Saturday, November 13, 2010

Att lokalisera utbildningen

Den gode Björklund lyckades häromdagen med konststycket att sparka igång utbildningsdebatten igen. Jag har för mig att jag redan sagt att den har en tendens att sparkas igång lite då och då för att sedan glömmas bort igen av de som inte arbetar direkt med den, så jag skippar den delen den här gången. I stället tänker jag notera att det i just det här fallet tycks handla om geografiämnets vara och värde, vilket är intressant då de flesta av oss förmodligen kommer ihåg just geografin som någonting ytterst marginellt.

I alla fall de av oss som föddes för sent för att drabbas av tvångsinlärning av samtliga Sovjets vattendrag. Eller, viktigare än så, Hallands.

Hursomhelst. Debatt uppstod, och den gode Björklund framlade den retoriska hypotesen att faktakunskap och helhetsförståelse inte nödvändigtvis är motsatser till varandra. (En retorisk hypotes är någonting som läggs fram som ett övertygande element utan att för den skull underbyggas med argument och stuffs; påminn mig om att skriva ett inlägg om sådana något år.) Vilket då är sant på sitt sätt, men lite skevt på ett annat eftersom nuvarande betygssystem förlåter den som glömt vad Moldaviens huvudstad heter om de samtidigt lägger fram en bild av hur första världskrigets fasor utgjorde ett monumentalt ingrepp i den europeiska självbilden. Helhetsbilden ger alltid MVG, faktarabblandet alltid G.

Som utbildare-in-training så gör jag inte så mycket annat än att tänka på utbildning numera. Särskilt då under de föreläsningar och seminarier som förgyller min vardag - vad i utbildningstillfällena är det som orsakar utbildningens effekter? Hur kommer det sig att vissa moment är effektivare än andra? Varför tycks vissa suga åt sig som kunskapande tvättsvampar medan andra är och förblir till synes oemottagliga ens för den mest pedagogiska av prestationer? Var, hur, när och varför händer utbildning - och när struntar den i detta?

Min tro är att den gamla tesen att det beror väldigt mycket på läraren i stort sett är korrekt. Men inte på grund av skillnader i lärares rent förklarande förmåga - att kunna förklara saker är förvisso ett plus, men det är ett plus i kanten. Det rör sig snarare om skillnader i förmågan att skapa ett socialt sammanhang där lärande kan inträffa - hur detta än må se ut. Vi har alla hört berättelsen om värstingklassen som alla lärare går bet på - förutom den gamla spröda gumman som på något vis lyckas få eleverna att finna det omöjligt att bete sig omöjligt när hen är där. Det spelar ingen roll vilket ämne det är, eller ens om läraren är särskilt formellt behörig eller inte - det viktiga är att klassrummet just där och då blir en plats där viktiga saker händer, och att det därför är absolut självklart att ta klasstillfällena på allvar.

Detta flyttar över tonvikten från fakta till helhet ganska rejält. Inte bara när det gäller ämnesinnehåll, utan även när det gäller skolan som sådan. Vad eleverna lär sig i detalj har aldrig varit särskilt viktigt - och om en detalj råkar vara viktig så lär den dyka upp så pass många gånger att den inte kan undvikas. De där större dragen är desto viktigare, men de följer för det mesta inte av att läraren med retorisk skicklighet förmedlar dem likt ett sms genom luften. De följer snarare på att läraren tilltalar ett intresserat sinne i en miljö och situation som aktivt tillåter och uppmuntrar detta intresse att existera.

Och när en sådan situation väl är etablerad, så inträffar utbildning snabbare än vad en fyraåring teleporterar sig från en aktivitet till en annan.

Att säga att utbildning är en social situation är dock inte särskilt populärt. Det flyttar fokus från det individuella lärandets och presterandets heliga gral (vilket är en syn på saken som uppmuntrar till individuell förändring, vilket då är billigt rent budgetmässigt) till mer systemiska och institutionella frågeställningar (vilket oroväckande fort leder fram till tanken att status quo kanske inte är helt optimalt, och att dyra och mentalt ansträngande omdefinitioner behövs lite för omedelbart). Ryggmärgsreflexen blir att vifta bort det som flum, slapphänthet och hippievänsterdrogromantiskt - eftersom det i all ärlighet är skitsvårt att reformera ett system med snart två hundra års institutionell tröghet inbakat, och desto lättare att bara gilla läget.

