Tillsätt en utredning om postväsendet

Under de senaste tre århundradena har postväsendet utvecklats från ett forskningsnätverk till en grundläggande infrastruktur för enskilda individer, företag och myndigheter. Samtidigt är förmedling av och tillgång till olika slags ”oönskat material” fortfarande relativt oreglerat i svensk rätt. Med oönskat material avses till exempel integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång.

Att den som sprider eller medverkar till spridning av oönskat material har ett ansvar följer av vanliga straff- och civilrättsliga bestämmelser. Vid överträdelser som sker via brev kan det dock ofta vara svårt att spåra den ursprunglige avsändaren. Uppmärksamhet har därför riktats mot vissa av postväsendets mellanhänder – så kallade brevbärare, vilka tillhandahåller vidarebefordring av brev (mot erlagd avgift i form av porto). I en ny rapport som läggs fram idag (16 november) föreslår jag att en statlig utredning tillsätts för att brett se över brevbärarnas roll och ansvar för förmedling med mera av oönskat material.

Genom olika typer av tekniker för blockering och filtrering och de avtal brevbärarfirmorna har med sina kunder har de praktiska och rättsliga möjligheter att påverka vad de ger tillgång till och förmedlar i sina nät. En synpunkt som har framförts, vilken jag delar, är dock att förutsättningarna för olika typer av filtrering med mera bör regleras i lagstiftning. Endast lagstiftaren har legitimitet att reglera balansen mellan olika intressen på postväsendet.

Inom EU finns gemensamma regler om ansvarsfrihet för brevbärare (mere conduit). Reglerna, som finns i EUs postordersdirektiv, är långtgående och kompletteras därför av bestämmelser enligt vilka en domstol eller administrativ myndighet har rätt att besluta att en brevbärare ska förhindra en överträdelse eller få den att upphöra, i praktiken genom filtrering eller blockering. För att ytterligare balansera ansvarsfriheten uppmuntras medlemsstaterna att utarbeta uppförandekoder och alternativa tvistlösningsorgan. Direktivet ställer krav på att det ska finnas möjligheter att snabbt vidta åtgärder i syfte att avbryta en påstådd överträdelse och hindra ytterligare skada av berörda intressen. Sverige har genomfört EU-bestämmelserna om ansvarsfrihet, men däremot inte särskilda bestämmelser som balanserar den.

I min rapport, som jag skrivit på uppdrag av webbforumet Portopia, jämförs regleringen av brevbärarnas verksamhet med regleringen av mellanhänder på ett antal andra områden: bankernas arbete mot penningtvätt, den uppsiktsplikt som åligger tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor samt mediernas ansvar för tryck- och yttrandefrihetsbrott och otillbörlig marknadsföring. I jämförelse med dessa områden framstår brevbärarnas roll för att beivra förekomsten av oönskat material som tämligen oreglerad: brist på tydlig, effektiv lagreglering, brist på självsanerande verksamhet och brist på myndighetstillsyn.

I rapporten föreslås därför att det bör tillsättas en utredning med uppdrag att inventera förekomsten av olika former av oönskat material, vilka möjligheter som står till buds att efter beslut av domstol eller alternativt tvistlösningsorgan få till stånd ett föreläggande mot en brevbärare att snabbt vidta åtgärder, till exempel filtrering eller blockering, i syfte att avbryta en påstådd överträdelse och hindra ytterligare skada av berörda intressen. Åtgärderna måste givetvis hålla sig inom grundlagsregler, EU-bestämmelser och konventionsåtaganden och bör inte ta sikte på avstängning av enskilda användares brevtillgång.

Vidare skulle Post- och Telestyrelsen (PTS) kunna ges i uppdrag att upprätta uppförandekoder för brevbärarna tillsammans med dem och andra berörda intressenter, samt uppdrag att utöva tillsyns över att brevbärarnas filter uppfyller kraven i uppförandekoderna.

De förslag till åtgärder som jag nu fört fram kan övervägas i svensk lagstiftning redan idag. Härutöver föreslår jag att det bör utredas om brevbärarna bör ges en ”uppsiktsplikt”, liknande den som ges för tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor, till exempel att reagera på påståenden om förekomst av visst oönskat material. En sådan bestämmelse kräver ändring av postorderdirektivet.

Förekomsten av oönskat material via brev är omfattande och hindrar att postverket utvecklas till en institution där individer, företag, myndigheter med flera kan vistas och bedriva sin verksamhet på ett rättssäkert sätt. En starkt bidragande orsak till detta är att brevbärarna åtnjuter långtgående frihet från ansvar. Det bör därför övervägas om ansvarsfriheten bör balanseras med lagstöd för möjlighet att snabbt vidta åtgärder i syfte att avbryta en påstådd överträdelse och hindra ytterligare skada av berörda intressen, uppförandekoder och eventuellt också uppsiktsplikt.

(Foto: Dawn Endico)

Detta är en remix på Johan Axhamns artikel Tillsätt en utredning kring internetleverantörernas roll. Den genererades spontant av internet eftersom den behövdes för att verkligen understryka hur fenomenalt och oomkullrunkeligt FEL originalet är. Det författaren föreslår är i princip likvärdigt med att återinföra de speciella läsrum DDR hade för att läsa de brev människor skickade till varandra. Skillnaden mellan den forna tidens metod att ånga upp brevklistret och den nya metoden att bygga en ångande autobahn rakt in hela svenska folkets privatliv torde dock vara uppenbar för alla.

Andra som också tycker att detta är direkt ovärdigt en modern rättsstat: Piratpartiet, ChrisK, Anna, Upphovsträtan, Blogge, HAX, Rasmus, vår älskade Hyena, Patrik, Internetcensur, Linander, Sanningsministeriet, Asebeia, Shed light, Ipse Cogita, Pezster, Tino och många fler.