Den uteblivna effekten

En regel som är bra att komma ihåg är att ju effektivare system blir, desto känsligare blir de. När saker är måttligt effektiva så märks det inte lika mycket när störningar händer - ineffektiviteten äter så att säga upp störningarna. När effektiviteten börjar närma sig någon slags maxpunkt, dock, är varje liten störning och extra moment desto brutalare - särskilt när de innebär att det effektiva maskineriet måste stanna upp om ens för några ögonblick, och vare sekund kostar ohemult mycket pengar i uteblivna inkomster.

Ett omedelbart exempel är förstås en högt raffinerad fabrik, där det räcker med att en (1) komponent hakar upp sig för att helheten ska stanna upp. 

Ett lite mer pedagogiskt exempel har med posthantering att göra. Låt oss säga att det finns ett antal postsorteringscentraler utspridda över landet. Alla måste ha sina egna lokaler, sina egna lokalt anställda och allt det där som tillkommer med att sortera post. Rent ekonomiskt innebär det massor av kostnader för personal, maskiner, lokaler och dylikt.

Nu är ekonomin allt annat än maximalt effektiv, så en synnerligen effektiv effektiviseringskonsult kallades in i bilden för att råda bot på situationen. Och säger - hey, ni kan spara massor av pengar om ni slår ihop alla lokal sorteringscentraler till en enda brontocentral! Tänk bara - mindre kostnader för lokaler, maskiner och lokal administrativ personal! Och det kanske till och med går fortare att sortera brev!

Sagt, räknat och gjort. Vi har nu gått från många till en sorteringscentral, och effektiviteten gick faktiskt upp - mer brev blev sorterade för mindre pengar, Och det gick faktiskt fortare att sortera breven, när saker väl kommit igång. Fait accompli.

Låt oss nu kasta in en sko i maskineriet, och säga att det är terrorister i farten. Terrorister som bombhotar den effektiva brontocentralen, och tvingar den att utrymma tills bomben är funnen och desarmerad. Under tiden läggs ner all brevsortering ned, och effektiviteten går från max till noll på nolltid. Ytterst få fick post dagen efteråt.

Om det hade hänt vid en av de lokala (men numera nedlagda) centralerna så hade effekten inte blivit så stor. Ett visst geografiskt område hade inte fått brev dagen efter, på sin höjd, och störningarna hade inte varit lika omfattande som de blev vid brontocentralen.

Effektivitet odlar sin egen känslighet.

Det är i det ljuset en bör se sin egen insats i det (post/sen)moderna medieklimatet. Att räkna sig i termer av besökare och sidvisningar är en sak, och vad en än gör så finns det förmodligen effektivare sätt att dra in bäggedera. De flesta av oss har dock relativt låga siffror på den skalan, och det är på det stora hela rätt okej.

Den stora fördelen med sociala medier är inte bara att vanliga människor kan nå miljardpublik från vardagsrummet. Det är inte effektiviteten och stordriften som är huvudpoängen, utan den där lokala distributionen. När de stora aktörerna hotas eller utsätts för störningar, så dras inte det offentliga samtalet som sådant för en effektiv nedsläckning. Det fortsätter ändå, i mindre skala. Och om terrorister, lobbyister eller varför inte gamla ohederliga politiker får för sig att kasta in en träsko i etablissemanget -

Tja. Vem har sagt att det demokratiska samtalet måste vara effektivt?