Nästa inlägg

En fråga vi bloggare många gång ställer oss är vad nästa inlägg ska handla om. Det är en evig fråga, då varje publicerat inlägg är en uppmaning att komma med ett nytt. En blogg är inte lika mycket en samling redan publicerade inlägg som ett löfte om att det kommer att komma fler av samma slag - gränsen mellan blogg och arkiv går någonstans i närheten av den plats där förväntningarna om att nästa inläggs tillblivande dör. Å ena sidan har vi historien, som vanligtvis finns tillgänglig genom listor och sökfunktioner; å andra sidan har vi framtiden, som är tillgänglig genom kreativitet och - dare I say it - hårt arbete.

Ibland gör den generella situationen i världen det lätt för oss att välja ämne och tema. I förrigår var det den internationella kvinnodagen, vilket var en ursäkt för många att låtsas vara intresserade av problematiken kring vårt neurotiska förhållande till vissa godtyckligt konstruerade kategoriseringar - utan att för den skull förbinda sig att vidta något av det långvariga och hårda mentala lyftande som behövs för att ens få syn på skogen vi befinner oss i. Det var med andra ord ett givet tema, och någonting som många hakade på av bara farten. På samma vis är det även på andra tider av året - vissa saker händer, och att reagera på dessa händelser ger nästa inlägg både ett upphov och ett innehåll.

Ibland står det lite stillare, dock. Det finns ju trots allt bara ett visst antal bemärkelsedagar om året, ett visst antal händelser som är värda att skriva om dagen och, inte minst, ett visst antal tankar som tenderar att studsa omkring i ens huvud. Det är med andra ord för tidigt att börja skriva om årets julklappsjakt, den största nyheten för dagen är att prinsen av Wales tappade en handske framför hertigen av Gloucester och orsakade ett höjt ögonbryn, och alla de där mer uppenbara tankar en brukar gå omkring och tänka har liksom redan skrivits ner och fått var sitt inlägg. Det är, med andra ord, en sån där slö dag då det krävs mer jobb att hitta någonting att skriva om än att faktiskt skriva och formulera detta.

Friska och sunda människor kan hantera det här genom att helt enkelt gå och göra någonting vettigt i stället. Bloggen är inte hela världen, och den dör inte av att gå hungrig någon okreativ dag eller tre. För oss som inte riktigt har denna distans till våra vardagliga aktiviteter så duger det inte riktigt - särskilt inte om det uttalade målet är att komma med ett nytt inlägg varje dag, utan pardon.

Det gäller med andra ord att komma förbi den här skrivkrampen och skriva något i alla fall. Men inte något som i vad som helst som börjar i ena änden och slutar i den andra - oh nej, så lätt ska vi inte ha det. Det ska vara någonting som är bra, dessutom. Så varje inlägg måste ha någon slags poäng, någon slags mening och någon slags utgångspunkt - varje inlägg måste tillföra någonting till den ständigt pågående metadiskursen, om än inte annat så som stöd åt sentimentet att det finns många duktiga bloggare där ute.

Detta blir så mycket lättare av att greppa tag i kreativitetens öra och sedan släpa det dit en vill ha den. Eller, rättare, att släppa taget om sina ögon och se den skatt av uppslag som finns runtomkring en. Till en början rent fysiskt - det finns en hel uppsjö av fysiska ting och föremål i ens omgivning som enligt diskursproduktionens metodik kan tjäna som kreativt näringstillskott. Lite mindre synligt är alla dessa saker vi går omkring och tar för givna utan att tänka på dem, så som att torsdagar har en viss stämning, att det är nödvändigare att bry sig om huruvida Gårman är grön eller röd på vissa övergångsställen än andra eller att det är det mest naturliga i världen att sitta kvar genom hela eftertexterna när en går på bio. Det finns, med andra ord, en hel arsenaler av saker som vi både fysiskt och metafysiskt kan greppa tag i och översätta till bloggformat.

Som jag sade till Miku för ett tag sedan så finns det inga rätt eller fel. Det finns bara associationer. Och när tråden väl är upplockad och snöbollen väl är i rullning - well, då har en ett inlägg innan någon vet ordet av. Bara att tillsätta en poäng och några ordlekar, och dagen är räddad.

Now, nu är förstås frågan - vad ska jag skriva om i morgon?