Kulturskapare, you say?

De har valt sig ett märkligt namn, de däringa Kulturskaparna. Det kanske verkar intuitivt till en början - de är delaktiga i kulturen på så vis att de skapar de artefakter vi associerar med ordet "kultur", i form av böcker, skivor och filmer - men när en tänker lite närmare på det hela så blir det lite mer invecklat. Särskilt om en tar de två orden som ingår i namnet - kultur och skapare - och analyserar vad dessa begrepp egentligen betyder, och hur dessa betydelser interagerar med varandra för att skapa den helhet namnet vill påskina.

Vi sociologer vill gärna påminna våra medmänniskor om att det här med kultur är någonting som finns mellan människor. Eller, rättare, i interaktionen mellan människor och de ting som uppstår på grund av denna interaktion. Det ligger liksom i sakens natur att kultur är ett socialt fenomen - en social konstruktion, om ni så vill. Kultur skapas med andra ord hela tiden, överallt, av alla, vare sig de inblandade individerna är medvetna om det eller inte.

Det blir därför något av en tautologi att kalla sig "kulturskapare", eftersom kultur skapas varhelst kultur finns och inte kan låta bli att skapas varhelst människor erkänner varandras existens. Samtidigt ska det ju förstås erkännas att det inte riktigt fungerar att bara kalla sig "kultur" eller "skapare", eftersom det då inte riktigt framgår exakt vad de håller på med. Ett namn måste ju trots allt ändå ge någon slags hint om vad det namngivna är för något och vad det gör.

Vad de säger sig vilja göra är att ge en röst för den stora skara kulturskapare som idag verkar i världen och på något vis blir påverkade av existensen av internet. Vilket, om något, är en lovvärd ambition, då det onekligen finns ett stort antal skapare av kultur där ute som behöver någon som talar för deras del och hjälper till att förbättra deras livsvillkor. Exempelvis finns det ett stort antal barnarbetare i världen som producerar de kulturella artefakter vi kallar gympadojor, som utan något som helst tvivel spelar en enorm roll i många subkulturer runt om i världen, särskilt i fattigare kvarter i mer urbana städer. Det är, med andra ord, en ambitiös och värdig målsättning att sätta upp för en ny sammanslutning, som bör stöttas och uppmuntras på alla sätt och vis.

Det tycks mig dock som om de är något snäva i sin inkluderingsprocess. De säger sig företräda "författare, bildkonstnärer, musikskapare, skådespelare, artister, regissörer, musiker och journalister". Det finns, som synes, något av en slagsida åt det som i folkmun brukar kallas underhållningsbranschen, och resten av världens kulturskapare, dvs resten av världen, är något osynliga i deras diskurs. Det är väldigt stort fokus på en viss skara kulturskapare, och vi andra tycks ha glömts bort på något mystiskt vis.

Som om inte detta vore nog så inkluderar de inte ens hela underhållningsbranschen. Vi bloggförfattare är, exempelvis, synnerligen osynliga, och när författare nämns så är det i relation till bästsäljande böcker. Detta trots att vi kulturskapande författare till bloggar i allra högsta grad berörs av internet. Detsamma gäller för filmproducenterna, där aktiva producenter inom porrgenren är märkligt underrepresenterade, trots att en oproportionerligt stor andel av det som piratkopieras på internet är av pornografisk natur. Vilket är lite märkligt - ska inte samma regler gälla för ALLA aktiva aktörer inom underhållningsbranschen? Är inte alla etablerade kulturella uttryck likvärdiga?

Jag är nästan ledsen över att behöva säga det här, men det som började så lovvärt och ambitiöst som ett projekt att göra världen till en bättre plats för alla inblandade blev bara snävare och snävare för varje ord i deras manifest, tills det stod klart för alla inblandade att det egentligen bara rörde sig om ett mycket uttalat särintresse som inte har någonting annat än sitt eget bästa för ögonen. "Kulturskapare" blir med andra ord inte en vacker metafor för mänskligheten i stort, utan ett överdimensionerat ord för en viss väl definierad gruppering som tycker att saker och ting skulle vara väldigt mycket bättre om världen bara böjde sig lite extra efter just deras vilja.

Damn. Och jag som nästan gick och blev en smula idealistisk för några ögonblick. -

Andra besvikna röster: Scabbe, Thomas, J-O, Qer, Gun, Oscar, Gonte, Rick, Anders, Emma, Yami och Fredrik. Och, förstås, en hel massa andra besvikna kulturskapare.