Ungdomsarbetslöshet, you say?

Vanligtvis är jag den förste att säga att det behövs en djupare analys. Att det fattas en variabel, att det hela får ett annat utseende om det ses ur ett annat perspektiv, att det är lite smått naivt att tro att världen inte är långt mer komplicerad än vad vi tror den vara. Det ingår, nästan - det är något av ett kännetecken eller ett karaktärsdrag. Jag skulle närmast behöva göra en disclaimer när jag skulle drista mig att påstå någonting som andas i en annan anda.

Som nu, när jag säger att det krävs en förenkling av saker och ting för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Vi kan ta en diskussion om makroekonomiska faktorer som inverkar negativt på människors upplevda förmåga att positionera sig själva som aktiva subjekt på arbetsmarknaden, men, guys, arbetsmarknaden är inte tänkt att finnas som ett exklusivt tidsfördriv enbart och endast tillgängligt för folk med 240 högskolepoäng och ett aktivt intresse i allt som blänker svårt. Den är snarare tänkt att finnas för alla, utan undantag, med en möjlig teoretisk miniminivå på godkända betyg i kärnämnena i årskurs nio.

När jag nu säger att det behövs en förenkling så menar jag inte att vi ska upphöra med mer abstrakta diskussioner här uppe i elfenbenstornet. Nej, det jag menar är att de som är så pass ointresserade av att släpa sina teoretiska sinnen genom gymnasiet att de skippar det helt och hållet borde kunna starta och bedriva en egen verksamhet och sköta den utan att mötas av en trettiopoängstenta i rättsvetenskap om dagen. Eller, med andra ord, att det ska vara så enkelt att starta eget att till och med de som orkat sig strax över godkäntgränsen i grundskolan kan gå och göra det, och sedan framgångsrikt gå med vinst utan att samtidigt bryta mot samtliga bud på Hammurabis trehundrafjärde till trehundraelfte stentavla.

En radikal förenkling av regelverket, med andra ord. Detta borde ligga i linje med liberalernas intressen, som ju syftar till att skapa individuell frihet utan otillbörlig inblandning från statens sida - för att inte tala om möjligheten till ökad tillväxt på en friare marknad. Socialisterna borde också hålla med, inte minst den marxistiska falangen och dess betoning av arbetarklassens alienering från arbetet; även om kapitalismen lever kvar i stort så blir möjligheten till att sparka igång en socialistisk arbetsplats så pass mycket större när hindren för den faller undan. I övrigt kanske, möjligtvis, Bondeförbundet har vissa invändningar, då jordbruket av idag är så hårt reglerat att till och med bönder som inte lyfter ett finger för att göra något alls med sina åkrar får bidrag, vilket är något av ett incitament att behålla regleringarna.

Nu kanske ni undrar - var är ungdomsperspektivet? Var inte frågan vad vi skulle göra åt ungdomsarbetslösheten? Är inte det här väldigt generellt?

Well. Arbetsmarknaden är väl tänkt att vara tillgänglig för alla, rent generellt, eller hur?