Kommentarer - om PR-avdelningen själv får välja

Det finns en aspekt av hela diskussionen om kommentarsfält som saknas, och dess avsaknad gnager något oerhört på en mycket selektiv del av mig. Nämligen marknadsföringsmig, som ständigt tänker på hur saker lyckas och misslyckas med att marknadsföra sig själva. Och hur en som aktör kan hjälpa dem att göra det ena snarare än det andra.

Varje marknadsföringsförsök måste känna sin målgrupp. Att känna sin målgrupp är alfa, omega och källkoden till att lyckas - om en vet vad ens medmänniskor tycker, tänker och har behov av så vet en tre fjärdedelar av allt en behöver veta, och resten är en fråga om ren uthållighet i utförandet.

Ett flertal tidningar på nätet har nyligen börjat reformera sina kommentarsfält. Vilket onekligen är oerhört på tiden, eftersom de i de längsta av tider ansetts vara något av en internets freak show - en får själv ta ansvar för de intryck en råkar drabbas av när en är där, men en går dit ändå. Den vanligaste metaforen för att beskriva dem lär vara bilkrascholyckan: det är hemskt att det hänt, men en saktar ändå in för att få sig en ordentlig titt medan en passerar.

Det är dock inte bara på tiden. Det är dessutom även ett sedan länge pågående slöseri med resurser, reklamintäkter eller ej.

Ni ser, kommentarsfälten är ett brutalt effektivt sätt att ta reda på vad ens läsare råkar tycka, tänka och känna sig i behov av. Särskilt när det gäller texter, som samtidigt är både en vara och en reklam för andra texter i samma genre (vilket är ett fenomenalt ämne för ett annat inlägg). Om kommentarerna är positivt inställda - keep going! Om de är negativt inställda - läs vad de säger och anpassa dig! De är en oändlig källa till information om din målgrupp - dina läsare - och ju mer du vet om dem desto bättre kommer responsen på dina framtida texter att bli när du agerar på denna kunskap.

Det säger sig självt att det inte riktigt spelar någon roll ifall kommenterarna är anonyma eller inte. Feedbacken är värdefull i sig själv så länge den kan användas för att mäta hur väl en lyckas med sina texter.

Problematiken uppstår när kommentarerna varken är positiva eller negativa, eller ens relevanta. De bara är, och vad texten än handlar om så degenererar kommentarerna till att handla om samma gamla samma gamla om och om igen. Den enda metrik en egentligen har är hur många kommentarer någonting får, vilket inte är helt oproblematiskt i och med att det är lätt att manipulera den variabeln.

Så i stället för att få massor av gratis information om vad ens läsare, kunder eller medmänniskor tycker och tänker, så måste en ta till andra metoder för att ta reda på det. Som i många fall inte är gratis - exempelvis att anställa en medieanalytiker som med olika metoder gör anspråk på din budget för att producera resultat. Som du hade kunnat få som en gratis biprodukt av den kommunikation som ändå pågår i kommentarerna.

Med andra ord - havererade kommentarsfält är inte bara jämförbara med bilkrascher, de utgör dessutom ett slöseri med resurser för alla parter. För textförfattarna, som missar sin feedback; för läsarna, som inte kan ge sig in i ett samtal direkt med författarna; och för tidningarna, som ju trots allt lever av marknadsföring och därmed har ett direkt intresse av att kunna sånt här.

Och då har vi inte ens nämnt det inneboende värdet i all människor från olika delar av samhället kan samlas och samtala om aktuella frågor. Så att även politiker kan få feedback på sina göranden och låtanden. -