Till morgondagens resenärer

Det näst bästa med Ung Pirats introutbildningar är att jag aldrig riktigt vet vad jag kommer lära mig. Och, än mer, vad deltagarna kommer att lära sig. Vilket är en fenomenalt märklig sak att säga, eftersom jag är en av dem som håller i det hela, och borde ha ett hum om vad som är i görningen.

Eller, rättare, jag har ett hum om vad jag ska göra för att saker ska komma igång. Men precis så som varje individ är en unik varelse, så är varje tillfälle en unik händelse, med olika dynamiker och samtalsämnen. Ibland ligger fokus på vissa saker, och då kör vi dem; ibland på andra, och då riktar vi blicken däråt. Beroende på gruppens intressen och dynamik, så blir saker som de blir. Jag går med flödet.

På sätt och vis är det missvisande att säga att det finns en introutbildning. Den återuppfinns varje gång, trots allt, och det går som bekant inte att stiga ned i samma flod mer än en gång. Även om floden tenderar att ha samma namn över tid.

Hittills har varje gång varit lärorik. Både för mig, tidigare deltagare och - hoppas jag - för de som i morgon kommer att åka till Bryssel för att träffa våra parlamentariker (och Troberg och Rick, som genom någon slags kosmisk slump befinner sig på plats varje gång.)

(Skvallra inte, men jag har uppmanat deltagarna att bombardera alla vi känner i Bryssel med frågor om precis allt. Bara för att jag inte är på plats så är inte det en anledning att sluta ställa bra frågor, trots allt!)

Det bästa med Ung Pirats introutbildningar är att jag vet att jag kommer att få träffa många av deltagarna igen. Och att de kommer att kunna berätta om saker de gjort sedan senast - både politiskt och i övrigt.

Det går nämligen inte bara att lära sig saker - det går att lära känna människor också.

Men innan ni åker till EU-land, så vill jag bara påminna om att ni inte behöver be om tillstånd för att fortsätta vara awesome.

Så fortsätt gärna vara det.

Tills vi ses nästa gång. Och gärna efteråt också.

(:~~~~~~