Lite då och då kör gammelmedierna med gimmicks av typen "chatta med den här kändisen efter klockan x!". Vanligtvis någon som är känd från teve, och som de flesta sett på avstånd utan någon som helst förhoppning om att se från lite närmare håll.
Utan vid speciella tillfällen. Så som när gammelmedierna kör gimmicks av typen "chatta med en kändis efter klockan x!".
Now, jag vill inte racka ner på det här som gimmick. Oftare än inte så är backloggen rätt läsvärd, och det är trots allt det som betyder något i efterhand. Som Torbjörn brukar säga: backlogg är meningen med livet.
För att inte tala om meningen med en publikation som baserar sig på reklamomringad text.
Snarare är det det där avståndet som oroar mig. De där orden. "Känd från teve."
Jag gör motsatsen till att skryta när jag säger att jag pratar med kändisar varje dag. Bokstavligen varje dag. Det är världens lättaste, trots allt. Alla gör det.
Kändisarna finns på Twitter. Och, än mer, de skapas där - varje dag. Och det är vi själva som skapar dem.
Ibland glömmer jag hur det är att bo i den där världen. Där teven är det största och enda fönstret ut i världen, och där fjärrkontrollen är det närmaste reell påverkan en kan komma.
Problemet med fjärrkontroller är det där prefixet, fjärr-. Och att de bara fungerar så länge en tittar på teve. När en väl trycker på offknappen blir de lika kraftlösa som teven.
Standbyläget till trots.
Lite då och då kör gammelmedierna gimmicks av typen "chatta med en kändis!". Varje gång tänker jag att det är fenomenalt onödigt - tills jag blir påmind om att det inte är det.
Framtiden är här. Men den är brutalt ojämnt fördelad.
Rekommenderade texter och videos
-
Läs mina senaste alster i *Bulletin*:
• *Är den demokratiska rättsstaten islamofobisk? »*
*• Den ohållbara gröna bidragskapitalismen »*
Mina senaste tex...
1 week ago
No comments:
Post a Comment