Skillnaden mellan expertis och excellens

Det finns vissa skillnader mellan att inneha en expertis och att inneha excellens. Bägge inkluderar ett ofrånkomligt mått av kunskap, men de skiljer sig åt på ett fundamentalt men viktigt område, och denna skillnad har ibland stora skillnader för hur vi gör saker och ting.

Att vara expert eller inneha någon slags expertis om något är att kunna saker om ting om ett visst något eller inom ett visst område. Det säger ingenting om vad en kan eller inte kan om någonting annat, och har rent generellt ingenting med ens övriga kunskaper om någonting alls att göra. Det går hur bra som helst att vara expert inom område x utan att veta ens det minstaste lilla dyft om någonting alls inom område y. Ens expertis blir inte heller mindre om en erkänner att en faktiskt inte vet någonting om y - det är inte det en är expert på, och okunskapen om detta kan lämnas därhän så länge frågeställningen handlar om x.

Att försöka inneha excellens, däremot, har inte samma atomistiska syn på kunskap. Innehavaren av excellens kan förvisso inte allt som står att veta om allt, men en del av paketet är att denne kan svara på frågor om allt. Att erkänna att en inte vet någonting blir inte, som i expertens fall, en fråga om att i all ärlighet påpeka att en spenderade tre år på att läsa någonting annat, utan ett punkterande av den aura av excellens en odlat kring sig. Att erkänna sig inte veta är samtidigt att erkänna sig vara någonting mindre eller lägre än excellent, vilket är något av ett minus för ens image.

Detta skulle kunna vara en akademiskt intressant och i övrigt irrelevant poäng, om det inte vore för att väldigt många anammar den senare bilden av kunskap som en del av sin självbild. Där experten ser kunskap som någonting som kommer i olika kvantitet inom olika fält, ser den excellerande personen det hela som en helhet som är antingen fläckfri eller för evigt förlorad. Det blir, med andra ord, av enormt stor vikt att alltid kunna svara på allt om allt - även och särskilt om denne inte har något svar på den aktuella frågeställningen.

Ni kan förstås redan nu ana hur detta kan bli något av ett problem när en grupp vill sätta sig ner för att deliberera och diskutera någonting. Det räcker med att ett mindre antal av de inblandade har petat in tanken om excellens i sin självbild för att diskussionen väldigt fort och väldigt mycket ska börja handla om just deras självbild i stället för om, well, x eller y eller vad som helst. Det tar onekligen inte helt lång tid för diskussionen att förfalla ner till ett gräl.

Med detta i bakhuvudet kanske vi inte omedelbart kan göra någonting åt de gräl vi hamnar i, men vi kanske kan få en lite större förståelse för varför. -