Omedelbart? Självklart!

Jag höll på att krocka med en katt igår. De vet inte riktigt hur cyklar rör sig, och cyklar vet inte heller hur de rör sig när det löviga underlaget slår till. Det var ett något spänt ögonblick då vi bägge rörde oss än åt det ena hållet och än åt det andra, och i en kort blinkning innan tillbudet gick över så tänkte jag:

Shit! Det är för sent för att starta om!

Du är inte ensam om att tycka att det inte är det mest självklara av tankegångar. Samtidigt var det just den mest omedelbara och självklara av tankegångar, bevisligen.

Det kanske är på sin plats med lite mer kontext. I det lite småobskyra spelet ADOM finns det ett moment som kan gå på två olika sätt - hur bra som helst, eller livsfarligt. Och livsfarligt i ADOM är ingen barnlek - när en dör så är en död, och det är new game som gäller. Utfallet av momentet beror på om en i något skede råkat ha ihjäl någonting i kattväg eller inte - om inte så väntar en belöning, och om så väntar ett monster som envisas med att vara fem gånger envisare än allt annat en mött tidigare. Vilket då oroväckande ofta leder till att det är new game som gäller just där och då, vilket får många att ge upp och börja om närhelst den förverkade kattens ande jamar mot dem.

Mjau.

Nu kanske du inte är ensam om att tycka att detta är en synnerligen märklig tankegång, och att det finns bättre saker att tänka medan en befinner sig i dylika lägen. Grejen är bara att du går omkring och tänker på väldigt liknande sätt när det upplevda underlaget blir lite för lövigt, och att de skulle kräva precis lika långa förklaringar för att ens börja bli begripliga för någon annan än just dig.

Tricket är att inte ta sig själv för givet. Och helst inte på för stort allvar heller. -