Vad skulle Piratpartiet ha gjort?

Det finns ett enkelt sätt att summera Piratpartiets politiska ideologi, och det är följande påstående:

Det finns inget underskott av information.

Allt annat följer av detta. På ett eller annat sätt.

Det omedelbaraste exemplet på detta är förstås fildelningsfrågan. Det finns, tack vare möjligheten att snabbt kopiera digital information på en global skala, egentligen inga gränser på hur mycket information som finns och kan finnas. Vilket för de flesta är en abstrakt tanke, men som får konkreta former så fort frågan om piratkopiering kommer på tal.

Exempel: Det finns inget underskott av kopior av den senaste Harry Potter-filmen.

Vilket, om något, utgör något av ett bekymmer för den som anser att det är nödvändigt att det finns ett underskott av sådana. Så som, säg, företag vars affärsmodeller baserar sig på just detta underskott av tillgänglig information.

Det är ett ideologiskt val vad en väljer att prioritera - detta nya tillstånd av ickeunderskott på information, eller dessa företags affärsmodeller. Det är omöjligt att ha bäggedera, och minst en av dem måste förändras i grunden för att vi ska kunna ta oss vidare.

Förhoppningsvis säger det sig självt att Piratpartiet väljer det ena framför det andra. Det har däremot inte sagt sig självt att detta beror på den generella principen ovan, vilket orsakat oändliga bekymmer för folk, som helt i onödan fått okynnesutbrott av ilska om pirater som bara vill ha allting gratis.

Det är förvisso trevligt med gratis saker, men det är en underordnad prioritet i jämförelse med att fortsätta hålla tillståndet av akut informationsunderskott i det förflutna.

En annan följd av informationsöverflödets fait accompli är att det framstår som fenomenalt dumt att stämma eller sätta människor i fängelse för att undvika att information sprids i överflöd. Vilket motståndet mot antipiratlagar så som Ipred, SOPA/PIPA och Acta är ett uttryck för.

Det är lite som att sätta hederliga men fattiga människor i fängelse för att de lyckats ta sig ur sin fattigdom på fel sätt - i stället för att jubla över vårt nyfunna, gemensamma välstånd. Lika obegripligt som onödigt.

Myntets baksida är förstås att det går ytterst väl att sätta folk i fängelse tack vare just informationsöverflödet, vilket lagar så som FRA-lagen och datalagringsdirektivet försöker systematisera. Det vore ett misstag att tro att staten inte är medveten om att informationsunderskottet är över - den vet redan precis vad den ska använda det till, och vilka personer den ska samla in detaljerad dokumentation om.

Vilket, för att avrunda nedåt, är precis alla. Ty när det finns ett överskott är det dumt att begränsa sig, inte sant?

Um sicher zu sein muss man alles wissen.

Som ni ser så följer både goda och dåliga saker från att informationsunderskottet är avskaffat. Och trenden verkar vara att försöka förminska de goda sakerna och förstärka de dåliga. Inte nödvändigtvis som en medveten strategi, men väl som ett symptom på bristen på helhetssyn på den digitala vardag vi nu lever i.

Det är inte helt radikalt att vilja vända på detta förhållande. Eller, rättare, det borde inte vara det.