Vilket, all kritik av röstmaximering till trots, ändå är en förutsättning för att ett politiskt parti ska kunna åstadkomma reell förändring i lagstiftningsfrågor.
Som synes har vi något av ett dilemma här.
För att exemplifiera det hela så behöver jag bara nämna F!. Vi behöver inte gå in på deras ideologi, utan vi kan nöja oss med att betrakta den spontana ryggmärgsreflex av typen "uäck, F!, bort" som många av er förmodligen känner nu. Faktum är att väldigt många låter bli att gå in på deras ideologi just på grund av den känslan. Vilket är synd, dels eftersom jag sympatiserar med dem (och mycket väl hade kunnat hamna hos dem om inte ett annat parti hunnit före), och dels för att det behövs en god dos feminism (the real deal) i samtiden. Inte minst när det gäller formerna för politisk aktivism.
Om det är någonting vi kan lära av valet så är det detta: bara ideologi tar oss inte långt, och bara populism gör oss till Ny Ny Demokrati. Och om det är något B som följer på detta A så är det att vi behöver bli bättre på bäggedera - vi behöver bena ut de många och långa slutsatser som måste följa från våra premisser, och vi behöver se till att packetera dessa på ett sådant sätt att gemene man kan ta till sig dessa utan att nödvändigtvis behöva en fil kand i någonting.
Vi har definitivt en utmaning framför oss, i det att vi måste se till att locka till oss folks intresse, ha någonting fungerande att säga och sedan göra det vi säger begripligt. Steg ett blir att göra detta någonting begripligt och intressant för oss själva - och som tur är så har vi tre år på oss att göra just detta innan kritan återkommer.
Så. Integritet, kultur, kunskap. Tre utgångspunkter, tre premisser. Tre topiker att bygga en populistiskt fungerande ideologi från. Inte på ett sådant sätt att vi ryggar tillbaka från vad vi kommer att finna på vägens gång, men väl på ett sådant sätt att våra flygblad inför valen 2014 inte bara innehåller orden "gratis barnporr till alla" - vare sig bokstavligt eller bildligt.
Det kommer onekligen att behövas många intressanta diskussioner framöver. Och än mer så kommer vi att behöva göra många avvägningar mellan intellektuell hederlighet och retorisk realitet.
Nu kör vi.
Posts
Intressant inlägg detta och välformulerat som vanligt. Ha en fortsatt trevlig helg! /Frekar06
ReplyDeleteDet var ju för väl att man för en gångs skull fick läsa något bra och välskrivet här! *mohahaha*
ReplyDeleteSkämt åsido, i sedvanlig ordning mycket tankeväckande. Just det där med det nödvändiga populistiska spåret har jag funderat mycket kring sedan valrörelsen.
Det finns flera tankefrön till detta men det kanske viktigaste kan jag dra här så jag gör mig någorlunda förstådd.
Någon gång i början av sommaren hade jag en lång och utvecklande diskussion/argumentation med en god vän. Vännen är en rejält klipsk person, allmänbildad och normalt sett nästan en besserwisser men som i regel har på fötterna samtidigt som viss öppenhet praktiseras.
För att göra en mycket lång historia kort spenderade jag säkerligen bortåt 3 timmar med denna person för att diskutera hans ställningstaganden kring Piratpartiet och om han kunde tänka sig att rösta pirat.
Just mot bakgrund av att han inte är en dumskalle så var det så förtvivlat frustrerande att höra hans bortförklaringar och skäl till att han inte såg PP som ett seriöst alternativ. Droppen var när han hävdade att PP var populistiska... (Även innan det feltimade barnporrutspelet så har jag uppfattat PP som det minst populistiska partiet i den svenska politiska hemisfären.)
Diskussionen avslutades till slut med att jag ertappat honom med att egentligen inte alls ha så bra koll på vad PP egentligen tyckte och tänkte om saker och ting.
Vi spolar framåt tills för någon vecka sedan. PP hade varit en het potatis att diskutera sedan nyssnämnda diskussion. Det fanns ingen större anledning att ens ta upp den för uppenbarligen var han inte mottaglig för vad jag hade att säga och jag var allmänt utmattad sedan sist, samtidigt som det störde mig enormt att just han (som normalt sett var en begåvad och tänkande person) inte var mottaglig för - om jag får säga det själv - ytterst pedagogisk och diplomatiskt framförda resonemang.
Hur som helst så kom vi ändå in på en viktig piratrelaterad fråga, dvs datalagringsdirektivet. Vi diskuterade det helt förutsättningslös och efter en mycket givande diskussion så var vi i praktiken ense om styggelsen med DDL i ett demokratiskt samhälle.
Jag försökte då luska lite mera kring hur vi kunde hamna så totalt fel i den tidigare diskussionen och fick faktiskt skrämmande insikt om just vikten av hur väl vi löser den "nödvändiga populistiska tråden", dvs hur vi spontant uppfattas. Eller "vi" för den delen. I hans värld handlade det bara om den person som syns och hörs mest, dvs vår partiledare.
För att än en gång spola framåt så var min slutsats att han helt enkelt inte hade lyssnat och varit öppen för Piratpartiets politik. Detta berodde inte alls på Piratpartiets innehåll. Det berodde helt enkelt på att kommunikationen mellan PP och honom avstannade redan innan budskapet kunnat tas del av. Budbäraren presenterade ett oöverstigligt hinder som gjorde min tänkande, klipske och någorlunda öppna vän otänkande, korkade och sluten.
Apropå "budbäraren" så har jag ett halvfärdigt inlägg med arbetsnamn "Fly away Falconwing?". Vet inte om det någonsin kommer att släppas eller om det ens blir färdigt... Beror väl som vanligt på om jag får fingrarna ur och om ingen annan tar bladet från mun innan.
