Thursday, April 28, 2011

Att testa sina läsare


Ibland glömmer jag att jag är utbildad.

Det är egentligen inget fel i att vara utbildad. Människor blir utbildade varje dag, föräldrar kämpar för att ge en utbildning till sina barn och diskussionen rörande den moderna skolan har numera äntligen hittat ett hem även utanför Pedagogiska Magasinet. Utbildning och att vara utbildad är, på det stora hela, rätt inne.

Grejen är att jag glömmer bort att jag är det, och att det därmed - på gott och ont - inte riktigt är helt oproblematiskt att resten av världen omedelbums ser saker så som jag ser den. Vilket ibland märks mer än annars, exempelvis när jag latar till mig och utgår från att ni läsare vet (och/eller orkar leta referenser kring) saker. Främst då ord - även om jag tror de flesta av er lärt er ordet "diskurs" vid det här laget av ren vana. Eller slutat reagera på det, vilket är ungefär samma sak.

Så, bara för att kalibrera saker och ting en smula så tänker jag nu drabba er med en diskursiv motsvarighet till ett ögontest. Ni vet, ett sånt där som finns hos doktorer, med stora bokstäver längst upp och omöjligt små bokstäver längst ned. Med skillnaden att bokstäverna inte blir mindre synliga, men däremot mindre begripliga ju längre ner vi kommer. Säg stopp när saker och ting börjar bli huvudvärkiga, aight?

1. Det här är en mening. Den innehåller ord. Tillsammans har de en innebörd.

2. Det här är en mening, som innehåller ord och förmedlar en betydelse.

3. Det här är en ansamling ord i en viss ordning, som förmedlar en viss betydelse genom denna ordning.

4. Det här är ett grammatisk bygge som förmedlar ett budskap med hjälp av läsarens förförståelse.

5. Det här är en proposition uttalad av en viss någon med avsikten att förmedla en viss tankegång till en viss publik utifrån vissa premisser.

6. Det här är en diskursiv konstruktion som, genom att spela på socialt accepterade normer, får eventuella läsare att tolka in ett visst budskap.

7. Det här är en rekursiv diskursiv proposition, vokabulärtekniskt konstruerad i syfte att åsidosätta a priori omedelbara tolkningar och budskapa mödosamt.

8. Subjektets position inom ett givet diskursivt fält determinerar graden av överensstämmelse mellan ord och handling.

9. Genom förutsättandet av en litterat subjektsposition projicerar godtyckliga semeion ett socialt sken av igenkännande.

10. Γνώθι σαυτόν.

Som sagt, bokstäverna är alltid omöjligast längst ned.

Hursom. Droppa gärna in i med en kommentar rörande var smärtgränsen går. Det kommer att hjälpa mig bli lite mer läsvänlig framöver, vilket jag tror vi alla kommer att må lite bättre av i längden. (Alla meningar betyder, med olika grader av orkafaktor, samma sak, så det är inte en tävling om vem som vågar säga sig ha mest läsförståelse. Det jag är ute efter är orkafaktorn, så utgå hellre från vad du orkar och vill läsa snarare än vad du kan.)

Tack på förhand.

(:~~~~

18 comments:

  1. ungefär vid 5 börjar det bli bajsnödigt :) kan kanske sträcka mig till 7 om det handlar om någonting väldigt väldigt intressant

    ReplyDelete
  2. Oj :) Jag får faktiskt säga 6 min gode Drott... efter det, hell no! :)

    ReplyDelete
  3. Vid 5.
    ... Men jag har gissat mig igenom grammatik-test i 2 språk. /FrankenTan

    ReplyDelete
  4. Ooh, snabba svar. Tack! :3

    ReplyDelete
  5. Vet inte vad "rekursiv" betyder, annars är jag väl ca väldigt akademiskt bajsnödig, jag också. Dock att mening 10 "var ju rena grekiskan" :P:P:p:p:P:p:P:P

    ReplyDelete
  6. Jag säger nog att även om jag gillar eleganta formuleringar personligen, ska man nog sikta på 2-3. Med tanke på ämnesvalet lär det ändå pendla mellan 4 och 7 sedan ;)

    Ju fler som kan förstå vad man menar, desto större chans att de förstår när man är helt genial ;)

    ReplyDelete
  7. Sjuan hade gjort mig vansinnig, men jag hade nog asgarvat en hel del. :D

    ReplyDelete
  8. 8.5. Jag fick googla semeion för att vara säker, men det visade sig att jag gissat ungefär rätt vad gäller betydelsen från början. Dock:

    1:an hade förmodligen fått mig att sluta läsa av ren tristess. Bisatser är bra. Utan bisatser blir texten stötig. Stötig text flyter inte. Utan flyt blir det jobbigt att få ett sammanhang. Det här är Totte. Totte kan knyta sina egna skor.

