Ett flödesschema för äldre medier

Ni som har varit inpluggade i gammelmediernas flöde har förmodligen märkt att de handlat om den kungliga bebisen mer än vanligt på sistone. Och eftersom den svenska politiska bloggosfären i mångt och mycket är en förlängning av gammelmedierna, så har de utan vidare hakat på samma tema. Inlägg efter inlägg efter inlägg - och vare sig de håller med om monarkins existensberättigande eller inte så håller de sig fenomenalt till ämnet.

Ni anar inte hur mycket det finns att säga om en nyfödd kunglighet. Och hur mycket som kan sägas om det som sagts om den nyfödda kungligheten.

För att inte drabbas av akut mental klaustrofobi, så tog jag en tillflykt till alternativa flöden. Och i min flykt så råkade jag notera att, hey, jag har inte tänkt på vilka flöden det är jag råkar följa. Vilka är egentligen dessa flöden jag bebor i min vardag, och som jag indirekt får min världsbild från?

Nu kanske någon lite stillsamt ställer sig frågan - vad är ett flöde, egentligen?

Tänk dig att alla tidningar, radiosändningar och teveprogram bildar en enda stor helhet. De enskilda momenten kanske eller kanske inte håller med varandra, men tillsammans bildar de en totalitet. Och om du tar dig tid att plugga in dess rörelser, så kommer du efter hand att se vissa mönster. Ibland uppenbara sådana, så som kungabebisar, och ibland mindre uppenbara, så som att du kommer att behöva vänta länge på att Steampunk blir ett självklart ord.

Ett flöde är en sådan totalitet. Och tack vare internet så är det väldigt mycket lättare att byta flöden när de med störst budget faller tillbaka i gammeldags jingoism.

Now, den svenska politiska bloggosfären är som sagt väldigt mycket en utväxt av gammelmediaflödet, så att läsa det var aningen kontraproduktivt. Faktum är att större delen av det svenskspråkiga flödet pratade bebisar, - så off I go, into the international void.

Det mest pålitliga flödet är förstås den subkultur som växt fram i @horse_ebooks anda. Vilket är en av de mest dadaistiska strömningar du någonsin kommer att stöta på - ett slags frivilligt semantiskt frispel. Vilket låter precis så märkligt som det är. En kan lita på att de kommer förhålla sig konsekvent dadaistiska, vad det än gäller.

Utöver det så har vi det ständiga, strida strömmen av uppdateringar från diverse Anons världen över. De gör vad de gör, utan vidare pardon eller egentlig grace. Anon är Anon, trots allt.

Occupy-flödet är fortfarande i full sving, även om diskussionerna är mer mogna nu än de var för några månader sedan. Det har kommit långt från den nybyggaranda som de första månaderna genererade, och kan sägas ha tagit två vägar: dels en ambition att applicera radikalt inkluderande demokratiska praktiker till gatuplanet fullt ut, och dels en önskan om att ta aktionen till ett nästa steg, bortom den rena ockupationen.

(Jag vidhåller fortfarande att mycket av det de säger kan översättas till svenska förhållanden, men det är ett annat inlägg.)

Syrien. Händer fortfarande.

De mer eller mindre nationella piraterna har förstås sitt flöde, på olika språk. Mystiskt nog så är dessa oftare än inte engagerade i sin egen grej, särskilt här på lokalt plan. Vilket blir brutalt uppenbart i tider så som dessa, när viljan att diskutera kungliga bebisar självdör inför Acta-debatter och liknande. Särskilt när en måste förklara varför det är viktigt att kronprinsessan av Sverige förökat sig, och varför det över huvud taget är ett samtalsämne.

...och så vidare i ett par lagom långa inlägg till. Det jag vill göra här är inte att skriva en komplett lista över min informella vardag, men väl poängtera att det var fruktansvärt länge sedan en var väl informerad om en bara hann läsa morgontidningen. Och att det finns tillgängliga alternativ för den som känner sig instängda i en liten värld - att det inte finns något underskott av värld, bara olika tillgångar till den.

Det sägs ofta att en inte kan stiga ner i samma flod två gånger. Det är desto sannare när det gäller flöden - när en väl lämnat gammelmedieflödet så är det oerhört svårt att stiga tillbaka igen.

Det är, onekligen, svårt att ta "nyheterna" (bestämd form singularis) på riktigt det allvar de en gång gjorde anspråk på. Särskilt när de visar alla tecken på att värdera det förra årtusendets största frågor mer än någonting annat.

Monarken är död. Länge leve monarken.