Det SKA löna sig att arbeta

Jag måste tillstå att jag anser vårdnadsbidraget vara smått genialiskt. Inte som konkret tillämpning, utan som intellektuellt och retoriskt finlir. Särskilt som dess främste förespråkare är Kristdemokraterna. Häng med nu så kommer ni också förstå storheten i det hela.

Vi kommer alla ihåg den slogan som Moderaterna trumpetat ut över nejden närhelst frågan om arbete kommer på tal: det ska löna sig att arbeta. Vilket över lag är en rätt bra slogan att ha - den förpliktigar egentligen inte vare sig stat eller regering till någonting särskilt, och med lite retoriskt fotarbete så kan den fås att stödja närmast vad som helst. Med lite intellektuellt fotarbete går det dessutom att framlägga att den är i fullkomlig överensstämmelse med vårdnadsbidraget, och att det senare faktiskt är otillräckligt för att leva upp till det förra.

Now, att säga att det ska löna sig att arbeta är ganska intetsägande i sig självt. Det konnoterar saker, men läsaren får fylla i dessa saker på egen hand mellan raderna. Det antyder dels ett förhållande mellan en arbetstagare och en arbetsgivare, och att detta förhållandes existens är mer lönsamt än dess ickeexistens. Det anknyter också till en gammal hederlig princip om att ett gott arbete är sin egen belöning, om än indirekt. (Vi skulle kunna läsa det som en direkt uppmaning att inte spendera sin tid med hårt meningslöst arbete som inte ger någonting konkret i utbyte och i stället ta en rejäl funderare över vad det egentligen är en gör med sitt liv, men jag anar att det vore en lite för existentialistisk läsning.)

Ordet "ska" är viktigt i sammanhanget. Det är inte "bör" eller "kan", eller ens en omskrivning som innehåller ordet "sannolikt", utan just ska. Det är här vårdnadsbidraget kommer in i bilden.

Ni ser, ingen kan förneka att det är arbetsamt att vara förälder. Ingen. (De som gör det outsourcar oftare än inte hela arbetsdelen, och nöjer sig med att tjuvåka de sociala bonusar som titeln "förälder" innebär.) Och eftersom arbete - ospecificerat vilken slags arbete - ska löna sig, så är vårdnadsbidraget bara en logisk och nödvändig konsekvens av det redan sagda.

Att det kommer från Kristdemokraterna gör det desto intressantare. Hade Vänsterpartiet föreslagit någonting liknande hade det kunnat viftas bort med en handviftning om att Ohly är kommunist. Feministiskt initiativ - well, den interna och externa kritiken skriver sig själv. Men när Kd går och är mer moderater än vad till och med Moderaterna vågar vara, så ställer det saker på sin spets. Särskilt som bägge sitter i samma regering, och har något av ett intresse av att inte bråka allt för öppet om vem som mest lever upp till respektive syskonpartis slogans.

Det är inte den sortens marknadsmässiga konkurrens som förespråkas, trots allt. Inte ens mellan raderna.

För min del hoppas jag att detta lönsamhetsimperativ ska expandera och finna nya marknader. Vi bloggare, exempelvis, arbetar med olika grader av flitighet på våra alster, och det vore att slå två flugor i en smäll att snegla en smula hitåt. Marknadsanpassa kulturarbetande, göra skrivkulturen lönsam OCH göra arbetslönsamhetslinjen till en del av tiotusentals skrivande ungdomars omedelbara vardag? Samtidigt?

Det låter för bra för att vara sant. Eller hur?