    2-4 (möjligen med korta besök till 5:an) känns lagom mycket tuggmotstånd för att hålla det språkliga intresset igång utan att bli ett retoriskt minfält som gör att läsförståelsen blir mer krävande än betydelsen att dechiffrera.

    7 och uppåt är rena sömnpillret.

    PS. @Sol:

    Rekursion: Se rekursion.

    ReplyDelete
  9. Jag tycker faktiskt att det börjar kännas störande redan vid nr 3 (kan iofs var mitt språköra, som där skulle vilja omformulera). Inte svårbegripligt, men bara... onödigt. Det slutar vara strikt funktionellt och blir mer av ordekvilibristik. Jag tror inte att jag, när vi kommer längre ned i listan, är ensam om att tänka "orka!" och skippa läsandet.

    Sure, ibland är det roligt att sätta tänderna i en text som erbjuder lite tuggmotstånd, men vill du få fram ett budskap till så många som möjligt förordar jag enkelhet.

    ReplyDelete
  10. Är det någon som kan förklara #1 för mig?

    ReplyDelete
  11. Jag tycker nog att min allmänna hållning speglas av andras kommentarer, vill bara lägga till en reflektion:

    Om en läsare inte vet om du har skrivit fel eller menade något fiffigt med en viss formulering, är det förvisso bekvämt för dig att slippa beslås med att ha gjort ett misstag, men läsaren kanske är artig eller stolt nog att inte kommentera det hela, och går vidare utan att ha tagit till sig poängen.

    Å andra sidan skulle inte du vara du om du skrev på nivån "Totte får en sko".

    Knivigt.

    ReplyDelete
  12. 3 och 5 fick jag anstränga mig för att läsa, 7-10 förstår jag inte.

    Alltså, 1, 2, 4, 6 = fine.

    ReplyDelete
  13. 6 är ok, 7 är fett mycket orka..

    ReplyDelete
  14. 1 och 10 är extremfall, logiskt nog. Jag har haft (vart tog ni vägen?) journalistvänner som insisterat stenhårt på meningar av typen 1, och lärare som på något vis trodde alla kunde läsa grekiska.

    Jag lånade dem som extrempunker.

    Hursom. Tack för alla svar. Jag ska inte säga för mycket för fort - dels för att jag är på språng, och dels för att vänta in fler insikter och åsikter. :)

    ReplyDelete
  15. Jag började få huvudvärk vid punkt sju, huvudsakligen för att jag aldrig tidigare mött ordet rekursiv. Men egentligen tror jag att fem är lagom. En text ska inte utesluta allt för många.

    ReplyDelete
  16. jag håller med qeruiem,
    > 2-4 (möjligen med korta besök till 5:an) känns lagom mycket tuggmotstånd för att hålla det språkliga intresset igång utan att bli ett retoriskt minfält som gör att läsförståelsen blir mer krävande än betydelsen att dechiffrera.

    ReplyDelete
  17. Komisk reflektion: när jag skrev min förra kommentar till den här bloggposten, var de flesta av de övriga kommentatorerna för mig ganska okända personer. Inte för att jag lärt känna alla idag, men nu känner jag igen nästan alla nicks och kan relatera dem till något slags någon.

    Men det var inte därför jag kom hit. :)

    Om jag, nu när jag är i övermodigt rus av att läsa Johannesson, ska lämna något slags feedback på ditt sätt att skriva, och speciellt då språket, så tror jag att man får säga att det beror lite på vem du vill nå, eller vilken nettoeffekt du vill att ditt bloggande ska ha.

    Vill du optimera på nytta för partiet, tror jag du skulle tjäna på att närma dig början av din lista från det läge du oftast befinner dig.

    Låt mig förklara: du använder ofta ett ganska akademiskt språk. Ett bra sätt att bygga ethos måhända, men för den obildade blir det på bekostnad av pathos. Och det blir då lätt att docere får ett stort utrymme på bekostnad av movere. Yada yada yada.

    Eller på ren svenska: ett alltför akademiskt språk gör att vi-känslan uteblir för de flesta.

    Det är i alla händelser min spekulation, fwiw. :)

    ReplyDelete
  18. Alltså, det mest cyniskt/effektiva en kan göra är att ta Svpol.se och förvandla det till ett propagandaorgan a la Alliansfritt eller (av)PI. Utan pardon till balans, saklighet eller att fakta borde stå ivägen för en bra story.

    Förpackat i ett enkelt språkbruk, förstås.

    Men jag tror du håller med mig om att vi inte riktigt behöver fler propagandaorgan i världen. Däremot lite mer folkbildning, och en rejäl backlogg att kunna titta tillbaka på i efterhand. ^^

    ReplyDelete