Nog babblat.
Tvivlaren: Om jag får både hålla med å inte hålla med. Jag tycker vi är populistiska som sjutton. http://www.kurvigheter.se/klara/2010/08/10/enkla-snabba-svar/
ReplyDeleteMen så har jag väl sett maskineriet inifrån för länge å blivit lite väl blase oxo :D
Kampanjmaskineriet har givit väldigt lite tid o plats för eftertanke.
Se NyD:s valfilm från när de kom in i riksdagen. Du kommer bli förbluffad över hur lika vi låter dem. http://www.youtube.com/watch?v=KAlghcy6_TU
@Klara: Jag läste (om) inlägget och håller med om mycket. Som så ofta tidigare välskrivet och tankeväckande (ett och annat gemensamt med blogginnehavaren). Dock håller jag inte med om att vi är populistiska "på riktigt". Det kan iofs hänga ihop med min definition av ordet.
ReplyDeleteI korthet, enkla snabba svar, i regel med begränsad substans som appellerar till människors känslor och undermedvetna och leder till en röst är vad jag kännetecknar som politisk populism.
Med detta i ryggen så känner jag att PP till sin definition är hopplöst icke-populistiskt. Vi driver "svåra", abstrakta frågor som i många fall ligger för långt bort från väljarens vardag, och stundtals, även dess omedelbara begreppssfär.
Vem bryr sig egentligen om demokratin i ett land som i regel "alltid" toppar mätningar på nationsnivå kring detta? Gemene man misstänker jag har ett alldeles för grumligt hum om de förutsättningar som demokratin vilar på. Vi lyckades med FRA men enbart för att gammelmedia fäm-i-tålv fick fingrarna ur och, hör och häpna, för en stund tog ställning mot något de själva borde bevaka som illrar på crack.
För att åter igen anknyta till vårt antipopulistiska partijag så är det som ligger helt rätt i tiden (a la populasen) att vurma för kemisk kastrering av pedofiler, integritetskränkande registrering och i allmänhet bedriva en rättssyn på dessa och "grovt kriminella" (i denna grupp ingår aldrig Trustorskojare och liknande) enligt livstids dödsstraff is da shit.
PP gör tvärtom. PP blir i ADHD- och uppmärksamhetsmedia barnporrvurmande, pedofilälskande, gratis-är-gott-snyltande...tja, listan är i princip oändlig allt ont som PP lyckats klistra på sig och fått klistrat på sig. Likaledes är falsarierna den består av men detta är i sammanhanget irrelevant.
Dock är våra frågor just "för svåra" och ofta behäftade med att trigga reptilhjärnan hos väljarkåren varför just populism inte är något jag kan känna att PP äger.
Vad som gör det än mer problematiskt är att vi inte ens klarar av de grundläggande saker som ett parti borde ha koll på och som, inbillar jag mig, är oundviklig/nödvändig populism:
ReplyDelete- Namnet: Jag är inte alls säker på att namnbyte är rätt nu, mot bakgrund av att det är så inarbetat, men retrospektivt så kan man ju i varje fall spekulera om att det kanske skadar mer än det gör nytta.
- Uniformsvurmen: "Ögonlappsestetik" som Rasmus Fleischer så underhållande döpt det till...även om jag inte riktigt håller med om den kontext den underfundiga raljansen brukar nyttjas. Piratflaggor, lila tröjor i all ära men vill man agera enligt basal populism så tror jag det är fel väg att gå i officiella sammanhang där man skall vara en potentiell representant för delegerad makt.
- Führern: Falkvinge är duktig på väldigt många sett och vis men hans vänskap med kameran är stundom som att i ett ögonblicksmoment sammanfatta veganismlobbying på valfritt slakteris lunchrast. Och här handlar det inte bara (om alls) om att hitta rätt argument och liknande vilket jag tycker Falkvinge blivit mycket bättre på och ibland nästan briljant. Det är allt det andra som sägs utan ord och som så ofta får avgörande roll.
Vet inte om någon mer än jag såg Rehbinder d.ä. i Debatt häromkvällen men där blev skillnaden jämfört med Falkvinge möjlig att mäta i ljusår. Rehbinder utstrålar förtroende, lugn, klokhet, empati, scenvana...you name it. Just sådant som en frontfigur behöver (och kanske - tyvärr - måste vara född med). Det finns massor att tycka om det partiinterna också men jag stannar vid det populistiskt relevanta och officiella här. Har redan hasplat ur mig om det i ett (kanske) kommande inlägg så den som lever får se.
- Personberoendet och dess korrumperande populistiska funktion: När "allt" strålkastarsken hamnar på partiledaren och denne saknar politisk fingertoppskänsla så slår det tillbaka. När detta dessutom paras med en allmän utstrålning som går stick i stäv med den som man kanske borde kunna hoppas på av ett parti som nästan spricker av framtidsförhoppningar, nytänkande och de facto ungdomar...så blir det inte bra.
När t.o.m. Moderaterna som trots allt är den svenska politikens traditionellt konservativa representant inte klarar av en Bo Lundgren-typ och får ett uppsving av Fredrik-med-sammetsögonen så kanske det är något även vi som ska äga framtid och nutid borde ta till oss? Jag vet inte vilken väljargrupp det är som är tänkt att appelleras av/inte repelleras av bankpyjamas jämte kotlettfrissa alternativt uppknäppt skjorta som blottar behåringsdjungeln jämte knullrufs. Det är i varje fall de varianterna som fastnat på min näthinna.