Våldet och de otrygga medborgarna

Jag hör det ryktas om att min ömma Örebrostad har drabbats av den stora skräcken. Tydligen härjar mörkrets män i skydd av mörkret, och de härjar på ett sådant sätt att inte ens den myndighet som har som syfte att garantera folks säkerhet kan garantera folks säkerhet. Denna härjning är onekligen smått problematisk, och än mer för unga kvinnor, då härjningarna tycks vara mer inriktad mot dem än mot någon annan. Som interimistisk lösning på problemet har föreslagits att de i riskzonen - dvs hälften av ungdomsgenerationen - håller sig utom räckhåll för mörkermännens räckhåll de tider på dygnet som härjningarna är som värst.

Vilket är väldigt stora delar av dygnet, så här års.

Dock. Det har höjts vissa röster om att informellt utegångsförbud med hänvisning till att det är säkrare så inte riktigt är den mest optimala av alla lösningar. Vissa vill tillstå att det är en dålig lösning eftersom det innebär att kvinnor måste förändra sitt beteende, men även om jag håller med om det som står före "eftersom" så vill jag ändå lägga fram en teori om att en förändring av kvinnors beteende likväl är en fenomenal lösning på det hela. Inte i stil med att de unga och partyfriska tösaflickorna borde avstå från de ack så heta utekvällarna, utan mer i stil med att de ska sluta vara tösaflickor.

Now, nu menar jag inte att de ska stanna hemma och läsa böcker om matlagning och sedan sprida recept på internet i stället för att gå ut. Det jag menar är snarare att även flickor ska insocialiseras i det självklara användandet av ickedödligt våld för att få bukt med härjande huliganer. Om nu härjande våldsverkare bevisligen kommer undan med det, så finns det ingen anledning att inte även offren ska sluta vara offer och låta bli att lära sig att slå tillbaka så att det känns.

Hårt, om så ska vara nödvändigt.

Grejen är att klyschan om att rädda medborgare skapar ett kontrollsamhälle stämmer helt och hållet. Rädda människor kräver att åtgärder vidtas för att få bukt med problematiken, och "åtgärderna" brukar oftare än inte bestå i någon variant av bakgångsformeln "hårdare tag".

Att insistera på att unga kvinnor inte borde förändra sig, och att vi i stället borde fokusera på de unga männen, känns dock som fel väg för att komma bort från detta. Om och när det blir allmänt känt att den som ger sig på en ung, försvarslös tjej kommer att få sin bakdel sparkad hela vägen bort till Svampens baksida (och sen tre varv runt bara för att verkligen hamra in budskapet), så kommer det inte att vara vi som behöver vara rädda, utan de idioter som tror sig komma undan med saker och ting.

Det skulle också vara att - huvvaligen - sätta reell makt i de unga, försvarslösa, näpna och ömtåliga kvinnornas egna händer. Och om vi dessutom ser till så att både unga män och unga kvinnor besitter samma kunskaper om hur en försvarar sig själv så ser vi inte bara till så att den reella jämställdheten får en chans att inträffa - vi bidrar även till att skapa ett tryggare samhälle. Tryggare än vad någon övervakningskamera kommer att kunna åstadkomma.

I praktiken, och inte bara i retoriken.