Tuesday, December 20, 2011

Piratpartiet och feminismen

Det sägs lite då och då att Piratpartiet och feminism är en otydlig kombination. Vilket är ett förståeligt påstående, eftersom bäggedera vanligtvis befinner sig i den där luddiga delen av ens mentala bild av verkligheten. Den där utkanten som en tänkt att någon gång titta närmare på, men inte orkar/hinner med just idag. Heller.

Idag är idag, dock.

Piratpartiets stora utgångspunkt är att internets intåg i samhället utgör en förändring av precis samma magnitud som den industriella revolutionen en gång innebar. Minst. Vilket innebär att vi både lever i och står inför tider av stora förändringar. De gamla formerna för social organisation, som är anpassade för en värld där långt mindre kommunikation sker mellan människor, ger långsamt vika för nya former. Och dessa nya former (snarare än teknologin som sådan) innebär ett radikalt skifte mellan före och efter - även och särskilt när det gäller relationen mellan könsrollerna. Och, än mer, att det är dags att tänka efter före, för en gångs skull.

Feminismen, å sin sida, utgår ifrån att relationen mellan könsrollerna är en socialt konstruerad uppsättning förväntningar som tar sig olika uttryck från samhälle till samhälle, men som tenderar att värdera de olika rollerna olika. Vanligtvis till mansrollens relativa fördel (även om det kan argumenteras övertygande att både mans- och kvinnorollens utlevare förlorar på arrangemanget). Denna snedvärdering genomsyrar sedan samtliga aspekter och nyanser av samhället, och är därför viktig att både förstå och förändra över tid.

Now, att relationen mellan könsrollerna förändras innebär inte att maktasymmetrin dem emellan upphävs, Lika lite som jämlikhet uppnåddes när ståndssamhället övergick till att bli ett klassamhälle. Förändringen innebär dock att maktasymmetrin tar sig nya uttryck, finner nya vägar att manifestera sig och på det hela taget visar sitt fula tryne närhelst tillfälle ges.

Case in point: kvinnor kan inte använda datorer.

Det går inte att förneka att internets intåg på ett sätt är ett uppsving för relationen. Den ökade graden av aktiv och latent kommunikation mellan människor innebär att de brutalare formerna av systematisk exploatering som baserar sig på ett totalt informationsunderskott blir svårare att upprätthålla. Det blir, exempelvis, långt svårare att isolera sin relationspartner i ett grovt orättvist förhållande med hänvisning till att relationen mellan könsrollerna alltid är sådana. När initiativ som #prataomdet fungerar som de ska, så river de murar av vardaglig terror som tidigare hade fått stå som ett självklart inslag i en tillvaro som inte ens visste hur hopplös den var.

När människor kommer ut ur ensamheten så blir de långt mindre utlämnade till de rådande omständigheterna än de en gång var.

Men intet gott som inte för något ont med sig. När de gamla formerna av dominans visar sig ineffektiva, så utvecklas nya för att kompensera. Vilket framgångsrika kvinnoroller som har en offentlig närvaro på internet märker - dels genom att de får tusenfalt fler otillbörliga tillmälen (för att uttrycka det långt mildare än det förtjänar) än sina motsvarande mansroller. Men också genom att återanvända den gamla strategin att ständigt påminna om att kvinnorollen är just en kvinnoroll, och därmed ett permanent undantagsfall från det normala, det "egentliga".

Ju mer saker förändras, desto mer förblir de sig själva. I vissa sorgliga fall.

Som ni ser så kommer den maktasymmetri vi ärvt från äldre tider att både leva vidare och anpassa sig till sina nya omständigheter. Det är vad den alltid gjort, och den är oroväckande kreativ i sina strukturella anspråk på konkret existerande individer. Vilken roll de än spelar.

Now, som piratpartister vet vi att samhället kommer att förändras i grunden. Det är ofrånkomligt. Även om det slutar uppfinnas nya saker från och med idag så kommer de nya kommunikationsteknologier som redan finns vara tillräckliga för att radikalt förändra den värld vi växte upp i. Och om vi nu redan på förhand kan säga att samhället kommer att förändras, och att relationen mellan könsrollerna kommer att förändras tillsammans med detta -

Well, då vore det oerhört dumt i huvudet att inte ta tillfället i akt att ta förändringen på allvar, eller hur?

Jag hoppas relationen mellan Piratpartiet och feminismen är lite klarare idag än den var igår.

Flattr this

7 comments:

  1. Jag tycker att det är hög tid att prata jämställdhet. Men låt oss inte fastna i en strid om vilket kön det är "mest synd" om. Låt oss istället inrikta oss på de områden där det förekommer strukturella skillnader mellan könen, och låt oss fundera över hur vi kan öka möjligheterna för individer av det kön som missgynnas.

    Kvinnor som grupp har lägre lön än män som grupp. Är det bra eller dåligt? Hur kan vi öka kvinnors möjlighet till lika hög lön som män? Jämtställdhetspott i kollektivavtal? Kvotering till bolagsstyrelser? Förändring av föräldraledighetslagarna?

