I de enkönades rike är den blinde kung

En av de intressantaste aspekterna av internet är att det möjliggör framväxten av nya subkulturer. En av de intressantaste subaspektna av detta är att det gör det möjligt att studera framväxten av samma subkulturer. In i minsta detalj, för den som så önskar - internet glömmer sällan, och bloggare har en tendens att låta sina arkiv ligga kvar i offentligheten till tids ände.

En av de högljuddare subkulturer som växt fram på sistone är "jämställdismen", med Pär Ström i spetsen. Vars främsta mål tycks vara att frontalkrocka med feminismen genom att kooptera dess värderingar.

Det är ibland svårt att se skillnad mellan jämställdister och första vågens feminister. Bortsett då från att de senare inte kunde använda feminism som en generell systematisk avlastningsyta för diverse aggressioner, frustrationer och anomiska impulser. Och att synen på språkbruk var aningen mer konservativ på artonhundratalet.

Problemet med att anamma den första vågens värderingar är förstås att det kom ett par vågor till efteråt, och att dessa kom fram till att det fanns vissa begränsningar med den första vågens approach till saker och ting.

Om du frågar en feminist av idag vad könsroller är, så kommer du få svaret att det handlar om en uppsättning sociala förväntningar som delar upp mänskligheten i två halvor, vilket sedermera gör livet sämre för bäggedera.

Du kanske får det levererat i aningen varierande ordalag beroende på exakt vem du frågar, men det är the gist of it.

Det krävs inget närstudium för att se att det inte finns någon preferens för vare sig det ena eller det andra i den här beskrivningen. Faktum är att du skulle behöva vara disputerad i teologi för att kunna konstruera ett argument för att en sådan preferens står att finna.

Eller jämställdist.

Now, för den som är intresserad av att studera framväxande subkulturer så är bloggreaktionerna under nämnde Pärs artikel i gårdagens DN ett fenomenalt ställe att inleda sina undersökningar. Inlägg efter inlägg listas, och ett antal av dem innehåller ordet "bitterfitta". Vilket inte bara används som en inte helt förskönande beskrivning av Maria Sveland, som gjorde det oförlåtliga misstaget att nämna Pärs namn, utan även ett flitigt brukat ord för att referera till alla som råkar göra någonting annat än att hålla med.

Det finns en viss ironi i att bitterkukar kallar kvinnor för bitterfittor, onekligen. Men så får en ju inte säga i jämställdisternas värld.