de skulle förekomma var för sig.

Det finns en poäng här, och den är att det här med text, diskurs, läsning och skrivning är långt mer komplicerat än vad det till en början ser ut. Det är en lite småjobbig poäng, men jag tror jag lyckats föra fram den genom att påvisa hur form ibland trumfar innehåll. -