Wednesday, August 4, 2010

Ett försök till uppföljning

Igår bad jag den gode Forssberg att ta en kortare timeout, fundera på saken och försöka igen med sin ambition att formulera en kritik mot vårt valmanifest. Månntro om jag inte har ett visst inflytande trots allt, då jag alldeles just upptäckte att det är precis det hen gjorde. Ingen blev mer överraskad av detta än jag, så jag skred genast till verket med att läsa den nya, reviderade versionen.

Dock. Även om den bunkerförsedda porrmustaschen inte syns till någonstans, så är dess frånvaro i sig själv ingen garant för att kvalitet uppnåtts. För att travestera den gode Forssberg så anpassar hen sig bara till en aspekt av min kritik, och missar helheten.

Dels så inför hen en ny porrmustasch i form av att kalla sina opponenter för "grabbarna grus". Now, redan den gamle Aristoteles (gammal grek, du vet) påpekade att det i inledningen av en argumentation gäller att inge en aura av att det en säger är värt att tas på allvar, och - tja. "Grabbarna grus", i en inledning?

Helheten i porrmustaschen ligger i att inte lägga sig på en lägre nivå än nödvändigt. Om en ska kritisera ett valmanifest i en text som kommer att återfinnas på en väldigt offentlig plats - Expressen är en del av den offentliga diskursen, dess aktiva försök att göra sig vardagsrumsfähig till trots - så är det propert att hålla en stil som ställer det bortom varje tvekan att det är en viktig fråga och att det är en viktig plats. Allt annat är bara att vara oförskämd, både mot ämne, plats och publik.

Dels så missar hen helheten i valmanifestet, och fokuserar på enskilda delar för att på så vis försöka få helheten att se ofördelaktig ut. Nu är detta förstås en väl vedertagen retorisk strategi i väldigt många lägen, men den är fruktansvärt lätt att genomskåda i skriftform.

Helheten här ligger i all det rör sig om ett 27-sidigt dokument i tre delar, där det är långt viktigare att beakta den totala inriktningen än de enskilda formuleringarna. Den som kräver 100%-ig överensstämmelse mellan ett politiskt partis samtliga uttalanden i samliga frågor och sin egen syn på saken är - för att sänka nivån lite - oroväckande politiskt naiv. Om du vill göra en bedömning av Moderaterna eller Socialdemokraterna behöver du ett lite större urval än ett par enstaka meningar i ett enstaka dokument.

Dels - och nu börjar kritiken snart bli längre än det kritiserade - så gör hen det till en fråga om person snarare än sak. Det är väldigt mycket Rick, Rick, Rick, och hen avslutar till och med genom att säga att hela Piratpartiet är motsatsen till allvarligt så länge Rick innehar partiledarpositionen.

Återigen är delen inte detsamma som helheten, och om det finns en ovälvilja mot Rick så låt den för all del få ett uttryck. Men låt det då bli ett renodlat uttryck, där det står helt och hållet klart att ämnet, måltavlan och syftet är Rick, så att all eventuell förvirring motas i grind redan innan en hinner uppstå. På så vis får både Rick och resten av läsekretsen helt klart för sig var din ståndpunkt ligger, och vi andra behöver inte spekulera i hur relationen mellan er två ser ut.

Likväl. Med det sagt är jag villig att ge Forssberg ett tredje försök till att göra det hen vill göra. Tredje gången gillt, med andra ord.

Jag har fortfarande fullt förtroende för din förmåga. Den pedagogiska processen är inte över än, trots allt. -

Flattr this

2 comments:

  1. Jag tror att Forssbergs reaktion är lite besvikelse. Jag har uppfattat honom som en ibland ganska vettig skribent, bland annat när han skrev om Clarkes invändning mot hårdare straff - att de faktiskt blir dyrare.

    Jag tror att han har en utilitaristisk syn på lagen, både upphovsrättslagar och strafflagar. Den katt som fångar möss är en bra katt, helt enkelt. Och att han därför egentligen är en smygsympatisör till Piratpartiet och vill reformera upphovsrätten. Och så blev han lite besviken på vad han såg och reagerade extra hårt då.

    Sen vet jag att din favorit Dalrymple har en annan, mindre utilitaristisk, mera konservativ (i mina ögon mera antiintellektuell) uppfattning om rättspolitik...

    ReplyDelete
  2. Dalrymple anser att människor har ansvar för sin egen karaktär, med konsekvensen att hen anser att det inte riktigt går att skylla på omständigheter när en "blir" "fel". Och - än mer - så lyckas hen formulera sig så genomgående konservativt att det utgör en underbar kontrast mot allt annat jag läser.

    (Var kom hen ifrån, btw? Jag har nämnt namnet ungefär två gånger på sex hundra inlägg..)

    Likväl. Besvikelse eller inte så hade dagens och gårdagens texter kunnat skrivas bättre. Förhoppningsvis - om än osannolikt - får vi se en tredje text på samma tema i morgon. Tredje gången gillt, som sagt. ^^

    ReplyDelete