    Pojkar får sämre betyg än tjejer, trots likartade skolprestationer. Är det bra eller dåligt? Hur kan vi öka pojkars möjlighet till lika höga betyg som tjejer? Klassindelning efter mognad istället för ålder? Fortbildning av lärare? Anpassad specialundervisning?

    (Vill be lite om ursäkt för att jag tar så lite hänsyn till de som inte bekänner sig till något särskilt kön.)

    ReplyDelete
  2. Notera att jag inte använder begreppet "kön". Inte här, och inte särskilt ofta annars. "Kvinnor" är ett citat, så det räknas inte.

    Däremot använder jag "könsroller", som inte bryr sig ett dyft om vad folk råkar ha under huden. Det är en teatral beskrivning - med ordet "roll" i samma beskrivning som, säg, Hamlet är en roll.

    Och en förväntas spela sin roll till perfektion som könsrollspelare.

    Hur göra livet bättre för pojkar och flickor? Sluta prata om pojkar och flickor som om de fanns någonting sådant som sådana.

    ReplyDelete
  3. Tack för tänkvärt inlägg!

    Jag har nog aldrig själv uppfattat PP som svårgripbara eller abstrakta, men kanske är det för att jag har varit så intresserad av Internet ända sedan dialup-BBS:ernas tid.

    Däremot är det ju helt sant att jag inte sett den feministiska sidan av partiet riktigt än, men det är ju uppenbart att potentialen är god för ett nyskapande jämställdhetsarbete.

    Internetkulturen, så diversifierad som den är, domineras likväl på många håll av hårda tongångar gentemot "kvinnan". När allt mer av debatten flyttar ut på nätet så blir hanteringen av näthatet en allt större angelägenhet för demokratin.

    Distinktionen mellan tal och text suddas långsamt ut, vilket också gör att vi behöver nya teorier för kunskapsskapandet på nätet. Hur fungerar en text som är beständig, men som i övriga avseenden beter sig som det talade språket?

    En punkt som jag själv har funderat på det senaste halvåret är om privilegierandet av det talade ordet över det skriftliga (enligt Derrida) också leder till att allt grövre textuella påhopp upplevs som ofarliga eller "sånt en får tåla". Alltså att det är en outvecklad syn på digital information som leder till det rättsläget vi har.

    Jag tror att det framför allt är värt att lyfta fram möjligheten att information inte måste vara könsneutral från början. Att det redan på Internet idag finns tydliga strukturer som utesluter eller försvårar för vissa personer att tillgodogöra sig information, eller vara med och skapa ny. Men det är tankar som behöver utvecklas och få lite kött på benen. Ville väcka dem i alla fall!

    Blev jätteglad att läsa din bloggpost nu, efter min kommentar häromdagen! :)

    ReplyDelete
  4. Jag är glad för att du inte hävdade någon ståndpunktsteori i den här posten, alltså att underordning (till exempel kvinnlig) *i sig* skulle innebära att man hade "mer" rätt än andra i sin tolkning av världen. Jag ser det som en rot till en totalitär/auktoritär/utopisk ådra inom feminismen. För mig är det något som gör att jag känner en stor försiktighet i mötet med feminismen och att jag vill hålla ett säkerhetsavstånd till människor som kallar sig feminister.

    #Mattias Irving (om privilegiering av det talade ordet)
    Jag hoppas i så fall att den ökade toleransen mot det skrivna ordet också skall spilla över till det talade. Den låga toleransen mot det talade ordet i kombination med de utbredda inspelningsmöjligheterna (mobiltelefoner) ger många öppningar för utpressning och gör människor mera försiktiga och mera självcensurerande med vad de säger. Det är inte bra.

    ReplyDelete
  5. Tillägg: Vi kan inte ha en yttrandefrihet bara för de verserade och verbala och för dem som inte bryr sig så mycket om konsekvenserna av vad de säger. Då ser framtiden dyster ut.

    ReplyDelete
  6. Jag har sagt det tidigare och kan beskriva det en gång till,att det fattas något väsentligt i a) tanken att internetrevolutionen är något annat än den s.k. industriella revolutionen,(men kan bli),och b)att det ofattbaras väsentlighet i internetrevolutionens (möjliga) storhet ligger i en jämförelse med den muntliga kulturens övergång till skriftkultur...innebörden här omkring krävs det mycket eftertänksamhet före Magnihasa, bl.a. en uppgörelse med textens varufetiscism vilket kommer att gynna upplösningen av en del för kvinnan ofördelaktig könsmaktsordning... men det viktiga nu i förhållande till F! är samtalandet överhuvud... till sist upprepas här frågan om Elof och Elon och den teknologins utveckling till decentraliserad kontroll... här kommer samtalet med MP in... tänk efter 95 gånger minst

    ReplyDelete
  7. Jag har skrivit om feminism/antifeminism i många år som debattör och kommenterat massor
    av feministers bloggar på ett sakligt sätt. Jag kan berätta att det är massor av tillfällen som jag fått hotelser, elakheter, personliga påhopp etc av kvinnliga feminister. Tro inte att kvinnor inte är kapabla till det.

    ReplyDelete