I måndags skrev Ver Takeo om hur Sverige blivit en mycket central knutpunkt för världens kulturliv - lite som ett modernt Alexandria, fast med extra allt.
I tisdags skrev Leif Ershag om en framtida lektion i - informationsinhämtning, historia, samhällskunskap, presentationsteknik? Sådana saker som ämnesindelningar blir en smula diffusa i framtidens skola.
Detta följdes av en av Feltens patenterade visdomar. Säga vad en vill om ungdomens spänst, men vi har alla behov av erfarenhetens fabuleringar lite då och då.
Därefter ställde Olof Noaksson den mycket relevanta frågan om vad en människa är, och hur denna till synes flumfilosofiska fråga ligger till grund för en mycket explosiv politisk klyfta i dagens - och morgondagens - politik.
Med denna utflykt till identitetspolitikens domäner i bakhuvudet hamnar vi återigen i skolbänken, och denna gång med den synnerligen erfarne Rehbinder i lärarrollen. Hur blev saker egentligen som de blev, och vilken roll spelade hen i det hela?
Efter det fick vi en vision av någon som garanterat påverkat framtiden, och denna någon är inte mindre än Rick the Falkvinge själv. I en beskrivning av morgondagens verkligt sociala människor ser hen en framtid där kommunikation i stor skala inte är någonting enbart för stora institutioner, utan någonting som enskilda individer gör på vardagsbasis.
Och sist men inte minst i vår kunskapsvecka gav Emil Paulsrud oss en tur i den akademiska frihetens territorium, och en fingervisning om varför Piratpartiets vision om framtiden utan pardon förutsätter den akademiska friheten.
Whew.
Nu ser jag och resten av redaktionen fram mot ännu en intensiv vecka. Det blir ingen vila eller ro för oss innan valet, som tur är!
Posts
No comments:
Post a Comment