Den stora bloggarguiden, del 4: När kreativiteten gör någonting annat

Det är förstås inte så enkelt att inspirationen till nästa inlägg följer automagiskt av att veta om det kommer bli ett långt eller ett kort inlägg. Det faller sig förvisso naturligt att korta inlägg är mer lämpade för länkfyllda nyhetskommentarer, och längre inlägg mer passande för de djupa analyserna, men exakt vilken nyhet och vilken analys som ska hända är inte alltid självklart. Bara för det mesta.

För att få uppslag till kortare inlägg så brukar det oftare än inte bara vara att besöka en stor tidning, Knuff, Live eller någon annan nyhetskälla och helt enkelt riffa på vad som står att finna där. En populär form av snabblogg är att summera inlägg på ett visst tema - gärna med smålånga citat för att exemplifiera. Försök dock att göra mer än bara vidarebefordra - det som gör summeringar värdefulla är att de sätter in saker i en kontext, gärna både när det gäller ämnet och dess aktörer.

Om du har mycket latent kommunikation på gång i din vardag kan du dessutom lyfta ett metaforiskt vått finger i luften och läsa av vad folk i din digitala närhet pratar om. Det finns alltid ett par tre ämnen som ligger i luften, och om/när du vet med dig att du inte vill/hinner skriva så mycket så är en snabbis om det senaste alltid en hit när kreativiteten tryter.

När det gäller de där längre, mer ingående inläggen kan det vara svårare att finna uppslag. Den naturliga inspirationen är smått oförutsägbar, och ibland är musorna lite för tystlåtna för skrivandets bästa. Då är det tillåtet att fuska en smula, och använda små knep som inte är helt kreativa men som ändå låter en ta sig vidare. Jag tänker här nämna tre sådana fusk: nyckelord, nyckeltankar eller nyckelfraser.

Nyckelord - eller topiker, som retorikerna kallar dem - är helt vanliga ord, och kan vara vad som helst. Det hela går ut på att ta ett par generella termer och slunga omkring dem i sitt huvud tills en idé uppstår. Smidiga exempel är frihet, rättvisa, solidaritet, framsteg och utveckling. När ett visst ord tycks mer passande för stunden än annars, så skriv ner det eller lägg det på minnet. Upprepa sedan processen en gång till, fast med alla ord i hela världen, tills du harr två ord som tycks resonera med varandra. Och vips så har du någonting att skriva om - vilka ord det än handlar om.

Detta fungerar eftersom det alltid finns massor av relationer mellan ord, och att vi för det mesta inte tänker på dem. När det gäller motsatser (dag/natt) blir vi ibland påminda om att de är just motsatser, men med mindre omedelbart sammanlänkande ordpar (typ frihet/wienerbröd eller solidaritet/mobiltelefon) är det sällan vi riktigt tänkt tanken. Och när kopplingen väl är gjord så finns ett tema att skriva om för den som lägger till lite extra eftertanke. Experimentera lite med ett par ordpar och se vad som händer!


Nyckeltankar är lite generellare, och går ut på att det finns en mer eller mindre formulerad tanke som finns i ens tankevardag. Så som "kollektivtrafik borde vara gratis" eller "vi borde sänka skatten" eller "vore det inte trevligt med en enorm uppochnervänd gul kanin på stora torget". Vi har alla ett par fyrtio dylika tankar som vi går omkring och tänker lite då och då, och tricket är att skriva ner dem någonstans och sedan plocka fram dem när inspirationen tryter.

Vad detta gör är att påminna en om de generella teman en går omkring och tänker på större delen av dagen, och därefter om den där tankegången en hade på bussen på vägen hem igår som en skulle skriva ner men glömde. Eller bara om att det var länge sedan det skrevs ett inlägg om kollektivtrafik/skatt/kaniner. Det påminner, i all enkelhet. Och eftersom våra medmänniskor vanligtvis inte kan läsa våra tankar, så är de nya för dem.

Nyckelfraser är fenomenalt luriga, men när de fungerar så fungerar de också fenomenalt. Jag har, exempelvis, en ambition om att någon gång skriva ett inlägg innehållandes frasen "Jimmie Åkesson har ingenting på fötterna, ty hen går barfota i sin folkdräkt". Ni anar redan nu att det kommer att bli ett brutalt inlägg när det väl händer.

Ibland dyker det upp såna där meningar som det är lätt att göra inlägg av, om de bara skrivs ner någonstans. När det nya inlägget blinkar tommare än vanligt underlättar det att ha ett par provocerande citat att plocka fram och bygga kring.

Now, det här är bara de tre som jag tenderar att använda. Allas hjärnor fungerar olika, och det finns ett otal andra knep för att komma förbi det där "möööööh"-stadiet. Jag vill inte säga att vissa metoder är bättre än andra, men väl att de som fungerar fungerar. Och att om du hittar egna metoder som tar dig förbi den där "vad ska jag skriva"-blockeringen - använd dem! Hur de än ser ut och hur märkliga de än kan kännas - om de fungerar, så fungerar de.

Det finns en uppfattning om att det är heroiskt att göra det den svåra vägen, och komma förbi blankheten på ren viljestyrka. Men i slutänden så får en författare inga pluspoäng för att göra det svårt för sig i onödan, och om du står i valet mellan att komma igång eller att inte komma igång - kom ihåg att läsarna väntar ivrigt på nästa inlägg.

Och det på ett bra sätt.