Wednesday, February 1, 2012

Medgörliga, behjälpliga brottslingar

Ni som kan er svenska upphovsrättslagstiftning vet att en stor tonvikt läggs vid tillgängliggörande, både som begrepp och praktik. Det är det som Pirate Bay dömdes för, trots allt - de hade inte alla världens filer på sina servrar, men de tillgängliggjorde ett stort antal av dem genom sin verksamhet. Och sålunda domen - medhjälp till upphovsrättsbrott.

Now, tillgängliggörande är ett amorft begrepp. Om du läser §2 URL så kommer du förmodligen att klia dig i huvudet och undra vad det är du egentligen har läst. Det är delvis per design - lagrummet är tänkt att användas om allt från böcker till filmer till träskulpturer, så formuleringarna är tillräckligt vaga för att täcka in allt. Huvudtanken är dock att det är upphovsmannen som bestämmer de former som saker ges ut i, den form som verket blir tillgängligt för folk.

Vilket, som sagt, kan vara vilken form som helst - poängen är att det är just upphovsmannen som bestämmer detta, och ingen annan. (Som alltid med lagar med dylika absoluta tankar, så finns det givetvis fyrtioelva undantag kring det hela. Men för att hålla saker enkla så skippar vi kvantmekaniken just idag.)

På den gamla tiden behövde en inte fundera så mycket på det här. Ytterst få av oss satt på massiva tryckpressar eller förmågan att kopiera saker på industriell skala, så frågan om huruvida vi av ren slump råkade tillgängliggöra någonting för allmänheten var inte riktigt det första vi behövde ställa oss när vi vaknade om mornarna. Det var helt enkelt inte möjligt att råka ha tillgängliggjort någonting på en meningsfull skala.

Nu är det förstås desto lättare. Det må kräva timmar av teknisk förklaring för att en åklagare ska kunna förmedla hur en torrent fungerar, men alla som kan skapa ett Word-dokument kan också skapa en torrent. Det må finnas en mental tröskel som gör att många inte kommer på tanken att upptäcka hur lätt det är, men lätt är det.

Lättare än att låna en ebok på biblioteket, till och med.

Plötsligt blir det som en gång i tiden var en lagstiftning för en mycket specifik skara verksamheter någonting som berör väldigt många fler människor. Det säger sig självt att det behövs något av en reform under sådana omständigheter.

Särskilt när det gäller någonting sådant som "medhjälp till upphovsrättsbrott". Så här i sökmotorernas tid skulle det kunna räcka med att berätta om att en hört en awesome låt från en viss artist, för att någon ska få för sig att söka efter dem - och hitta ett olovligt tillängliggjort exemplar av just den låten. Och alla andra låtar artisten någonsin gjort, samtidigt. Vilket är en medhjälp som heter duga.

Det är förvisso någon annan som står för tillgängliggörandet, men det handlar trots allt om medhjälp. Ett brott som, bevisligen, kan leda till ett fängelsestraff när hovrätten får säga sitt. Och det är, än mer, precis detta som SOPA/PIPA handlade om.

Visst låter det absurt?

Jag, för min del, hade hoppats att HD skulle klargöra vissa aspekter av dessa resonemang, så att jag slipper oroa mig för att jag helt oförhappandes råkar tillgängliggöra någonting på ett sådant sätt att även jag blir medskyldig till medhjälp till upphovsrättsbrott. Det handlar ju trots allt om några miljoner i skadestånd, och hellre säker än (ännu mer) urpank.

No dice. HD meddelar att de inte har för avsikt att ta upp fallet.

Figures.

Hur ska jag nu veta om jag är en behjälplig medbrottsling eller inte?

Flattr this

1 comment:

  1. Tråkigt att vi har så genuint korkade personer i vårt rättsystem.

    Men, oroa er inte. Jag är övertygad om att Anonymous med flera kommer att sätta en prislapp på attacken mot TPB. Vi vet vilka som ligger bakom den, och namn som Pontén, Wadstedt, Keyser, Roswall, Bodström, Danowsky, Norström, Ihrfeldt med flera kommer inte att glömmas, och de kommer inte att tillåtad glömma den skada de åsamkat demokratin och yttrandefriheten. Vi ska se till att deras handlingar i detta fall kommer att definiera resten av deras liv, och inte på ett bra sätt.

    ReplyDelete