Att möta Lassie i grind

Jag läser ett inlägg om värdelöst vetande borta hos Emma, och eftersom jag numera är retoriker på övertid så kan jag inte annat än att översätta det hela till retoriskt tänkande. De av er som till äventyrs råkar läsa retorik A någonstans i landet överhopas förmodligen av tusen och åter tusen termer som är till synes meningslösa, men som kommer att visa sig användbara sen när de väl sätter sig. När de väl satt sig så infinner sig nämligen insikten om att allting är användbart - om en bara är kreativ nog att gå den där extra decimetern.

Som retoriker blir saker och ting en smula märkliga. En börjar tänka mer socialt än semantiskt, och de där värdelösa bitarna av information som finns runtomkring oss blir till små användbara saker att slänga in i sina exordium. Om det vill sig väl så kan en till och med göra det till ett helt narratio av även de mest triviala av informationsbitar - att ha mött Lassie kan tjäna som en fenomenal övergång till det en egentligen vill säga.

Det värdelösa vetandet blir något av en motor för kreativiteten, en utgångspunkt.

Detta kommer sig av att det finns en skillnad mellan att veta att någon har mött Lassie, och att någon säger att de har mött Lassie. Vare sig en visste det redan innan eller inte så uppstår en social situation som möjliggör vissa andra uttalanden så fort Lassiemötet förts på tal. Ungefär så här:

Jag har mött Lassie.

Här kan jag nu beskriva antingen var och när jag mötte Lassie, eller säga att det var en smula överhypat, eller att min vovve är snyggare, eller att idolkulten inte borde drabba stackars små oskyldiga djur, eller vad som helst. Och när det väl är sagt så ligger fältet öppet att börja föra ett resonemang om - tja, vad som helst.

Väldigt mycket av det retoriska fotarbetet går ut på att etablera ett sammanhang, och sedan utgå från detta för att få sin tes att se logisk och självklar ut. Helt plötsligt säger en någonting efter att ha sagt någonting annat, och eftersom det senare hänger ihop med det som sagts innan så har en helt plötsligt fört ett resonemang. Och slutsatser som följer på resonemang är per automatik mer övertygande än sådana som bara kastas rakt ut i luften.

Tricket är att börja med någonting som folk kan relatera till. Och där är värdelöst vetande väldigt användbart - när huset börjar brinna hjälper det inte att veta att Lassie egentligen spelats av flera hundar som ser ungefär exakt likadana ut, men när det gäller att bygga ett nytt socialt sammanhang så kan det användas både mycket och länge.

Jag kanske eller kanske inte gjort precis just detta i det här inlägget.

(:~~~~