Grejen är bara den att eleven redan har anammat den här synen på saken, och redan tillämpar den med sådan expertis att de om möjligt har MER institutionell tröghet att försöka ta sig förbi. Och låt mig säga att så fort de inser att geografin inte är värd att ta på allvar så spelar det ingen roll om Björklund, den samlade forskarvärlden eller ens den superambitiöse megapedagogen har de bästa av avsikter - utbildningen kommer att låta bli att hända eftersom den inte känner sig välkommen ett sammanhang som inte välkomnar den med öppna armar och öppna sinnen.

Och, i all ärlighet, - vem kan ta skoldebatten på allvar när den handlar om huruvida elever ska korvstoppas med antingen det ena eller det andra? Egentligen?

Vad för slags kunskapssamhälle byggs på sådana grunder?

Flattr this

8 comments:

  1. Toni 'CLUEZ' Cherfan13 November, 2010 12:48

    Vi elever (jag talar för gymnasieskolan och högstadiet) har redan insett att stor del av skolan är meningslös och hopplöst efter dagens samhälle. De som väljer naturämnena gör det för att de vet att de inte kommer behöva speciellt mycket av det men gör det ändå för att få betyget på pappret, för det är pappret som räknas.

    Det är lite av "jag måste göra det här, sen får jag börja jobba och ha någorlunda roligt - bara jag får betygen först".

    Dessutom är skolan bland de mest byråkratiska institutionerna jag känner till, och det är de flesta i min ålder överens om - det går inte att påverka någonting. Alla dessa försök med "elevdemokrati" är så otroligt lama eftersom de aldrig får gå emot vad läraren säger, ungefär "Ni får tycka vad ni vill, bara ni tycker som oss".

    Nä, jag förväntar mig inte att något ska förändras inom överskådlig framtid och har gett upp, det är för min del bara några år kvar tills jag slipper sitta i klassrummet och får vara ute och göra nytta istället.

    ReplyDelete
  2. Det är tur att vi har saker att göra även utanför skolan, så att meningslösheten inte tar över hela tillaron. Hemska tanke. ;)

    ReplyDelete
  3. Toni 'CLUEZ' Cherfan13 November, 2010 13:06

    Yup ^^ det är sånt vi har PP till :D

    ReplyDelete
  4. För omväxlings skull måste jag säga emot dig, min vän! MVG kan du aldrig få om du inte dessutom prickat av kriterierna för G. Jag stod flera gånger under min tid som lärare i valet mellan IG och MVG för elever som var lata men mycket begåvade, som aldrig orkade lära sig grunderna ordentligt, men som var vassa på att använda de små skärvor av kunskap de lyckats samla ihop. Vilket de fick avgjordes INTE av briljansen i analysen, utan av om de hade lyckats samla ihop tillräckligt mycket av de grundläggande byggstenarna! Sedan vet jag naturligtvis att det finns lärare som inte förstått principen för betygssystemet, och lägger äpplena och bananerna i samma korg, räknar dem och sätter VG i sådana fall, men det är inte så systemet ska fungera!

    ReplyDelete
  5. Fast det jag sade emot är bara en liten detalj, själva huvudbudskapet applåderar jag varmt!!!

    ReplyDelete
  6. Teori och praktik. Dagens grundskola levererar
    endast fragmentariska kunskaper. Det beror inte
    på läroplanen utan på arbetssättet: grupparbeten
    och självstudier. Samt på lärarnas grunda ämnes-
    kunskaper. Detta är flumpedagogikens kärna.

    ReplyDelete
  7. När det gäller geografiska detaljer tror jag att jag lärt mig betydligt fler av strategispel än jag lärde mig i geografin. För att öka inlärandet av de älskade detaljerna förespråkar jag därför ordentliga turneringar i Europa Universalis III.

    ReplyDelete
  8. +100

    Där fick du med en extremt viktig aspekt av lärandet. Jag funderade just lite kring begreppet intelligens och som lärandet ser ut just nu, om vi utgår från att din analys är korrekt, så är det de elever som är nyfikna nog att låta sig stimuleras av nästan ingenting eller vad som helst som premieras som "intelligenta".

    Puh, vilken lång mening! Men jag orkar inte bryta isär den, förlåt.

    ;-)=

    ReplyDelete