Jag har under veckans drabbats av en kulturkrock. Det rör sig dock inte om den ömme mexikan som flyttat in i vårt insiktsfulla studentkollektiv och har vissa bekymmer med den annalkande vinterns nymodigheter, utan om någonting mer fundamentalt än rent geografiska skillnader. Det rör sig om min stackars seminariegrupp, och om en mycket djup skillnad i vår approach till textproduktion.
Som ni kanske har anat från mina senaste tre hundra inlägg så har jag något av en koppling till Piratpartiet och piratrörelsen. Inom bäggedera har jag anammat en uppsjö av de arbetsmetoder som i dagligt tal brukar kallas svärmarbete, och jag tappade för länge sedan räkningen över hur många debattartiklar, pressmeddelanden och annat som jag både deltagit i (och ibland även varit initiativtagare till). Att svärma har blivit något av ett defaultläge - det är så saker går till, och det går snabbt till. Och innan en vet ordet av så hamnar texten där den ska vara - på ettan, på tidningars debattsidor, på bloggar, var som helst.
Ibland brukar jag leta upp gamla svärmarbeten och hitta "mina" formuleringar. Särskilt de som hamnat i större sammanhang. Bara för att jag vet att de finns där, och att jag kan påverka.
Det finns få saker som är mer spännande än att se ett pressmeddelande växa fram ur tomma intet. Det börjar med ett ämne och en ambition, mixat med ett par författare och ett kollaborativt dokument (så som detta). När en väl tagit sig förbi det där första steget där alla undrar om de får vara med (det får de), så är det underbart att bara skåda det som händer. Den liknelse jag gillar mest är den om att det är som att se en komplicerad maskin sättas ihop i en fabrik - ett stort antal av varandra oberoende input bildar efter en kort stunds febril aktivitet en helhet som inte var vare sig planerad eller visionerad när aktiviteten sattes igång. Det går nästan att höra fabriksljuden inför ens inre öra - någon svetsar ihop delarna, någon formar materialet, någon utför dekorationer. Och innan en vet ordet av så står en rykande och glimmande färdig text klar.
Det är en underbar upplevelse, som är allt för få förunnad.
Denna insocialisering till svärmarbetets modus operandi blev inte riktigt bättre av att hamna på 2022-redaktionen, där jag och mina medredaktörer tillsammans svärmredigerade sisådär en ~270 boksidor text (bilder ej medräknade) under två månaders tid.
Ni anar den generella tendensen i hur jag närmar mig begreppet "grupparbete".
Detta är tyvärr inte den arbetsmetod som lärs ut på våra ärade universitet, och efter en lång sommar av mer eller mindre non stop svärmande inför valet så kom jag tillbaka till alma mater. Den pedagogiska metoden för just den här kursen - MKV B, ironiskt nog - är gruppseminarier, där grupperna förväntas lämna in en gemensamt formulerad text rörande ämnet som sedan diskuteras mellan grupperna.
Vilket är all well and good - grupparbeten, skriva text tillsammans. Jag har viss erfarenhet på området. Det är någonting jag kan göra. Jag har varit med om att svärma saker till DN Debatt. Jag skulle nästan kunna bli lite självgod (och självmotsägande) genom att säga mig vara en god svärmarbetare. Grupparbete - I got this.
Tänkte jag. Sedan inträffade kulturkrocken, där mina ömma och flitiga seminariegruppskollegor insisterade - eller, rättare sagt, defaulterade - på att alla skulle samla sig på samma plats och skriva samma text på samma tangentbord.
Vi kanske alla mår bättre av att jag inte går in i detalj på vad jag tänkte när jag insåg att de inte bara var fullt inställda på att skriva hela uppgiften på det här sättet, med någon som gick igenom de formella rörelserna att trycka ner tangenterna medan resten av gruppen baksäteskörde. De var inte bara fullt inställda på detta - de var också resignerade över att det var det enda sättet att grupparbeta de kände till.
Nittonhundratalet frontalkrockar med samtiden. Svärmarbetet brutalkolliderar med arbetsformer som borde vara särskilt portförbjudna på en kurs om bloody medie- och kommunikationsvetenskap.
Om Piratpartiet har någon självklar uppgift inom den omedelbara tidsrymden så är det att lära ut den ädla konsten att inte leva i det förflutna nu när framtiden redan invaderat alla aspekter och nyanser av våra liv. Framtiden är redan här, och folk borde inte straffas genom att aktivt tillåtas att kraschlanda sig själva i en tid som inte ens Proust skulle spana efter.
Steg ett blir att aktivt arbeta för en reform av utbildningen. Det kan göras.
Helgens texter och spellista
-
Mina senaste texter:
*• Undantagstillstånd i den svenska övervakningsstaten »*
*• Nya EU-kommissionen och internet »*
*• Chat Control 2 – vad händer nu?...
2 days ago
Jag minns att grundskolan var full av grupparbeten. Jag antar att tanken var att vi skulle lära oss arbeta i grupp. Tyvärr var det aldrig tal om att undervisa i HUR man lämpligen arbetar i grupp, så det var många situationer där fyra personer skulle hålla i pennan samtidigt.
ReplyDeleteMånga politiker vill reformera skolan, men ingen pratar om innehållet - vad unga människor faktiskt behöver skaffa sig för färdigheter.
En anekdot så god som någon, som illustrerar vad som är fel i skolsystemet
intresant läsning. Jag inser att det blir svårt för dig att grupparbeta som skolan tänker sig. Hur löser vi detta, att infoga framtiden, samtiden i gamla system, så att de utvecklas. Jag kan tänka mig att våra arbetsmetoder är lite skrämmande, för dem som ej provat. Kanske får göra ett grupparbete om svärmarbete och på så sätt inviga, dina kurskamrater i ett fritt, effektivt och stimulerande arbetssätt. Jag förstår din frustration
ReplyDeleteSkolan är ett intressant ämne. Hur låter skolan individer som dig tillföra din kunskap, att delas och utvecklas tillsammans med övriga elever?
Du är världens idé på spåren! Jag har i tio år ordnat fortbildningar för lärare i mitt lilla ämne, och det går segt eftersom skolorna ordnar de flesta studiedagar en och en, och därför måste ha teman som berör alla ämnen, inte bara ett visst ämnes. Packeterar du det rätt tror jag du skulle kunna få många skolor att köpa in dig att hålla halvdagar i datasal om hur man utnyttjar modern IT när man ska få elever att grupparbeta! Jag ska testa tanken när jag möter lärargrupper härnäst!
ReplyDelete