Pirater som pirater - eller?

Inte en dag går efter nyheten om att HD inte tar upp TPB-målet, förrän det börjar ljudas om att det är dags att sätta dit ärkepiraterna själva. Nu är det Piratpartiets tur att dras inför rätta, tydligen.

Det märkliga i sammanhanget är inte att de amerikanska filmbolagen ger sig efter ett politiskt parti - det är snarare vardag för deras del, vilket vi lärde oss i turerna kring SOPA/PIPA. Nej, det märkliga är att de i stället för att ta kontakt med berörda parter i fallet, för att under ordnade former diskutera frågan och undersöka möjligheten till en för alla parter acceptabel kompromiss, bestämmer sig för att lite snabbt gå till medierna och under vaga former säga att det eventuellt kan komma att bli aktuellt med en anmälan.

Vaga hot om allmänna anmälningar är inte riktigt den mest konstruktiva vägen framåt. Särskilt inte som just Piratpartiet är ett av de mer lättillgängliga partierna där ute i världen, med oroväckande låg latency mellan frågor och svar.

Men, visst, yttrandefrihet råder och en kan säga lite vad som helst. Men om en nu vill få med sig sina kunder piraterna på byggandet av framtida affärsmodeller rörande distributionen av kultur - så finns både alternativa och bättre metoder.

Och jag tror inte de gamla grekerna blir överdrivet upprörda av att jag påpekar att de kunde dessa metoder både utan och innan. Retoriker som de var.

Men vad vet jag?

Jag är ju bara en berörd part, trots allt.