Saturday, August 14, 2010

DN och de svåra frågorna

Emma reagerade på det. Klara reagerade på det. Till och med jag reagerar på det. Och jag reagerar på samma sätt som en amerikansk president gjorde en gång i tiden när en viss någon kom och ställde en riktigt dum fråga till henom:

What kind of a chicken-shit question is that?

Jag måste tillstå att det inte är överdrivet ofta jag invokerar amerikanska presidenter, men just den här gången kändes mer passande än annars. För, jag menar - vad är det för en ballongvåffelfråga DN tillät sig själv att ställa, egentligen? Se bara:

Så att gå hem till en pedofil och titta på hans bilder i datorn är okej?

Nu kanske det här med karaktär, diskursetik eller respekt för den intervjuade inte är överdrivet högt placerat på prioriteringslistan hos ett stort medieföretag vars främsta inkomstkälla ligger i att behålla sitt anseende så pass högt - men inte nödvändigtvis högre - att folk tar det de säger på allvar, men om ni nu ska vara ett vinstdrivande företag vars främsta inkomstkälla ligger i att folk tar er på allvar, så gå då inte och aktivt gör er själva till åtlöje genom att ställa frågor som skulle ge rektor anledning att tillkalla ett pedagogiskt kristeam om de ställdes i sjunde klass. Det gör negativa saker, PR-mässigt.

Look. Jag vet att det är ett stressgöra av guds nåde att försöka skriva ihop tillräckligt mycket för att fylla nyhetssidorna varje dag - det ingår i skrivandets natur att det går fenomenalt mycket långsammare än det som skrivs om - men låt inte det ständigt överhängande kravet att tjäna massor av pengar fort för minimal ansträngning komma i vägen för den image som ser till så att profiten kan inträffa. Det sägs om och om igen att bloggosfären är full av oläsvärdig dynga och ofärdigt formulerade tankar - och om jag vill läsa sådana så kan jag hitta gott om dem utan att behöva slå upp tidningen. Eller dess hemsida.

Lite mer klass, tack. Vi vill ju inte att folk ska börja tvivla på att just ni behövs för att uppfylla den journalistiska roll ni profiterar på, inte sant? Hur skulle de se ut? Om folk skulle börja sätta likhetstecken mellan det ni skriver och sådan diskurs vanligt folk producerar - eller, än värre, kanske till och med föredra det senare?

Hemska tanke. Då måste en kanske börja ställa sig frågor av typen hur vi bloggare ska få betalt för utfört demokratiskt arbete. Tredje statsmakten och granskande funktion, ni vet. -

Flattr this

5 comments:

  1. Kan någon påpeka för DN att vi har anmälningsplikt i Sverige?
    Att få syn på barnpornografiska bilder ska automatiskt innebära att man ska anmäla innehavaren av dem (äkta barnpornografi, inte allt annat som vissa försöker övertynga polisen med) till polisen.
    Men om det råder ett tittförbud så har man samtidigt medgivit att man själv är en brottsling om man genomför sin lagstiftade plikt.
    Hmm, anmäla och åka i finkan, eller smita undan och låta den äkta brottslingen också göra det? Helidiotiskt om det ska funka så.

    ReplyDelete
  2. @Grå

    Du har helt missuppfattat tittförbudet. För att straffas måste du utföra en aktiv handling, typ att du använder ditt VISA-kort för att köpa en betaltjänst för barnporr och sedan tittar. Självklart kan man anmäla det man råkar se utan att man bryter mot lagen.

    ReplyDelete
  3. Japp, för att straffas måste du utföra en aktiv handling, typ att klicka på en länk.

    ReplyDelete
  4. ...eller gå hem till en pedofil...

    ReplyDelete
  5. Journalisten ställer också frågor kring det faktum att PP nu ändrat i manifestet och frågar bl.a lite insinuerande om väljarna kan vara säkra på att det inte blir fler ändringar. För egen del så föredrar jag partier som ändrar i sina program FÖRE valet framför de partier som gör det straxt EFTER valet.
    Erik Åsbrink uttryckte det så här två dagar efter valet 1998:"Vallöften är en sak. Nu handlar det om verkligheten."

    ReplyDelete