Framställningens betydelse och betydelsens framställning

Hur saker och ting presenteras spelar roll. Beroende på hur någonting framställs så blir detta antingen intressant eller dötrist, antingen värt att bry sig om eller inte. Det spelar ingen som helst roll vad det handlar om - det kan, enligt principen om diskursproduktion, vara precis vad som helst. En surdeg som står och jäser kan med rätt beskrivning framstå som ett paradigm av intresseväckande fenomen, medan en fotbollsfinal där det står noll-noll och det är fem minuter kvar kan framstå som lika spännande som färg som torkar på växande gräs om det beskrivs på fel. Jag vill inte trampa eventuella superrealister på eventuella ömma tår, men världen är inte lika objektiv som den låtsas vara.

Tillåt mig att exemplifiera detta genom att tala om ett djur som många har som favoritdjur: narvalar. Jag vill ge er två exempel på hur narvalar kan framställas. Här kommer exempel ett:

Narvalar lever främst i de kalla vattnen kring nordpolen, är ca 4-5 meter långa och väger ungefärligen ett till och ett och ett halvt ton vardera i vuxet tillstånd. De äter vanligtvis fiskar, bläckfiskar och kräftor, och deras största naturliga fiende är späckhuggare. Narvalar är milt utrotningshotade, men kommer att överleva om vi bara lämnar dem i fred och slutar dumpa gift i vattnet. De har också ett stort horn, som gör att de ser lite ut som enhörningar på avstånd.

Här kommer exempel två:



Svara nu ärligt när jag ställer den här frågan: vilken av dessa framställningar fick dig att vilja lära dig mer om narvalar? Den första beskrivningen, som innehåller bekräftade fakta och är korrekt intill sista stavelsen, eller den andra beskrivningen som är överdrivet goofig och inte har rätt någonstans alls?

Om jag skulle drista mig att generalisera lite så skulle jag tro att de flesta av er efter den första beskrivningen hade intrycket att, okay, det är en stor fisk, men so what? Den andra beskrivningen, däremot, har en tendens att fasta i ens huvud och närmast tvinga en att nynna "narwhals narwhals, swimming in the ocean..." i ett helt halvår framöver.

Now, med detta i åtanke så kan vår politiska samtid analyseras med nya ögon. Om saker och ting inte behöver vara intressanta i sig för att framställas som intressanta, så betyder det att de som har förmågan att framställa saker på ett intresseväckande vis gör ett urval av saker att presentera. Det finns ingenting hos föremålen de talar om som gör deras framställningar intressanta, utan deras diskurs är intressant rent generellt, vad de än talar om. Vad en behöver vara uppmärksam på är inte det intresseväckande, utan på det urval av ting, ämnen och företeelser som lyfts fram. Dessa saker väljs nämligen väldigt, väldigt noggrant, och de väljs allt som oftast för att föra bort ens uppmärksamhet från andra saker.

Idag är det ett halvår kvar till valet. Fram tills dess så kommer många av våra mer etablerade av politiska partier att försöka väcka intresse för sina mer traditionella frågor, och eventuellt ett par nya sådana i form av RUT och dylikt. De kommer att tala desto mindre om FRA, Ipred, Acta och andra politiskt viktiga men pinsamma ämnen - i syfte att väcka ditt intresse att rösta på just dem.

När de är igång som mest, och du tycker dig ha hört allt förut, tänk då så här: Narwhals, narwhals, swimming in the ocean...