Frihet, you say?

Det finns ett otal versioner och definitioner av frihet. En av de mer hårdkokta varianterna är Sartre och den existentialistiska falangen, som i stort hävdar att akut social alienation är den enda möjliga formen av frihet som står oss vanliga dödliga till buds, och att allt annat är en form av ofrihet. Det enda sättet att bli fri är att autonomt stå på sig och sin individualitet gentemot andra människor - eller, rättare, mot kvarlevande tankestrukturer från förr som dominerar våra tankar. Vi kanske inte behöver gå så långt som Sartre gick och hävda att varje interaktion med andra är en inskränkning av vår frihet, men det är ändå en bra tanke att ha i bakhuvudet.

En i sammanhanget närmast motsatt version är Foucaults, som går ut på att makt och medföljande frihet är någonting som uppstår i det sociala samspel med andra människor som ständigt pågår. Det är inte trots utan på grund av andra människor som vi är fria att få saker gjorda, och genom diskursivt samarbete med andra så kan vi få mer gjort än om var och en nödvändigtvis måste uppfinna hjulet på nytt och på egen hand.

Jag tänker dock inte gräva ner mig i varken Sartre eller Foucault. I stället tänker jag ge tre förslag som, utifrån de skissartade definitionerna ovan, tjänar till att både öka och bevara ens frihet. I all korthet.

Det första förslaget är att låta bli att äga sitt hem. Eller, rättare - låt bli att låna flera årslöner från en bank till en ränta som i praktiken innebär att du måste infinna dig på arbetet varje dag i fyrtio år framöver för att ha råd med att bo kvar. Det kanske är en självklarhet, men du är inte fri om det enda som skulle möjliggöra för dig att helt spontant ta semester i ett halvår för att läsa in dig på Sartre, Foucault eller Bauman är att du vann ohemult mycket pengar på lotto. Om du inte har råd att ta dig tid att vara någonting annat än i konstant arbete så är du inte fri. Om ditt liv kretsar kring att upprätthålla ditt boende i ett individuellt hem är du en slav till hemmet, inte en husets herre.

Det andra förslaget är att låta bli att bli bilägare. Inte bara för att det oftast krävs ett ohemult stort lån för att kunna köpa bilen i fråga, utan även för att det krävs en hel del arbete i vardagen för att hålla bilen i rullning. Den måste skattas, försäkras, besiktas, parkeras, tankas, putsas, rutskrapas och däckbytas. Allt detta tillsammans är, när allt är sagt och gjort, mer jobb och mer pengar än det krävs för att helt sonika gå och hyra en bil de dagar vi behöver en. Och, precis som i förra förslaget, så är du inte fri om du måste gå omkring och stå i skuld till någon för att kunna göra någonting du kan göra både billigare och bättre på annat vis.

Det tredje förslaget är att inte bli förälder. Skaffa gärna barn, men låt bli att tänka att föräldraansvaret med akut och obönhörlig nödvändighet måste vara en individuell angelägenhet. Att vara förälder - dvs att i enlighet med den klassiska definitionen inneha antingen 50% eller 100% av ansvaret för barnet - är ingen nödvändig det av barnets uppväxt, och det fungerar oroväckande väl att samarbeta över familjegränserna. Varje förälder måste inte uppfinna barnuppfostran på nytt, och föräldraskap är inte nödvändigtvis en individuell egenskap.

Jag föreslår inte att du ska löpa hela den existentiella linan ut och låta bli att bo, förflytta dig eller föröka dig, men jag föreslår däremot att du använder dig av den makt som ligger latent i varje form av samarbete för att göra dig själv mer fri i ett existentiellt avseende. Individuell frihet står inte i motsättning till kollektivt samarbete, och kollektiv frihet är vanligtvis ett resultat av individuellt samarbete.

Den stora problematiken med detta är förstås att våra nuvarande riksdagspartier med oroväckande enighet valt att samarbeta över både block- och ideologigränser för att avskaffa allt vad individuell frihet och möjlighet till kollektivt samarbete heter. Inte minst genom att avskaffa den individuella rättssäkerheten, och på så vis öppna alla dörrar till att göra associationen till vissa organisationer till en de facto kriminell handling, om än inte de jure.

Prospekten för frihet ser med andra ord inte helt ljusa ut. Sorgligt nog.