Konservativ yttrandefrihet

Jag får nästan en konservagasm av att läsa den här den här debattartikeln om den kommande reformen rörande yttrandefrihetslagstiftningen. Den innehåller tonvis av referenser till att lagstiftningen funnits sedan tid urminnes, att det handlar om väl etablerade traditioner, att förändring inte får ske allt för lättvindigt och att den nuvarande ordningen fungerar bra precis som den är. Det bestående är gott, och kom inte och föreslå allt för radikala saker innan björnen är såld, m'kay?

Problemet är förstås att riktigt redig konservatism inte förordar saker bara för att de är gamla. Det finns en anledning till att inte ens de mest stofilkonservativa bland oss förordar en återgång till det bevisligen rätt effektiva slaverisystemet, trots allt. Trots att det utan tvekan får saker gjorda till billigt pris, har förekommit sedan tid urminnes och dessutom kan motiveras i termer av att vara en integrerad del av vårt kulturarv. Redan de gamla grekerna, ni vet.

Gammalt är inte per automatik bra.

Ett mer uppenbart problem med författarnas argumentation är dock att det är för lite för sent. Att vissa delar av tryckfrihetsförordningen i praktiken är upphävda har exempelvis inte nämnts över huvud taget. Datalagringsdirektivet gör nytestamentligt snömos av meddelarfriheten och källskyddet, Ipred gör all kommunikation till föremål för potentiell brottsutredning och FRA (som förvisso nämns, bättre sent än aldrig) gör narr av den demokratiska omständighet som yttrandefriheten borde befinna sig i. Det har inte direkt saknats tillfällen, författarna har bevisligen motiv att försvara det fria ordet, och genom att aktivt låta bli att säga någonting förrän nu så undermineras hela argumentationen.

Jag är inte den att tacka nej till extra draghjälp i elfte timmen rörande yttrandefrihetsfrågor, men om det ska göras i termer av konservativa argument så borde en först se över sin retoriska situation så pass att det faktiskt stämmer överens med det en säger. Det fungerar inte att ställa sig upp och säga sig försvara värden som en bevisligen inte försvarar när det faktiskt gäller - och att göra det med referenser till det gamla hederliga anrika status quo fungerar absolut inte när status quo är ett helt nytt monster med helt nya sätt att hånskratta åt yttrandefriheten på.

Vare sig de har rätt eller inte i sak så klingar argumentationen falskt, och eftersom sanningen inte argumenterar för sig själv så blir en falskt klingande argumentation för även den mest godsinta av sanningar dömt att sablas ner så fort den lagts fram.

Argumentera mer. Argumentera bättre. Argumentera hårdare.

Och om det är viktigt - var inte rädd för att använda de tunga argumenten. Om de inte kan användas ens när det är viktigt - vad för slags argument är det då?